Nu är det över, vårt hummerfiske! Nu behöver man inte kolla vimpeln på flaggstången längre för att se om det blåser mycket och varifrån. Nu kan man ta farväl till Kustväder och fundera över våghöjder. Nu blir livet lite lugnare men också lite mindre spännande, vi får köpa trisslotter istället.  Till slut blev vi ganska nöjda över säsongen och vi hittade ett nytt grund, som vi döpt till David, där vi fick fyra humrar. Den totala fångsten blev fem humrar och 155 krabbor! Man undrar ju hur botten ser ut, är den täckt av krabbor? Vi har kunnat förse några av våra följare med krabbor och cirka 70 % har varit välmatade, så det får man också vara nöjd med.

Ivriga följare

Bloggen har fått nya ivriga följare! Letar efter deras mailadress, försöker med seagull@havet.se.

Bloggen har varit gång i en månad nu och har drygt trettio följare, ni alla väldigt välkomna. Målet är att ni snart är 50 som vill följa vårt miljöarbete.  Nu i höst kommer bloggen att handla om projektet, plast i havet och vad man kan hitta och tillverka av strandfynd..

Del av Staffans fångst i Strömstad

Kan användas till omelett

Nu Staffan kan jag visa dina fina humrar, jag kunde inte det tidigare av rent avundsjuka skäl. 6 fina humrar med tolv tinor och på en vecka, det var ju mycket bra.
Det tog oss fyra veckor och 8 dragningar och en del omflyttningar för att komma upp i kvoten 1.66 hummer per tina och 50 krabbor därtill.

Idag är det söndag och när jag var liten serverade min mor, under säsong, en hummeromelett till frukost varje söndagsmorgon. Omeletten var gjord på minst två humrar och den var himmelsk. På den tiden fanns inte bamba i skolan utan barnen måste ha med sina egna smörgåsar. Mina syskon hade ofta hummer som pålägg.

Vi har uppnått vårt mål, dvs att på den årliga turen till Danmark kunna bjuda hela familjen på en halv hummer. Det är roligt att Mona och jag har blivit ett så bra team i hummerfisket och att vi numera delar detta intresse.

Vi är hummerfiskare. Tre stora humrar idag i våra tre ståltinor. Farfar David sitter där uppe i sin himmel och säger att det var det jag visste att pöjken är hummerfiskare. Vi skall äta och njuta och ni kan njuta av bilderna!

Detta är min broder Hans. Han var med och satte tinorna på ypperliga ställen. En tina av trä har en viss flytkraft och min bror tyckte att vi skulle lägga i extra sten, så den sjönk. Tack för det. Det var nog det tyngsta kupa jag dragit och fått över relingen. Tyvärr var det ingen hummer i.

ÄNTLIGEN har det skett. Vi har fått en HUMMER!!!!!

OH, så vacker!!!!!                                                     OH, så gott!!!!!!!!!!

Den nya strategin fungerade när vi gick söderut och satte våra tinor  vid pilen som är vid pricken, dvs en röd pinne som ligger i havet och visar att man i detta fall skall färdas söder om pricken i farleden norrut.

Här är det inte grund man fiskar vid, som man oftast gör, utan en stenig botten med gropar i där hummern huserar. Som tur var tyckte en av dem om lax och gick in och smakade.

Det kanske var några av er som läste Henrik Zetterberg´s krönika i GP, där han skrev om sitt hummerfiske. Han gjorde på gammalt manér och drog tinorna in till grundet och fick hummer där. Farfar kallade det för ”lagga” precis där grundet planar ut mot botten. Han var väldigt noga med att hamna där med sina kupor och jag var tolv år och rodde hit och dit för det skulle bli rätt och var ibland sjösjuk också. Det fanns ju inget ekolod då och han använde kupan som lod för att känna hur botten var.

