Författararkiv: Gösta Franséhn

Banktjänstemannens berättelse

Kungsbacka Sparbank i bakgrunden.

Vintern hade inte sett sitt slut men våren knackade på dörren och ville komma in med snö som droppar från tak och all skön fågelsång. Minst ett par gånger i veckan gick jag och hälsade på farfar” ”fiskarn” David och min farmor Helga. Vi bodde grannar och vägen dit var kort. Det första man kom in i var en liten kall farstu. Jag knackade och steg sedan direkt in i det stora lantköket. Man möttes av en svag rökdoft från vedspisen, en inrökt doft från Davids cigarillrökande och en doft av hav. Rakt fram i köket fanns vedspisen och diskbänken, till höger det stora matbordet och på samma sida stod en kommod. Kommoden var dåtidens tvättställ när man inte hade badrum och det var utedass som gällde. På vintrarna satt David i köket och bötade (lagade) sina garn och det luktade av gammal tång från garnen. Helt plötligt och utan förvarning nös David så att bordsduken vibrerade och kaffekoppen skallrade. Precis när man återhämtat sig, nös han igen. Det var förmodligende torkade manettrådar, som var kvar i garnen, som han var allergisk emot. Denna förmåga att nysa ärvde jag men mina nysningar var inte så höga men många upp till 15 stycken.Jag började min yrkesbana i 17-årsåldern på Kungsbacka Sparbank och satt mest i kassan. Där blev mina nysningar kända över halva Kungsbacka. När jag började nysa avstannade all verksamheten i banken och när jag kom upp i 15 nysningar utbröt applåder. Det fanns inga maneter i banken att bli allergisk emot men vi hade några slemmiga typer som kunder. Nu nyser jag bara en eller två gånger, livet förändras. 

Min bankbana startade alltså där på Sparbanken 1968 och i en bankvärld så vitt skilt från dagens banker. Det fanns kontanter i stora mängder, istället för swisch fanns det checkar och i banklokalen fanns det banktjänstemän man kunde prata med. Det vanligaste sättet att betala i butik var med check.   För er yngre så var checken en liten blankett, där man skrev till vem man skulle betala och sedan undertecknade man checken. Den som fått checken lämnade den till sin bank och antingen blev beloppet insatt på kontot eller så fick man kontanter. 

 

Det första året på Sparbanken var riktigt roligt och innehöll en del episoder förutom mina nysningar.  Platsen är alltså Kungsbacka Sparbank vid torget i Kungsbacka. En avlång äldre byggnad vid torgets norra sida. Huset var i två plan och det nedre planet var banklokal och i det övre bodde Sparbanksdirektören. Varje morgon kommer Direktören nedför trapporna och ställer sig mitt i lokalen och säger God morgon. Det var inte Gud själv, men bra nära! Han tilltalades med Bankdirektören. Därefter gick han in på sitt stora kontor möblerat med mörka tunga möbler. Bankkamreren tassade efter honom med dagens post under armen och satte sig ytterst på stolen mittemot honom för att notera all ingående post och fördela ut den till berörd personal. Det pågick en ständig vadslagning om när kamreren skulle ramla av stolen. Vid årets julfest hände det oväntade när Bankdirektören klingade i glaset och förklarade att från och med nu skall vi säga du till varandra. Vilken framåtanda! Kamrern chockades och trillade av stolen. 

Den första arbetsuppgiften jag fick som nyanställd det var att ta hand om Memorialkassan. Vad Memorial betydde hade jag inte en aning om men jag berättade tidigare om checkarna. De checkar som lösts in i en annan bank av butiker, restauranger m.m skickades till vår bank och till den nye banktjänstemannen. Hans uppgift var att gå igenom alla checkar och kolla att de var korrekta. Ganska snabbt förstod jag att man satt på plats med mycket stor inblick i Kungsbackabornas liv och allt kommenterades i det lilla kontoret med tre personer. Den mest intressanta dagen var tisdag då helgens checkar kom och den lilla informationsgruppen fick reda på vad kunderna gjort i helgen. Vi visste för hur mycket och ofta man handlade på systemet. När Karl Berntsson köpt blommor två gånger, som han aldrig gjorde annars, spekulerades i vem älskarinnan kunde vara. Kommunstyrelsens ordförande hade varit på hotellet i fredags kväll. Den första checken till bardisken hade en strikt namnteckning, under kvällens lopp skrevs det ut fler checkar och namnteckningarna blev rundare i formen. Den sista namnteckningen för kvällen liknade mest en liten häst. Vi visste en hel del men vi hade ju tystnadsplikt och ingen information gick utanför rummet, inte ens till våra kollegor. 

Jag avancerade till att bli ansvarig för försäljningen av utländsk valuta. Det var många valutor bara i Europa, för detta var före euron. Det fanns D-mark, Lire, Pesetas, Franc m.m som sedan blev euro. För en 18-åring som aldrig varit utomlands var det inte helt lätt att hålla reda på de olika sedlarna. En dag kom det in en kvinna som skulle åka till Jugoslavien och ville köpa valuta. Jugoslaviens valuta hette dinar och jag räknade om 500 svenska kronor till dinarer och överlämnade sedlarna i ett gult fint kuvert. Efter vi stängt klockan tre så stämde man av att bokföringens angivna belopp av valuta stämde överens med det som fanns i kassan. Detta var vad vi gjorde i banken efter tre! Jag hade sålt en hel del valuta under dagen och allt stämde så fint. Men vad var detta? Jag hade sålt dinarer men hade lika många dinarer kvar som i morse. Man är ny och man vill inte göra fel, naturligtvis började det flyga fjärilar i magen. Vad kan jag ha gjort för fel? I facket bredvid dinarerna låg drachmer, Greklands valuta. Aha, hade jag tagit fel valuta, de började ju på D båda två. Så var det och jag hade skickat med drachmer till en kund som absolut inte skulle till Grekland. Jag ser bilden framför mig när hon kommer in i Jugoslavien och skall betala sin kaffe. Nog skulle hon bli förvånad och arg på mig. Hur skulle vi lösa detta? Av någon anledning behövde vi inte skriva upp vem som köpte valuta så det fanns inget namn antecknat. I Sparbanken hjälptes alla åt att hitta felen när man upptäckte dem i slutet av dagen. Nu skulle alla hjälpa Klanten som sålt dinarer istället drachmer. Det jag visste var att hon tagit ut pengar i någon av våra två kassor. Det jag memorerat var att det var en charmig kvinna i 40 års åldern. Jag har alltid varit bra på att känna igen ansikten. Det var bara att börja jobbet, vilket var att kassörerna tog fram uttagslapparna. När det var en kvinnas lapp ropades det upp med namn och frågan om hon var charmig? Svaret var oftast” inte det minsta” och några var man oense om men då gick kvinnan som charmig. Metoden byggde på att de flesta kunderna var kända. Till slut var det bara fyra kvinnor kvar som var charmiga och den andra kvinnan jag ringde var min kund. Vilken otrolig lättnad och vilken känsla att få all hjälpen från kollegorna för att lösa problemet. När hon kom in för att byta till rätt valuta frågade hon hur vi hittade henne, men jag vågade inte berätta att hon var charmig. Jag kanske ändå borde ha gjort det! 

