
Det är lugnt! Vrakat går framåt!
Nu har nästa fas i projektet startat. Jag förstod att Länsstyrelsen hade städat minst en strand på Hållsundsudde. Jag skickadade därför ett mail till dem och frågade vilka stränder de städade och beskrev sedan också projektets metodik.”Vilket fantatiskt bra projekt du har startat” blev kommentaren. Inom några dagar hade vi skapat ett avtal att strandstäda hela Hållsundsudde-Sönnerbergens naturresevat inklusive Malö och andra öar. Det är lite mer än jag hade tänkt mig och jag är fortfarande lite i chock att det gick så fort. Länsstyrelsens fältvaktmästare kommer att arrangera hämtnng av plastavfall på platser och tider, som vi kommmer överens om inom reservatet.
Jag har även varit i kontakt med Sjöräddningssällskapet, som har ett projekt där man samlar in hårdplast, tex fisklådor i plast och även petflaskor. Vi kommer att träffas i februari för att planera hämtningen av hårdplast.
Jag hoppas att vi också skall få ett aktivt samarbete med Ren Kust och Kungsbacka Kommun.
Miljöpartiet har gjort en interpellation i fullmäktige och ställt frågor om hur kommunen använt de resurser som man erhållit genom det särskilda strandstädningsstödet. Det skall bli mycket intressant att ta del av svaret i december eller januari 2019.
Nu skall vi börja planera hur vi bäst gör för att följare och kommande följare skall kunna städa ”sina” kustremsor. En kustremsa kan vara kort, 50 m och upp till kanske 1 km De som ”adopterar” en kustremsa blir automatiskt utnämnda till KUSTRÄDDARE. Jag återkommer till planeringen i kommande inlägg.
Vårt städområde är den gröna linjen ifrån Vikaholm till Hållsundsudde och vidare till Krokudden samt Malö. För er som inte bor här eller ni som inte känner till kuststräckan, vill jag bara säga att det mesta är väldigt vackert. Jag har ”vrakat” utefter så gott som hela sträckan och känner till de flesta vikar där det flyter in skräp. Det är en härlig naturupplevelse att gå på stränderna, hoppa på stenarna (om man kan) och klättra i bergen. Malö är så vacker att man borde få betala för att städa där. Jag hoppas på en bred uppslutning kring projektet och återkommer om det praktiska! Vi skall skapa en plastfri kust!
- Plast(avfalls)eka
Bilderna visar vad vi samlat in på en liten sandstrand efter stormen Knud. I stort sett allt som vi hittade har slängts i från ett fartyg. Titta på lintrasslet, så oansvarigt att kasta i det i havet. Vad görs för att förhindra detta beteende. Det behöver utforskas mera vad som görs i Sverige och inom EU. Mycket av skräpet är också hårdplast som Sjöräddningssällskapet kanske tar hand om och bygger en optimistjolle av. Det är ju synd att plastlådan inte var större, för då kunde man bara satt på segel och haft en liten jolle!
Avslutningsvis blir det årets sista hummerbild.




















Den nya strategin fungerade när vi gick söderut och satte våra tinor vid pilen som är vid pricken, dvs en röd pinne som ligger i havet och visar att man i detta fall skall färdas söder om pricken i farleden norrut.
Vi har nu fått 125 krabbor och knäckt ett antal klor men det skvätter för mycket så jag får jobba vidare med det!










Bilden är ifrån Lysekil där en man dog och en kvinna skadades svårt när de var ute i en plastbåt som sjönk. Det stod inte men det måste hänt vid hummerfiske. När jag var liten berättade farfar David att det fanns två fiskare, bröder tror jag, som var kända för att gå ut i vilket väder som helst, men en dag ”blev de där”. Ha respekt för havet, det kan döda!