Detta är en bild på min prototyp av en hummer- och krabbkloknäckare. Den är under utveckling och kommer nog inte i serieproduktion förrän till nästa säsong.

Vi har nu fått 125 krabbor och knäckt ett antal klor men det skvätter för mycket så jag får jobba vidare med det!

Hej följare! Som ni vet ändrade vi focus från hummer till krabba men i ärlighetens namn så är det ju hummer vi vill ha. Det känns lite som vi bedriver ett militärt anfall mot hummerland. Vi startade anfallet mot kända fästen på den norra flanken. Fienden skickade fram massor av kanonmat (krabbor) och försvarade sina befästningar och efter ett stormigt anfall (höga vågor) var vi tvungna att retirera till lugnare vatten och samla nya krafter. Vid ett strategimöte beslutades att göra en kringgående rörelse och sätta in ett anfall söder ifrån. Det beslutades också att sättas in ett gammalt beprövat vapen för att fånga fiende, en beprövad kupa av trä.

Förr fiskade man med tinor eller kupor i trä med många olika design. Farfar byggde fyrkantiga.

Mitt barnbarn Anton DAVID med en modern variant av träkupa och välet är farfars gamla.

David, hummerfiskare, min farfar och förebild. Kolla cigarren Havanna ?

Detta är ett väle och användes, före plastkulorna kom, för att visa vem som var ägare till kupan (tinan). Varje fiskare hade sin färgkombination på välet och farfar la ner mycket kraft på att skriva sitt namn snyggt. Detta väle har inte använts på 60 år. Fördelen var att man alltid visste vems kuporna var genom att se vilka färger det var, blåvitt, gulvitt osv. Den här tinan har min bror tillverkat och är en modernare variant av farfars kupa.

Krabbfisket har fortsatt och i måndags var vi ute i krabb (korta, toppiga vågor) sjö och drog våra tre tinor och nu var krabborna färre till antalet nämligen 11 stycken. Min syster fick de flesta. Vi flyttade tinorna till lugnare vatten innanför de yttersta öarna. Torsdag kunde vi gå ut igen, vinden hade mojnat. Vi trodde att allt skulle gå galant med så här kan en krabbfiskares vardag se ut.

Första tinan hade kommit fel och hamnat på lerbotten. Min nytvättade överlevnadsdress blev kladdig och svart. Hela durken (golvet på båten) blev kladdigt och svart. Det var bara att försöka spola rent.                                                         Andra tinan började jag att dra upp och jag trodde att jag fått något gammalt vrak  runt linan men det var en annan hummertina. Det var tungt att dra och ryggen gjorde inte direkt ”vågen”.                                                                                                           Tredje tinan hade hamnat mitt i ett gatt mellan två öar där det var mycket ström och svårt att komma intill kulan så att den kunde fångas med båtshaken. Det gick till slut. Totalt 6  krabbor denna gången. Vi har nu fått 73 krabbor, det räcker. Hoppas att ni som fått krabbor är nöjda! Om det blir krabba över kan man göra en god krabbröra. Gör en aioli och tillsätt, hackad rödlök, både krabbkött och krabbsmör och rör om. Ju mer krabbsmör desto mer krabbsmak. Vill du ha den starkare ta i ingefära eller tabasco eller något annat starkt (inte sprit). Bryn en brödskiva, lägg på krabbröran och voila du har en kvällsrätt.

Nu startar hummerfisket. Tinorna  är flyttade till nya fångsställen.

Min syster Eva äter en fullmatad krabba

Hankrabban var så stor och arg att min bror överlät den till mig.

Min bror är också krabbfiskare!

 

Hej vänner och följare. Här är denna veckas första inlägg som handlar om förra veckans fiske.

Vi  tycker att hummer är övervärderat och har gått in helt för att fiska krabba, hummer får bli en bifångst. Därför är vi väldigt nöjda att fångsten av krabba denna gången blev stor, hur mycket får ni se längre ner. Vi har med denna fångst kunnat ge fem följare chansen att äta nyfiskad krabba ifrån friska vatten utanför Mönster.