Som nyanställd hade man också hand om växelmaskinen. Det var en maskin som sorterade mynt som kom in från olika butiker. Mynten lade man sedan i rör som andra butiker ville ha som växel. Utländska mynt som hamnat i automater m.m spottade maskinen ut och kunden fick bara halva kursvärdet på dessa. Det berodde på att banken inte sålde mynt till kunder och då blev det dyrt att hantera. Vi anställda fick köpa mynten för halva priset och danska och norska kronor var mycket populära. Vi, min dåvarande flickvän och sedan 50 år min hustru, hade planerat att åka till Norge och hade tjing på alla norska mynt. Semestern hade vi i augusti och vi inhandlade en svart Volkswagen bubbla för 1500:-. Sedan körde vi mot Norge och färjade mellan Moss och Horten. Vi kom en bit mot Geilo. På campingplatsen kunde man hyra stugor för mellan 30-40 kr och det var roliga hände när vi skulle betala. De norska mynten hade jag samlat i en jutesäck i en bärkasses storlek. Den var nästan fylld med mynt och ett snöre höll ihop den högst upp. Ni skulle se campingvärdens blick när vi kommer in med säcken, knyter upp snöret och sedan häller ut en hög mynt på bordet. Hans uppsyn visade på att han misstänkte oss för att länsat parkeringsautomater. Jag förklarade hur det kom sig att vi hade mynten men han såg mycket skeptisk ut. Det blev en rolig road-trip och mynten räckte till Bergen. Vi blev inte heller tagna av polisen även om det blev konstiga blickar när vi kom med vår säck.  

Min lunchstrand i Frillesås.

 

I juli fick jag vikariera för en kollega som hade hand om vårt kontor i Frillesås. Frillesås är en liten ort utmed gamla E:6an i Halland. Fina sandstränder hade gjort den till ett ställe med många sommarstugor. Öppettiderna var 10—12 och de flesta kunderna var sommargäster som ville ha hjälp med sina bankärenden i andra banker. När det var fina dagar tog jag lunch efter stängningen och åkte till sandstranden och badade. Det gällde att inte doppa huvudet så man kom tillbaka våt i håret. De fanns de som var avundsjuka på att jag fick detta trevliga uppdrag. En dag när det börjar närma sig stängningsdags ser jag en liten, korpulent man komma ut från kommunkontoret mittemot. Han sätter fart mot mitt kontor. Han börjar få upp farten, slipsen fladdrar, Robin Hood-frisyren (ta från de rika och ge till de fattiga) släppte sitt grepp över hjässan. I princip fladdrar allt inklusive magen. Han ser ut som en figur från någon serietidning och han blir alltmer röd  i ansiktet. Min tanke är att han skulle råna mig och jag funderade på att gömma mig under disken. Jag hann inte göra något förrän han slet upp dörren och flåsade ”Är det rån?”. Jag tycker han säger ”detta är ett rån” och börjar leta efter en larmknapp. Han säger då något lugnare ”Har du blivit rånad?” och det visar sig vara kommunkamrern i huset mittemot. Istället för att larmet gick till polisen gick det till honom. Det var det första larmet på många år så han var besviken att det inte var ett riktigt rån. Ingen hade berättat att larmknappen satt under disken och kunde nås med knät. Men det var just det som Klanten lyckades med. Jag råkade trycka på knappen en gång till men då kom kommunalkamrern släntrande och tittade igenom fönstret och såg att jag fortfarande fanns kvar. Han ryckte på axlarna och gick tillbaka. 

Efter nästan ett års arbete på sparbanken var det dags för mig att göra militärtjänstgöring och jag slutade i banken. Jag kommer ihåg att det sista som sas var ”Vi kommer inte sakna dig men vi kommer sakna dina nysningar!   

 

Midsommarhälsning

Hej medlemmar!

Tiden går så fort och midsommar är redan här. Det första halvåret som förening har varit mycket givande med en styrelse som hjälper till att utveckla Vrakat. Detta inlägg innehåller en utveckling av information till våra medlemmar. Vi brukar ha någon kompetent person med anknytning till havet som håller föredrag på våra möte i Vrakat. Vi lyckades inte få tag i någon i år och då visar det sig att vi inom Vrakat har mycket kompetens. Anders Lange, vår tekniske chef, har sammanställt information om hur plastavfall återvinns och Olle Hydén informerade om hur man tar hand om döda djur. Det är väldigt tråkigt att Kungsbacka Kommun inte återvinner något av de ilandflutna plastavfallet. Martin Sigurdsson som har ett städområde vid Råö hittade en tross som var 80 meter lång och som säkert vägde 300 kilo. Martin tog själv iland den och vi visade den på Maritima dagen. Vi kontaktade Smögen Återvinning som tar hand om plastrester från fiskeindustri. De kom och hämtade trossen och den återvinns istället för att gå upp i rök.

Eftersom inte kommunen återvinner så alla ni som städar lägg trossar och linor bredvid depån och skicka ett meddelande via kontaktformuläret på hemsidan. När vi samlat ihop tillräckligt kommer Smögen Återvinning och hämtar.

Årsmöte

Vrakatfest med Onsala Taubesällskap, Hans-Åke och Ove

Årsmötet klarades ganska snabbt och resultatet blev att sittande styrelse omvaldes, Per Jonsson tidigare suppleant valdes till revisor och val av ny suppleant sker vid årsmötet 2023.

Det blev ett mycket trevligt möte. Jag (Gösta) och Lasse Bergfeldt fick beröm för vår soppa. Onsala Taubesällskap spelade Taube och på begäran ”House of the rising sun”. Vilka minnen som säkert kommer, till en del av oss. En eld som sprakade och i lågornas sken spelades just denna låt. Vilken avundsjuka man kunde känna mot de killar som kunde spela gitarr och sjunga. Med rätta blev de tjejernas favoriter.

Vrakat har som ambition att lämna nyttig och intressant information till sina medlemmar. Vi har tidigare engagerat föreläsare men denna gång var det svårt att få någon att komma på en fredag. Det gör inget för vi har så mycket kompetens inom Vrakat som kan förmedla intressant kunskap till oss.

Om plaståtervinning

Vår tekniske chef, Anders Lange, informerade om plaståtervinning

Sammanfattningen av Anders presentation finns här: https://www.vrakat.se/om-plastavfall/

Plasten som slängs kan återanvänds till ny plast som i sin tur återanvänds. Plasten kan cirkulera upp till 10 varv på detta sätt!

Idag fungerar det annorlunda här i Kungsbacka. Det mesta av plastavfallet eldas upp vilket genererar koldioxid och kräver att ny plast tillverkas av petroleumprodukter. I Sverige förbränns 87% av allt plastavfall!

För att komma vidare behöver vi alla beakta den så kallade avfallstrappan.
I prioritetsordning: undvik onödiga inköp; köp begagnade produkter; återvinn plasten; om återvinning ej är möjlig förbränn platsen och i absolut sista hand gräv ner den.

För att möjliggöra en bra plaståtervinning behöver vi framöver komma i gång med att källsortera plastavfallet redan på stranden och de som hämtar vårt avfall skall se till att det som kan återvinnas verkligen lämnas till återvinning. Det finns världsledande anläggningar i Motala och i Halmstad som i stor skala återanvänder plastavfall så möjligheterna finns. Vi ser fram emot att Kungsbacka kommun kommer i gång med en förbättrad hantering av plastavfall!

Om döda djur

Olle Hydén, informerar om hur Vrakat skall hantera döda djur.