”Havet ligger som en spegel och det enda ljud som hörs är dunket av en fiskebåt”, så började min uppsats som jag vann uppsatstävlingen i Barnens Brevlåda med och farbror Sven läste hela uppsatsen i radio. Det var stort för en tolvårig kille. Ni som är äldre vet vem Sven Jerring var och ni yngre kan googla.
Den första tinan var riktigt tung och Mona trodde på minst 10 humrar men det var istället nästan 20 krabbor i den, i olika storlekar men alla var konstigt nog honkrabbor. Hummer går aldrig in i en tina där det finns krabbor och i denna var det dessutom fullsatt så det blev ingen hummer i tinan. I de övriga två fanns ingen hummer men några krabbor till.
En härlig syn. 25 krabbor. Nu startar nästa jobb, att koka dem. Det spadet vi gör är det som min mor alltid använde. Man behöver en stor kastrull och häller i 6 liter vatten, en halv burk öl, 1,5 dl grovt salt, 6 sockerbitar och en näve krondill. Man kan koka cirka 10 krabbor i en sådan kastrull, givetvis beroende på krabbornas storlek. Koka dem i 15 minuter och låt dem sedan ligga kvar i spadet och förvara dem kallt minst en dag, så smakar de alldeles förträffligt. Det gjorde verkligen dessa. Problemet med krabbor att de inte alltid är fullmatade utan helt tomma och det rinner bara vatten ur dem. Av våra 25 var 7 tomma och 5 halvtomma men resten var helt utan anmärkning. Vi är helnöjda med fångsten men vi vill ju ha hummer. Min farfar David, som var hummerfiskare, (jag skall berätta mer om honom senare) slängde alltid i alla krabbor. Jag frågade honom varför han slängde i de fina krabborna och fick det självklara svaret ”Jag är hummerfiskare”.
Detta är alltså en hummertina. Denna typ av tina kallas skotsk och är gjord av rundstål och väger 8-10 kg. Det var väl någon skotte som hade lite rundstål över och fixade till den. I Sverige var alla tinor eller kupor, som de kallades i södra skärgården, gjorda utav trä. Jag återkommer med bilder på dessa. Tinan har två stora ingångar, där hummern kan gå in. För att locka in dem agnar man med något riktigt gott. Sedan kan hummern gå in i nästa del av tinan som kallas svältkammaren och där finns inget agn. Ofta har hummern gått vidare till svältkammaren. Den är ju inte speciellt smart som lämnar maten och ”går i fängelse”. Längst ner på tinan finns utgångar för att mindre humrar skall gå ut ur tinan. Varje tina har givetvis en lina och i ändan sitter en kula, förr kallad väle, och på den skall det finnas ett stort F (fritidsfiskare) och ditt namn och telefonnummer. Vi har dubbla för att hitta dem lättare.
En hummer måste ha ett mått mellan ögonhålan till sköldens slut på minst 9 cm. Det är en hyfsat stor hummer. Hummern på bilden vid mjölkpaketet är tillåten men den närmaste är numera inte tillräckligt stor. Den här bilden är tagen för två år sedan då den var laglig. Jag lovar!
Vi är förberedda för att koka mycket hummer och krabba med dill i spadet. Jag sådde dillen i slutet av juni men när vi kom hem i mitten av juli efter vår vistelse i Llanca i norra Spanien kunde man inte se en gnutta grönt. Med hjälp av vatten i kanna så har det nu blivit denna skog.
Förra året hade vi fem hummertinor men efterhand så försvann de en och en och så var de bara två. Kustbevakningen hittade en och så var de tre. Idag på morgonen hade vinden mojnat och när vi gick ut så sken solen och vågorna inomskärs var beskedliga och det var få båtar ute på havet. När vi kom ut i Malösund och gick norrut så blev det kraftigare sjö, ganska snäll men cirka 1 meter hög. Med hjälp av surfplatta och Eniro på sjön hittade vi våra grund lättare och ekolodet gav oss djupet och på cirka 17 meter hamnade våra tinor. Inte riktigt jättenöjda men det ger sig imorgon.