Anders och Lena`s krabbfat

Per plockar ut de bästa. Hoppas att de var det också.

Barbro fick så många att de inte gick ner i kastrullen!

Krabborna är på yogakurs!

Även vår granne Peter och min broder Hans fick smaka av krabbfångsten. Nya följare står på tur för krabbfest nästa gång vädret tillåter oss att gå ut.

Vår surfplatta med plotter som skall visa var vi har satt våra tinor

Denna morgon ligger inte havet som en spegel utan det har varit ganska upprört under natten. En liten bakgrunds-information till er som inte är fiskare. Vågorna på havet kallar vi för sjö. Hög sjö är vågor med en våghöjd på 1,5 meter och däröver (min definition). Jag har också döpt vågorna till snälla och arga. Arga vågor är när det går vita gäss på havet och det inträffar vid cirka 8 sekundmeter. Övre delen av vågen har en högre hastighet än den undre delen och därmed bryter den högst upp och skummar. Snälla vågor är de som är höga men inte bryter och blir till efter att det varit hård vind.

Åter till vår färd ut till tinorna. Det är ganska lugnt tills vi kommer ut på öppet hav. Här är nog vågorna nästan 2 m höga och vi överväger att vända. Det är ”snälla” vågor och när vi är nere i vågdalen ser det ut som de mjuka kullarna på Österlen fast dessa är blå och rör sig.    Hade det varit arga vågor hade vi vänt. Det är livsfarligt om en våg bryter vid relingen och båten fylls med vatten. Även om man har självläns hinner den inte tömma båten innan nästa våg kommer.

Vi fortsätter och hittar två av tinorna och drar upp 31 krabbor och ingen hummer. Vi är ju jätteglada för  vi har ju bytt focus. Vi är krabbfiskare! Vi hade glömt plottern och hittade inte den tredje tinan, men det fick vara. Det är lätt att bli sjösjuk i hög sjö. Hoppas att våra vänner och följare är glada för den här krabbfångsten.

Bilden är ifrån Lysekil där en man dog och en kvinna skadades svårt när de var ute i en plastbåt som sjönk. Det stod inte men det måste hänt vid hummerfiske. När jag var liten berättade farfar David att det fanns två fiskare, bröder tror jag, som var kända för att gå ut i vilket väder som helst, men en dag ”blev de där”. Ha respekt för havet, det kan döda!

”Havet ligger som en spegel och det enda ljud som hörs är dunket av en fiskebåt”, så började min uppsats som jag vann uppsatstävlingen i Barnens Brevlåda med och farbror Sven läste hela uppsatsen i radio. Det var stort för en tolvårig kille. Ni som är äldre vet vem Sven Jerring var och ni yngre kan googla.

Denna morgon är också väldigt fin men havet är mer som en lite sprucken spegel och fiskebåtsdunket har bytts ut mot en femtiohästars Mercury´s vrål över havet när båten går upp till planing och tar kurs mot grunden där tinorna är satta.

Här står förste kulupptagare. När det är lugnt väder går det lätt men i blåsigt väder och stark ström är det nog så svårt. Idag gick det bra och oftast är det båtföraren, dvs jag, som inte lyckas när vi missar att få fatt i kulan med båtshaken. Mona är också andre båtförare men viktigast är att hon är  bloggens fotograf.

Den första tinan var riktigt tung och Mona trodde på minst 10 humrar men det var istället nästan 20 krabbor i den, i olika storlekar men alla var konstigt nog honkrabbor. Hummer går aldrig in i en tina där det finns krabbor och i denna var det dessutom fullsatt så det blev ingen hummer i tinan. I de övriga två fanns ingen hummer men några krabbor till.