Olle Hydén, som är Onsalas bäste amatörskådespelare är också fågelskådare. Han har under många år tagit hand om döda djur och delade sin erfarenhet med oss. Hela dokumentet finns här: https://www.vrakat.se/om-doda-djur/  Vilda djur måste man anmäla om man hittar dem. Enligt Olle  är det i första hand färska döda djur som kan intressera myndigheterna och inte kadaver. Det finns en kategori statens vilda djur där man har skyldighet att anmäla dessa. Det djur som kan bli aktuellt för oss är tumlare, som finns i våra vatten. En del ugglor och hackspettar är också statens vilt och kan kollas upp på nätet sök på Statens Vilt. Olle poängterade också att vi bör kontrollera om döda fåglar är ringmärkta. Hur vi skall hantera ringarna finns i Olles dokument.

Ha nu en riktig skön midsommar och väderprognosen visar på vackert väder med härlig temperatur.

Hälsningar

Gösta Franséhn
Ordförande Strandstädningsföreningen Vrakat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag fungerar det annorlunda här i Kungsbacka. Det mesta av plastavfallet eldas upp vilket genererar koldioxid och kräver att ny plast tillverkas av oljeprodukter. I Sverige förbränns 87% av allt plastavfall!

För att komma vidare behöver vi alla beakta den så kallade avfallstrappan.
I prioritetsordning: undvik onödiga inköp; köp begagnade produkter; återvinn plasten; om återvinning ej är möjlig förbränn platsen och i absolut sista hand gräv ner den.

 

För att möjliggöra en bra plaståtervinning behöver vi framöver komma i gång med att källsortera plastavfallet redan på stranden och de som hämtar vårt avfall skall se till att det som kan återvinnas verkligen lämnas till återvinning. Det finns världsledande anläggningar i Motala och i Halmstad som i stor skala återanvänder plastavfall så möjligheterna finns. Vi ser fram emot att Kungsbacka kommun kommer i gång med en förbättrad hantering av plastavfall!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag fungerar det annorlunda här i Kungsbacka. Det mesta av plastavfallet eldas upp vilket genererar koldioxid och kräver att ny plast tillverkas av oljeprodukter. I Sverige förbränns 87% av allt plastavfall!

För att komma vidare behöver vi alla beakta den så kallade avfallstrappan.
I prioritetsordning: undvik onödiga inköp; köp begagnade produkter; återvinn plasten; om återvinning ej är möjlig förbränn platsen och i absolut sista hand gräv ner den.

 

För att möjliggöra en bra plaståtervinning behöver vi framöver komma i gång med att källsortera plastavfallet redan på stranden och de som hämtar vårt avfall skall se till att det som kan återvinnas verkligen lämnas till återvinning. Det finns världsledande anläggningar i Motala och i Halmstad som i stor skala återanvänder plastavfall så möjligheterna finns. Vi ser fram emot att Kungsbacka kommun kommer i gång med en förbättrad hantering av plastavfall!

Om plaståtervinning

 

Bilden visar hur det kan fungera – plasten som slängs återanvänds till ny plast som i sin tur återanvänds. Plasten kan cirkulera upp till 10 varv på detta sätt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vrakat växer vidare

Detta är det första blogginlägget som endast går ut till medlemmar. Blogginlägget handlar om att man nu också kan följa Vrakat på Facebook och Instagram. Linda Frithiof tar hand om uppdateringar och publicering av material till dessa två sociala medier. Linda gör samma sak för Göteborgs Fiskhamn så vi har verkligen en kompetent person som är med och skapar vår image i den sociala världen. Linda har skrivit följande:

Nu finns Vrakat både på Facebook och Instagram. Du hittar sidorna genom att trycka på ikonerna på vår hemsida eller genom att söka på Vrakat på Facebook och Instagram. Vill du dela med dig av bilder som vi kan lägga upp på Vrakats instagram som visar på strandfynd eller bara vackra bilder från er strandsträcka så skicka ett PM (personligt meddelande) på Instagram. Där kan du bifoga bild, skriva vad bilden föreställer och vem du/ni är som städar sträckan eller tagit bilden. Det går givetvis att vara anonym också.

Genom att öka vår närvaro på nätet förbättrar vi också hemsidan. Anders, vår tekniske chef, håller på och strukturerar om den och Martin Sigurdson är också med och arbetar för att vi skall bli mer uppdaterade på vad som händer i vår strandstädningsvärld.  Martin blir också den senaste städområdeschef när vi nu expanderar norrut från Onsala och in i Vallda. Vi behöver fler vrakare när vi nu tar oss an Svängehalla-Fjärehals naturreservat. Anmäl om ni vill tillhöra en ny grupp och det gör ni på kontaktformuläret på Vrakat´s hemsida. Detsamma gör ni om ni redan har en grupp som vill komma igång. Martin kommer att kontakta er och leda arbetet med målsättningen att vi skall vara igång under april månad. Naturreservatet ligger norr om Chalmers Rymdobservatorium.

Vi hoppas att få med något ytterligare ungdomsidrottslag men våra bidrag till lagen har redan tagit slut. Vår avsikt är därför att ta upp frågan med politikerna i Kungsbacka Kommun och försöka få fler bidrag. Terese Locking håller på och kontaktar våra idrottslag så att vi får en aktuell bild av när strandstädningen kommer ske i våra olika kommundelar. Vår målsättning är att varje kommundel med kuststräcka skall ha två lag vardera som strandstädar. Det saknas lag i Kullavik, Särö. Vallda och Fjärås. Vi tror nog att våra politiker kan ställa sig bakom ett förslag där det sker en större satsning på våra fina ungdomar.

Samtidigt jobbar Anders Lange med våra kontakter hos Västkuststiftelsen och Kungsbacka Kommun för att det skall bli en så bra planering som möjligt och inga dubbelstädningar.

Marika Persson är vår sekreterare i föreningen och är också områdeschef för Vallda-Sandö. Vi är väldigt glada för att Marika och Ove med vänner håller fint på denna välbesökta halvö. Förra året hjälpte ett av idrottslagen, Onsala Innebandy födda 10, till att rapportera om ett oljeutsläpp som kunde tas om hand och därmed rädda klipporna från smetig olja.

Ordförande arbetar för att Vrakats satsningar på ungdomar skall ge ett bättre resultat hos Västkuststiftelsen och Kungsbacka Kommun. Det har verkligen varit en ynnest att ha haft strandstädningens mest uppmuntrande och stödjande tjänsteman (kvinnan), Annelie Olsson,  på Länsstyrelsen i Halland. Resultatet har blivit sex mil av naturreservatens kuststräcka som är nästan plastfria.

 

 

Publicering av inlägg

Hej alla följare!

Nu när vi blivit förening så blir det omgörning av vår blogg och hemsida också. Arbetet pågår för fullt och det blev publicerat tre inlägg av misstag. Ett är en gammal berättelse om jaktstugan och nysningar är inte färdigskriven och kanske aldrig blir, vem vet.

För de av er som inte anmält sig som medlem kommer detta vara den sista påminnelsen att något har blivit publicerat!

Hälsningar

Gösta

Jaktstugan

Jag sitter och tittar på ett foto på David, min farfar och hummerfiskare, han sitter på en sten vid vattenbrynet och röker en cigarr. Det är inte vilken cigarr som helst utan en stor och tjock Havannacigarr. Hur i hela fridens namn kan en enkel hummerfiskare ha råd med dylika cigarrer. Den berättelsen skall jag berätta nu och lite mer.

I början av femtiotalet fanns det en företagsledare, vi kallar honom direktör S , som letade efter jaktmarker att arrendera för att jaga sjöfågel på. Han hade hittat Öckerö, en mindre variant av sin kusin i södra skärgården. Det behövdes en båt och någon som körde den och på detta sätt kom direktör S och David att träffas och det blev en vänskap som varade livet ut.

Direktör S ville ha en jaktstuga på ön dit han kunde ta med sina affärsvänner. Han ägde ett stålgrossistföretag och hade mycket representation för kunder från Europa. Hur skulle Direktör S få tillstånd att bygga en stuga, jo David var genom skifteslaget ( mark som ägs gemensamt av gårdarna) delägare av Öckerö. David var inte mycket för tillstånd så han sa till direktör S att bygga stugan i David’s namn, så utåt var det David’s fiskestuga men alla visste att det var direktör S som byggt den och alla gillade inte detta. Materialet skeppades ut och snart hade snickare byggt färdigt stugan. David gjorde en insats med att frakta snickare och visst material ut till ön.

Jaktstugans placering på den blåsigaste platsen på Öckerö, förvånade många och där hade nog David velat ha den i den skyddade viken innanför Hamnholmen. Där finns det lämningar efter små stugor från sillperioden och dåtidens fiskare visste nog vad de gjorde. Direktör S ville imponera med en magnifik utsikt ut mot havet och horisonten och han betalade stugan och fick som han ville.

När man steg in i stugan så var det fönstret mot väster det första man såg. Fönstret hade åtta rutor, tänk er nutidens zoom med åtta vackra bilder som tillsammans  bildade en gemensam vy av hav och himmel. Under fönstret var diskbänken och gasolköket. När man tittade till vänster fanns det ett likadant fönster mot söder, där man såg den lugna viken och i fjärran konturerna av Nidingen. På varsin sida om fönstret stod två väggbyggda dubbelkojer med en tillbyggd bänk utanför de nedre kojerna. Mitt framför fönstret stod bordet två meter långt. Varje koj hade ett draperi och man satt precis utanför kojen. Mycket praktiskt för den som blev trött att bara böja sig bakåt och så låg man i kojen. Taket var välvt och byggt med bastupanel och gav stugan sin speciella karaktär. På väggarna hängde fiskedon och två vättar i trä. Den hade verkligen en karaktär av jakt och fiske och hade en speciell doft av instängt blandat doften av hav och tjära.

På hösten när hummersäsongen hade startat började också säsongen för de utländska besöken. Direktör S ringde till David och bad honom starta besöksrutinen. En dag innan besöket införskaffade David en del matvaror, mest pilsner och cyklade ner till sin gamla bohusjulle i Gövik. Bohusjullen drevs framåt av en Arcemedes utombordare som endast kunde gå framåt eller inte alls och toppade på fyra knop.

Just denna dagen, som jag skall berätta om, blåste en ganska hård vind från nordväst. Mörka skyar svepte över himmelen och det gick vita gäss på vågorna. David tittade bekymrad ut mot havet och funderade på hur han skulle lösa dagens uppgifter. Idag var det en extraleverans av det ovanliga slaget och sedan måste han dra kupor så han fick upp ett tio-tal humrar till gästerna.

Gästerna kom från Västtyskland och skulle jaga änder var det tänkt. Direktör S var orolig att det inte skulle flyga in några änder till tjärnen högst upp på Öckerö. För lsäkerhets skull hade han därför köpt in uppfödda harar och fasantuppar från Skåne.Två stora papplådor skulle fraktas ut och David fick gå till en större brygga i Orrviken för att hämta dem. Väl ombord rodde David ut jullen på fritt vatten, fällde ner Arcemedesen och la startsnöret runt balanshjulet och drog allt vad han orkade ( det fanns inga startmotorer så alla utombordare fick startas med handkraft). Idag hade han tur och motorn startade direkt. Han svängde upp mot Öckerö för att få lä och körde längs med ön på den norra sidan. Det tog i mer och mer i vinden och det skvätte in ordentligt från de större vågorna. Fasantupparna började gala och hararna sparkade i papplådan. Det var verkligen ett himla liv i jullen men David var garvad och han gick in i gattet vid Byttholmen och det blev helt lugnt. Väl framme vid stugan lade han till vid den lilla bryggan. David lastade ur papplådorna och det blev lugnare i lådorna. Han hade blivit tillsagd att släppa ut djuren en bra bit från stugan, men det blåste så David gick en liten bit, öppnade lådorna och så sprang hararna och fasanerna iväg och det var enda gången David såg dem.

David betraktade vågorna och om

Det hade mojnat under natten och en svag sol steg över Sönnerbergen i öst. David stötte ut jullen från bryggan på Öckerö och drog igång ” Archie ” och styrde norrut mellan Adelejet och Byttholmen och girade sedan mot Gövik. Där på bryggan stod tre gröna män med gevär på axeln.

 

 

 

 

Vrakat har blivit förening

Strandstädningsföreningen Vrakat

Förening

Vrakat startade som ett projekt 2018 och initiativtagare var Gösta Franséhn. Det var tre personer, Pelle, Peter och Gösta, som gav sig ut på den första vrakturen. Vrakat samlade fler och fler strandstädare och när även ungdomsidrottslag kom med och städade växte Vrakat snabbt till cirka 250 deltagare. Nu när det finns en bra organisation kändes det rätt att bilda förening och bli en egen juridisk person. Föreningen har bildats och har en interimsstyrelse tills vårt första medlemsmöte som kommer att bli i slutet av januari, där vi väljer vår styrelse. Tanken har varit att styrelsen skall ha sex ledamöter och två suppleanter. Av ledamöterna skall tre vara äldre (70+) och tre yngre (40-50 år) samt hälften kvinnor och män. Det är väldigt stimulerade att vi nu fått ihop en styrelse med stor kompetens och ett gediget intresse för vårt hav och våra stränder

 Styrelsen presenteras i januari i samband med vårt medlemsmöte. De skall givetvis väljas på medlemsmötet.

Medlemsskap

Medlem blir man enklast genom att returnera mailet du fick med en notering att du vill vara medlem. Det går naturligtvis också att använda kontaktformuläret på Vrakat.se. Vrakat kommer inte att ha någon medlemsavgift. Styrelsen anser att man inte skall behöva betala för att strandstäda och det är viktigt att alla som städar är medlemmar. En del frågor och information kommer endast att gå ut till medlemmar.

Strandstädning

Göteborgsregionen där Kungsbacka Kommun ingår har antagit en ny avfallsplan där strandstädning ingår. Följande mål har ställts:

-Kommunen ska säkerställa att kustlinjen städas regelbundet.

-Skräp på marken ska minska med 50%.

Vrakat har under 2021 strandstädat nio mil kustlinje vilket utgör drygt 35% av Kungsbacka Kommun´s totala kustlinje om 25 mil. Dessa nio mil är helt säkerställda att städas även 2022. Under 2019 samlades in cirka 4 ton plastavfall och under 2021 har denna siffra sjunkit till 1,5 ton vilket är drygt 50% lägre volym.