En härlig syn. 25 krabbor. Nu startar nästa jobb, att koka dem. Det spadet vi gör är det som min mor alltid använde. Man behöver en stor kastrull och häller i 6 liter vatten, en halv burk öl, 1,5 dl grovt salt, 6 sockerbitar och en näve krondill.  Man kan koka cirka 10 krabbor i en sådan kastrull, givetvis beroende på krabbornas storlek. Koka dem i 15 minuter och låt dem sedan ligga kvar i spadet och förvara dem kallt minst en dag, så smakar de alldeles förträffligt. Det gjorde verkligen dessa. Problemet med krabbor att de inte alltid är fullmatade utan helt tomma och det rinner bara vatten ur dem. Av våra 25 var 7 tomma och 5 halvtomma men resten var helt utan anmärkning. Vi är helnöjda med fångsten men vi vill ju ha hummer. Min farfar David, som var hummerfiskare, (jag skall berätta mer om honom senare) slängde alltid i alla krabbor. Jag frågade honom varför han slängde i de fina krabborna och fick det självklara svaret ”Jag är hummerfiskare”.

Idag började jakten på det svarta guldet. Jag tänkte att först ge lite information till er som inte är hummerfiskare.

Detta är alltså en hummertina. Denna typ av tina kallas skotsk och är gjord av rundstål och väger 8-10 kg. Det var väl någon skotte som hade lite rundstål över och fixade till den. I Sverige var alla tinor eller kupor, som de kallades i södra skärgården, gjorda utav trä. Jag återkommer med bilder på dessa. Tinan har två stora ingångar, där hummern kan gå in. För att locka in dem agnar man med något riktigt gott. Sedan kan hummern gå in i nästa del av tinan som kallas svältkammaren och där finns inget agn. Ofta har hummern gått vidare till svältkammaren. Den är ju inte speciellt smart som lämnar maten och ”går i fängelse”. Längst ner på tinan finns utgångar för att  mindre humrar skall gå ut ur tinan. Varje tina har givetvis en lina och i ändan sitter  en kula, förr kallad väle, och på den skall det finnas ett stort F (fritidsfiskare) och ditt namn och telefonnummer. Vi har dubbla för att hitta dem lättare.

En hummer måste ha ett mått mellan ögonhålan till sköldens slut på minst 9 cm. Det är en hyfsat stor hummer. Hummern på bilden vid mjölkpaketet är tillåten men den närmaste är numera inte tillräckligt stor. Den här bilden är tagen för två år sedan då den var laglig. Jag lovar!

De flesta agnar sina tinor med saltad makrill men vi satsar stort med lax. Hoppas att hummern ändå är lite gourmand och väljer lax före makrill. Risken är väl att de blir skrämda av det stora huvudet. Vi får se imorgon.

Vi är förberedda för att koka mycket hummer och krabba med dill i spadet. Jag sådde dillen i slutet av juni men när vi kom hem i mitten av juli efter vår vistelse i Llanca i norra Spanien kunde man inte se en gnutta grönt. Med hjälp av vatten i kanna så har det nu blivit denna skog.

Förra året hade vi fem hummertinor men efterhand så försvann de en och en och så var de bara två. Kustbevakningen hittade en och så var de tre. Idag på morgonen hade vinden mojnat och när vi gick ut så sken solen och vågorna inomskärs var beskedliga och det var få båtar ute på havet. När vi kom ut i Malösund och gick norrut så blev det kraftigare sjö, ganska snäll men cirka 1 meter hög. Med hjälp av surfplatta och Eniro på sjön hittade vi våra grund lättare och ekolodet gav oss djupet och på cirka 17 meter hamnade våra tinor. Inte riktigt jättenöjda men det ger sig imorgon.

På måndag  börjar hummerfisket som vi kommer att blogga om och nu går vi
och väntar på bättre väder och minskad vind. I natt var Knud på besök och vår båt blev lite ”sned” på honom.

Västerhavet trycker på och vattnet blev riktigt högt.