ETT STORT TACK TILL ALLA VRAKARE för att ha uppnått det mål Göteborgsregionen ställt upp för den kustlinje Vrakat har tagit ansvar för. Det känns tillfredställande att kunna redovisa att Vrakat har nått målet för 2021.Vi har vi inte ännu någon information om hur Kommunen och övriga intressenter har redovisat sin strandstädning och hur långt man nått för att nå målen.  Ambitionen är att göra en mer ingående redovisning för 2021 som publiceras i januari. Ett speciellt tack till Anders som håller våra kartor uppdaterade. Vad vi vet arbetar ingen annan med kartor och städade kuststräckor, vilket är förvånansvärt.

Referenskuststräckan

Vår referensstrand ”Mrs B´s beach” fick det mest fantastiska fyndet under 2021. En glasflaska från 1700-talet som troligen innehöll kolsyrat vatten, enligt efterforskning på nätet. Vi som trodde att det var minst vin och så var det en föregångare till kolsyreautomaten.

Kolsyreflaska från 1700-talet

En av våra värsta avfallsvikar hålls numera kontinuerligt ren genom att de flesta som promenerar där också plockar upp plastskräp och lägger det i depån. Även avfallet på denna kuststräcka har halverats sedan 2019. Det är flera som sett Mrs B plocka plast på stranden. Man vet inte om hon varit där eller kommer dit!

 

Mrs B beach utan plastskräp

 

Önskar interimsstyrelsen  Gösta Fransehn, Anders Lange och Per Jonson.

Antikrundan, konsten att köa

Antikrundan, konsten att köa.

 

Sommaren började gå mot sitt slut. Denna förmiddag sken solen och gav en härlig värme. Det skulle kunna bli en riktig fin sensommardag. Flocken rörde sig oroligt på fältet när vallhundarna försökte fösa flocken mot sorteringsfållan. När någon ur flocken försökte smita in före de andra så var en vallhund genast där och gläfste. Allting skedde med god ordning och snart hade en lång kö bildats med två meters avstånd mellan varje gruppering. Det kändes som att det låg en lång erfarenhet för att uppnå den perfekta kön. Det är lätt att tro att vi var på en fårfarm men det är fel för vallhundarna hade alla samma uniform och var vakterna som Antikrundan hade hyrt in för att hålla reda på oss bångstyriga, nyfikna och förväntansfulla besökare till Antikrundans dag på Tjolöholm.

När vi väl kommit in på området ser vi oss vara början av en oändlig kö som sakta slingrar sig mot det hägrande målet, den stora röda byggnaden där experterna fanns. Det intressanta är att studera alla dessa människor som står där med sina dyrgripar väl inpackade. Helt plötsligt hörs ljudet av prasslande papper när en febril verksamhet startas för att packa upp klenoderna. Varför denna aktivitet? Då såg jag en man i mörk kostym , vit skjorta, slips och slätkammat hår som går utefter kön och spanar. Var det godsherren eller bankdirektören, nej det var Experten. Han tittade noga på vad som fanns i väskor och i vagnar. Fanns det något oväntat värdefullt? Han gled fram mellan grupperna av besökare som den värste Ingemar Stenmark.Han lämnade efter sig både glada och sorgsna ansikten.

 

Vi hade tagit med oss två föremål. För femtio år sedan hittade jag ett ilandflutet ornament  som är utskuret trä med snidade lejontassar mm och som förmodligen suttit i fören på ett skepp. Det är förvånansvärt välbehållet och det finns guldfärg på den. Utanför Onsalahalvön ligger Nidingen, Sveriges första fyr, och runt den har mellan 600-700 skepp förlist genom åren. Det skulle vara spännande att veta vilket skepp det kunde vara och dess öde. Jag har försökt att få  information på museer men inte lyckats få någon vetskap vilken typ av skepp det kan vara. Därför är jag på Antikrundan för att få kontakt med en skeppsexpert. Dessutom har jag en lerskulptur av min farfar David utförd av Ninnan Santesson, en känd skulptris, som för övrigt var född på Tjolöholm.

 

Experten närmade sig vårt lilla läger, jag visade upp ornamentet, hans blick svepte snabbt förbi den och så var han borta! Det var inte skeppsexperten så jag tappade inte modet. Nu vibrerade det i kön igen, ungefär som hur man känner när det kommer ett tåg. Vad var det som hände, jo en expert till i kön. Han var mer ledigt klädd med uppknäppt skjorta och rutig kavaj. Jag kommer inte ihåg hans namn men han har ett eget program om gamla gårdar. Han gick nästan ännu fortare förbi mitt ornament, det var inte gamla skepp som var hans specialitet. Det lugnade ner sig i kön som i sakta mak rörde sig mot Tjolöholms Magasin, och nu kunde man se målet för köandet. Det är märkligt med köande, i alla  fall för mig, för jag tittar på folk omkring mig och efter ett par timmar tror jag att jag känner dem sen tidigare och ger dem passande namn.

Nu rörde det sig i kön igen, vad händer? Det var ett kamerateam som gick utefter kön och intervjuade besökare. Reportern var en ljushårig man med halvlångt år. Det var ju han som intervjuade gamla besökare till Antikrundan och på grund av pandemin, blev det 2020 års sända Antikrunda. Han kan heta Magnus och hade med sig en expert också. Teamet började närma sig vår parkeringsplats och jag noterade att det måste vara en excentrisk expert, byxorna flaggade på halva benen och han hade inga strumpor. De stod  endast tio meter från oss och jag håller upp mitt ornament och möts av samma tomma ögon som förut. Nu får det bära eller brista. Jag tar ornamentet och går fram till Magnus och frågar var han tror att jag har hittat den. Experten började också prata och det gick inte att ta miste på att det var Måns Nilsson, Måns och Ankan känner de flesta till. Det måste vara ett nytt grepp i Antikrundan att ha med en mer lättsam person. Jag tycker att jag och Måns tillhör samma humoristiska skikt, min fru brukar säga att jag är skojfrisk. Det var den framfusigheten som behövdes för sedan berättade jag om ornamentet och inte minst om flaskposten som hittade sin avsändare efter 33 år. Det blev en hel del skratt och det var en skön berättelse med danskt gemyt som ni kan läsa på Vrakat.se och kanske få se på TV.

Vi hade avancerat till en uppsamlingsplatsen före Magasinet,  och nu stod vi spända på att komma in på  området där allting hände. Mitt hopp levde kvar att få träffa en skeppsexpert. Vi  släpptes in i nästa kösystem och det var utformat som handduksvärmaren i vårt badrum. På den går det ett rör fram och tillbaka där man hänger handduken. Kan ni se det framför er och överföra det till kön så gick vi alltså ner och upp på en gräsmatta sex gånger. Det kan låta tråkigt men det hände något hela tiden. I mitten på gräsmattan härskade Anne Lundberg men två kamerateam. Man värderade smycken hos henne men man kunde inte se om ägarna var glada eller ledsna, ungefär som svenskar brukar se ut. Kön gick alldeles nära Anne`s stol i utkanten av inspelningsplatsen. Hon verkade mycket duktig på att koppla av och när hon behövdes tryckte hon på on.

 

 

Solen hade vunnit kampen mot molnen och den gav en skön värme. Tre timmar hade gått och än hade vi inte tröttnat, dessutom såg vi den hägrande porten till Magasinet. Nu hade vi namngett ganska många i kön. Kålle och Ada, göteborgskan hördes över allt annat och de hade den finaste tavlan, kunde man höra. No comments! Övriga besökare är Donnan, Ovännerna, De nyförälskade  , De långsamma, Lycramannen, Obelix (stor näsa), Dorabella ( kommer ni ihåg julkalendern) och sist men inte minst Falken och Sparven. Lite längre fram i kön står en späd äldre kvinna, Sparven, och troligen hennes barnbarn, en yngre man som är fullständigt ointresserad och som spanade efter något mer spännande bland besökarna. Det kan ha varit kvinnor eller kanske det var män han spanande in och förberedde en störtdykning. De hade en stor bagagekärra full med lådor, halva bohaget, och varje gång den skulle flyttas fick Sparven lyfta och köra den. Falken stod kvar och spanade medan irritationen spred sig i kön. Hade han inget hyfs i kroppen men ingen sa något, som vanligt (inte vi heller, skäms på oss).

Efter ytterligare en timma var vi framme där kön delade sig. De som hade med sig tavlor gick i VIP- kön medan vi andra fick gå i den oprioriterade kön. Väl framme möttes  VIP- kön av en Expert som visade in dem i Magasinet. När vår brokiga kö kommit fram stod en uniformerad vakt, det behövdes inte mer kompetens, och han visade oss till ett bås utanför den eftertraktade byggnaden. Han tittade snabbt på våra föremål och pekade på Övrigt, båset allra längst bort. Jag fick en tanke om att det kanske skulle stått Skräp på skylten istället. Besvikelsen var stor när vi passerade porten och inte fick se Experterna in action och kanske sett en glimt av producenten.

Äntligen var vi framme hos Experten, vår skeppsexpert? Han fastställer att ornamentet är från 1700-talet. Vad häftigt att det kan vara så välbehållet efter så många år. En teori är att skeppet ligger i lera och att en trål ryckt med sig ornamentet som sedan flutit i land. Det var inte skeppsexperten men jag kom en liten bit närmare att hitta vårt skepp! Han värderade den till 1000 kronor. Skulpturen, av Ninnan Santesson, klassades som en förstudie till en bronsskulptur och värderades också till 1000 kronor. Vi tror inte han hade riktig koll på hennes konstnärsskap och det kändes inte så bra och med viss besvikelse packade vi ner skulpturen i ryggsäcken. Jag vände mig och började gå.

Då ropade Experten och frågade vad det var för ryggsäck jag bar. Det var en reklamryggsäck från vinterOS i Lillehammer 1974, som jag fått av min bror. Experten sa att det fanns samlare av OS-prylar och den kunde vara värd uppemot 20.000:- kronor. Vilken överraskning och så glad jag blev men då vaknade jag ur min dröm, tog min fru i handen och vandrade till bilen en erfarenhet rikare. Nästa år skall vi komma innanför porten, vi får ta med Zorn!

 

Jag har varit i kontakt med Pernilla Månsson-Colt och hon skall ta med intervjun i programmet om den inte avviker för mycket från det andra innehållet i avsnittet. Vi kan vara för roliga!

Maritima dagen

Succé för Vrakat på Maritima dagen arrangerad av Båtmuseet i Onsala.

Hej vrakare och följare!

I år var det en Maritim dag på Båtmuseet i Onsala lördagen 28/8.

 

Förra året var det ingen tillställning pga. av pandemin så det var många som var sugna både att ställa ut och att komma och titta. Det blev ett rekordstort antal besökare enligt arrangörerna och det var många som sökte sig till Vrakat´s tält och många studerade de speciella strandfynden och även häpnade över hur mycket stora föremål som flyter i land.

Avfallet på bilden är hämtat från en enda depå som ligger på en ö i Kattegatt. Vi lät några av våra besökare ange varifrån de trodde avfallet kom ifrån. I stort sett alla sa att det kom från olika typer av fartyg, alltså kommersiell sjöfart. Den andra källan till avfall var fiskeindustrin.

I den folder som Västkuststiftelsen har om strandstädarkartan skriver man så här:

”Mer än 80% av det marina skräpet har sitt ursprung i land. Floder och vattendrag fungerar som transportvägar ut i havet.”

Detta ni ser är vår vardag i strandstädningsarbetet och en verklighet som beskriver en annan sanning. Det kanske endast är Kattegatt som har en ständig ström av kommersiella fartyg som passerar mellan Danmark och Sverige och som efterlämnar sig avfall. Ser gärna kommentarer av er i branschen!

Vår stora fender skänkte vi till Båtmuseet och överlämnades av Lars Bergfeldt till Båtmuseets styrelsemedlem  Bengt-Arne Henriksson.

 

Mia Sandblom skrev en mycket bra artikel om Vrakat och vår utställning så här kommer hela artikeln:

Gösta Franséhn tog initiativet till Vrakat och berättar om några av sakerna han hittat. Bild Mia Sandblom.

 

Gösta berättar om vrakfynden: ”Ska till Antikrundan nästa vecka”

Maritima dagen drog en hel del besökare till Onsalas båtmuseum på lördagen. Strandstädningsprojektet Vrakat bjöd kanske på den mest spektakulära utställningen.
– Jag ska visa upp den här för Antikrundan nästa vecka, säger Gösta Franséhn om ett av vrakfynden.

Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala arrangerade under lördagen Maritima dagen, ett återkommande arrangemang med tema havet. Fikaförsäljning, musikuppträdande och tipspromenad tillhandahölls, och det var en del företag och föreningar på plats.

Adoptera kust

Vrakats initiativtagare och grundare Gösta Franséhn berättade om verksamheten. Strandstädningsprojektet Vrakat bygger på att privatpersoner eller exempelvis ett lag i en förening adopterar en del av kusten och ansvarar för att den är städad och fri från skräp.

På marken vid tältet ligger en del av det som städats upp senaste veckan. Det är mycket rep, nät och plast, men också en sko, några bojar och en gigantisk fender.

– Ungefär tre fjärdedelar av det skräp vi plockar har drivit in från båtar till havs. Där vi städar är badgästerna ganska duktiga på att ta med sig sitt eget skräp hem, säger Per Jonsson som också är delaktig i projektet.

Per Jonsson

Lång kuststräcka

Tre år efter att projektet startade är betydande delar av kommunens kust adopterade, men ännu mer återstår. På Kungsbackas hemsida står det att kommunens kuststräcka är åtta mil, men Gösta Franséhn säger att den är betydligt längre.

– Följer man stränderna in i varje vik längs hela kusten och även öarna utanför så har Kungsbacka kommun 25 mil kuststräcka.

Samlat skräp hela livet

Gösta har samlat strandskräp, eller ”vrakat”, i hela sitt liv. Någon enstaka gång gör man som vrakare ett fynd, vid sidan av de drivor av rep, nät och plastpåsar som driver i land.

Han visar upp sina finaste fynd, och berättar om dem. Inuti en rund och vacker vinflaska, med korken långt nertryckt, ligger en liten lapp. Gösta ville inte slå sönder flaskan för att få ut lappen, utan satt en kväll tillsammans med sitt barnbarn och en stark lampa och kämpade med att tyda texten på lappen.

Flaskpost från kärlekskrank dansk

– Jag såg ett namn och sökte på Internet. Jag hittade en mejladress till en man och hörde av mig.

Gösta Franséhn fick då höra historien om när tre danska killar från södra Jylland var på segelsemester i början av 80-talet. På tredje dagen började de sakna kvinnligt sällskap på båten.

– Vad gör man då? Jo, då tar man de tomma vinflaskor man har, 15 stycken efter tre dagar till havs, i det här fallet, säger Gösta och skrattar till.

– Sedan skriver man sina namn på lappar och slänger flaskorna i havet. Men det gick inte så bra, när jag hörde av mig efter 33 år så var det det första svar de fick.

Till Antikrundan med mystisk skeppsdetalj

En mer värdefull flaska har Vrakat också tagit med sig till båtmuseet. Det är en brun butelj, välbevarad sånär som på den halvt avslagna halsen. Den härstammar troligtvis från 1700-talet och hittades för ett tag sedan på Hällsundsudde.

Men finaste fyndet fann Gösta redan 1962 på en klippa vid Råö. Det är en del av en dekoration som bör ha suttit på ett skepp. Efter alla år har ingen säker information gått att få om när det tillverkades, eller vilket land det kommer ifrån. Det spekuleras om 1700-tal eller 1800-tal, och holländska skepp har varit på tal.

Gösta Franséhn hoppas på att få svar när Antikrundan anländer till Tjolöholms slott nästa vecka. Då ska han visa upp sitt gamla skeppsfynd och se om han efter nära 60 års grubblande får några svar.

– Jag vet inte om de har någon som är expert på just detta, men man kan ju alltid prova.

 

Tack Mia och jag önskar er alla en fin höst och sköna vandringar efter havet!

 

 

 

Vårkänsla

Hej alla följare och vrakare!

Här kommer en berättelse av vårt strandstädningsarbete i april i år.

De tre gentlemännen kliver ut på bryggan och tar sikte mot Vrakatekan som ligger och guppar så fint längst ut på bryggnocken. Det var tre grånande herrar med lite olika kroppsliga besvär men med en riktig glöd för att utföra sitt uppdrag. PS hade ont i ryggen och i axeln och kunde inte ro och blev utnämnd till styrman. Nils G är kapten i projektet och i ekan men med sin skolios är han snart lika böjd som ringaren i Notre Dame. Till sist var det PJ just blivit opererad och redan var så återställd att han tog platsen som andreroddare. Med andra ord var det ett gäng som utstrålade energi.

Precis för två år sedan var dessa män på sin första vraktur och startade strandstädningsprojektet Vrakat.se. Miljöpartiet hade 2017 fått igenom en särskild satsning , 17 miljoner, för  strandstädning med prioritet av västkusten. Nils G hade gjort ett förslag om ett pilotprojekt som skulle göra en kartläggning och strandstäda en kustremsa i Onsala, Kungsbacka Kommun, Denna kustlinje skulle undersökas både avseende förekomsten av skräp och att arbeta efter en metodik där en eller flera adopterade en kuststräcka och städade den kontinuerligt. Det var en gedigen projektplan med detaljerad kostnadskalkyl.  Av de 17 miljonerna skulle det kosta 20.000:-. Västkuststiftelsen gillade pilotprojektet sa man, men kunde inte stödja projektet ekonomiskt. På Kungsbacka kommun var det ingen som läste projektplanen över huvud taget. Däremot betalade kommunen senare en upphandlad aktör 50.000:- för att göra en kartläggning utan någon som helst strandstädning.

Det var nu tre män i en båt men farvattnet var inte Themsen utan en vik på Hallands västkust. Det blåste en ganska hård nordostlig vind som gav medvind västerut. PJ, som var absolut vigast i gruppen trots operation, utsågs till hopp-i-land-kalle.  Han lossade fånglinan och med ett elegant hopp tog han plats på sin roddplats. Nils G tog ledarårorna och manövrerade ut ekan mot öppet vatten. PS skulle styra med för ändamålet iordninggjord styråra men den hade Nils G glömt. Istället fick PS medelst sina händer visa riktningen som ekan skulle ros. Viss tid såg han ut som en dirigent som satt i aktern och dirigerade Våren av Vivaldi! Händerna flög upp och ner och fram och tillbaka med stor inneboende känsla och ekans kurs blev i det närmaste perfekt.

Det var inte utan att Nils G var mycket stolt över att nu, två år senare, engagera över 250 strandstädare och som närmar sig 300 under 2021 i Vrakat.se. Vilket uppdrag hade nu de tre herrarna denna vackra men kyliga vårdag. Jo, idag skall referenskustremsan dokumenteras. Man kan tycka att det inte kan vara så svårt att mäta vad som flyter in från havet och avgöra varifrån det kommer men olika intressenter mäter olika. Referenskuststräckan är en kilometer och är en klippstrand, en fin sandstrand och en bit kust med stora och små stenar. Den ligger så att det flyter in skräp från sydväst och till nordväst och känns typisk för hur sammansättningen av de skräp som Vrakat.se samlar in ser ut. Kustremsan har blivit döpt till ”Mrs B`s beaches”och kommer att dokumenteras med bilder och kommentarer. Vem som är mrs B är en väl bevarad hemlighet. Vad är då tanken med en referensstrand, jo att dokumentera vad som flyter in från havet och göra en bedömning av hur det hamnat i havet. Förr kunde man hitta föremål som gick att återanvända eller vrakved som kunde eldas med. Är det bara skräp som flyter in nu för tiden eller kan man hitta något intressant?

Ekan styrdes förbi den fina sandstranden där barnen kunnat bada om inte de betande korna absolut vill ha vattentoalett. Varje år hoppas reservatsbesökarna på att stranden skall inhägnas men tyvärr har det inte blivit något än. Efter stranden rundas en udde och sedan kommer en kustremsa bestående av stora och små stenar. Det har kommit in uppgifter om att det ligger plastdunkar här och med ett vigt hopp är PJ i land och tar sig sedan fram som en bergsget över stenarna och hittar dunkarna. Nils G stapplar fram bland stenarna och hittar en spännande bit ädelträ. Här finns också en mindre variant av Wilk’s Nemis, en träskulptur av vrakved. PS har fått uppgiften att plocka skräpet som ligger närmast havet. Plötsligt hörs PS`s stämma ljuda över vågornas skvalp ”Jag har hittat en glasflaska”! Visst är det ovanligt att hitta en hel glasflaska på en stenstrand men PS låter mycket exalterad när han tillägger att det är säkert 1800-tal eller tom 1700-tal. Det är verkligen ett märkligt och ovanligt fynd eftersom flaskan inte har någon rak botten utan den är rund och kan inte stå på ett bord. Halsen är nyskavd vilket tyder på att flaskan just flutit iland och hamnat i tången och bara blivit skadad i flaskhalsen. Dagen efter vi var ute gick vågorna höga igen och flaskan hade slagits sönder mot stenarna. DET ÄR OTROLIGT att tänka sig att där ute i havet ligger ett vrak från 1700-talet. Det var förmodligen kaptenen som drack upp innehållet i denna fina flaska och så ställdes den i lådan för att panta den i nästa hamn. Skeppet förliser i en svår storm och 300 år därefter bryts däcket till slut sönder och flaskan som har luft i sig flyter upp till ytan. Den flyter i de mjuka vågorna in mot stenstranden och ger juristen, som gjort en hel del bouppteckningar, ett riktigt svårt fall att utreda. Var är den tillverkad  och när samt vilket skepp har haft den med ? Han har redan börjat undersöka om det beskrivna  scenariot ovan skulle kunna stämma.

Det mesta tyder på att denna flaska är från 1700-talet och det är ett mirakel att den inte blev sönderslagen mot stenarna. Den runda ringen är en luftblåsa i glaset!

Ekan lastas med säckar, dunkar,  vrakved och flaskan och  när den  kommer runt udden ökar vinden och nu får roddarna ta i ordentligt. Styrman dirigerar dem med precision för att ro den absolut kortaste vägen hemåt.

Detta är vad som hittades och sorterades:

Dessa fynd kommer förmodligen från handelsfartyg som trafikerar Kattegatt. Det slängs många dunkar i havet.

Plastskräp från konsumentprodukter. Det finns inga petflaskor med denna gång!

Linor är det värsta och kommer både från fisket och handelsfartyg.

En fiskmås har fått offra livet i kampen men en bit lina. Det är bedrövligt!

 

Fynd som går att återanvända:

Detta är en regel av något ädelträ som är hårt och är ett mycket ovanligt fynd. Det kommer att bli fyra Vrakat.se-lampor. Världen är uppdelad i dem som tycker om föremål med marin anknytning, tex lampor som doftar tjära, medan den andra delen tycker att det är fult och inte passar i ett hem. Om du tycker om Vrakat.se-lampan så hör av dig för jag lottar ut ett exemplar av denna fina ädelträbit.  Ni som kan mycket om träslag får gärna höra av sig om vilket träslag det kan vara. Kan det vara mahogny, det känns kompaktare än ek. Det blir en raritet för det kommer nog inte att flyta in  någon mer liknande ädelträbit. Använd gärna kontaktformuläret nedan!

Det vi hittade på cirka 200 meter kustremsa har flutit in i år och vi har nu en startpunkt för vår referenskustremsa. Vi kan dra slutsatsen att handelsfartyg, färjor och kryssningsfartyg står för en stor andel av det som flyter in om också trossar och tjockare linor även kommer från denna kategori.. Fiskarna får stå för det mesta av mindre linor och lintrassel medan konsumentrelaterade skräpet, vad som avser vikt, utgör den minsta andelen av skräpet. Vi hoppas att ”Mrs B” uppskattar vår rapport och ett sådant flaskfynd kommer vi nog aldrig göra mer.

Nästa inlägg som även det kommer att publiceras under maj tittar närmare på hur Kungsbacka Kommun har hanterat sitt bidrag till strandstädningen och vad den nye samordnaren vill åstadkomma under 2021. Alla ni som redan varit ute och städat kommer bli omnämnda och det är inte för sent att skicka bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tomteskägget

 

Efter studier i Göteborg och med en studentlägenhet på 90 kvadratmeter i ett landshövdingehus bestämde min hustru (samma hustru nu 49 år senare) och jag att flytta ut på landet. Vi är båda uppvuxna på landet och ville att våra barn skulle växa upp i det gröna.

Huset vi köpte låg i en backe och hundra meter från E 20 s utanför den lilla byn Tollered. När vi flyttade in fick vi hjälp av goda vänner att flytta in. Vi hade hyrt en liten lastbil som var fullpackad och med ett piano längst bak. Jag körde in på vår lilla  väg och vännen Kjell tittade upp på backen och vände sig mot mig och sa: Gösta detta är inte en brant backe, det är ett stup. Det går fortfarande att känna hjärtslagen och svettningen men det fanns ingen återvändo. Ett rejält tag i ratten, in med ettan och sedan full gas. Väl uppe snabb högersväng och vi var uppe.

Backen var det som präglade vårt boende. Våra vänner var nästan alla lättade när det kommit upp men sedan skulle de ner också och när backen slutade var det endast 20 meter till E 20 och utfarten. Vissa var nervösa hela vistelsen hos oss. Som tur var hände ingen riktig olycka men bilar gled av vägen vid några tillfällen. Det värsta var när det hade snöat och traktorn som skottade inte hade kommit, det gällde att ha tungan rätt i mun för stannade man i backen började man glida nedåt. Detta hände mig en söndagskväll, bilen gled över vägkanten och blev hängande. Jag förstod att bärgningsbil var det som gällde men det kändes genant så jag bad dem komma vid 23-tiden när grannarna hade lagt sig. Min förhoppning var att den skulle smyga upp för backen och diskret dra upp vår bil. Men icke sa nicke, varenda saftblandare, dvs orange ljus som satt på bärgningsbilen, lyste upp hela grannskapet och ljusen tändes i grannarnas hus,  jag var avslöjad.

Eftersom backen var så besvärlig beslutade vi att asfaltera vägen och göra en något enklare parkering. Vår goda vän Annika skulle komma på besök och vi tänkte att vi måste visa henne in på den nya parkeringen. Mitt i vägen vid parkeringens infart placerade vi en spann fylld med grus och en bräda i den samma. Högst uppe på brädan satte vi en stor pappkartong och målade en stor pil. Vi såg Annika komma med bilen och sedan satsa för att komma upp. Hon ökade farten uppför backen och sedan flög spann, bräda och pappkartong åt alla håll. Annika, såg du inte skylten, var en naturlig fråga och svaret blev Vilken skylten?

Under många år så firade jag och mina syskon julafton tillsammans och alternerade mellan våra hem. Oavsett vägunderlag så parkerade min syster alltid bilen innan backen och familjen gick upp istället för att utsätta sig för fara. Denna julafton som jag skall berätta om var det för en gångs skull några decimeters snödjup. Backen var skottad, saltad och sandad inför mina syskons ankomst och alla kom upp till vårt hus. Vilken julstämning det var, i köket sprakade vedspisen och långbordet stod dukat, men innan det goda julbordet så var det naturligtvis Kalle-Anka på TV. Under Kalle stektes korvar och köttbullar och sill, lax och löjromsmousse ställdes fram. Det saknades inget på bordet och lantköket rymde hela släkten. Det verkar vara en regel att de äldre skall äta sakta för att barnen skall få vänta lite till på sina julklappar. Efter maten flyttade alla in i vardagsrummet där det brann en brasa i den öppna spisen och det doftade jul av alla hyacinterna.

 

Björkeberga i snöskrud

Eftersom vi alternerade med julen så hade vi tomteutstyrseln i en påse som togs med till årets julfirande och regeln var att den man var hos också skulle vara tomte. Så var det dags för tomten och att då säga något om att köpa tidning var inte aktuellt, närmsta kiosk låg en mil bort.  Men vi hade en vattenbrunn uppe i skogen och den  brukade krångla. Alltså måste jag gå och kolla brunnen. Jag tog med påsen ner i källaren och kollade att allt var med. Vad i all världen, det fanns inget tomteskägg med och en tomte utan skägg finns inte på kartan. Med full fart rusade jag upp till badrummet, det måste finnas bomull, men det var nästan slut. Då ser jag något som kan rädda tomten, på hyllan står en sprejburk med rakskum. Med tomtekläderna på så var det bara att spruta skummet på kinder, haka och under näsan. Det blir riktigt fint, på håll.

Tomten plumsade i snön uppför backen och hade en säck med klappar på en pulka efter sig  och en ljuslykta i handen. Snön gnistrade och det kändes som att ingå i ett av Jenny Nyströms julkort, om man tar bort plastpulkan förstås Det gällde att gå en bra bit upp i backen så barnen kunde se tomten komma från skogen. Tillräckligt högt upp var det dags att vända och gå ner mot huset. Det blev besvärligt att dra pulkan för den åkte hela tiden förbi mig i backen och säcken ramlade ideligen av. Tomten fick dagens andra goda idé, han satte sig på pulkan och tog säcken i famnen. I början gick det lugnt och fint. Barnen stod i fönstren och såg tomten sakta närma sig huset med  pulkan. Det var endast renarna som saknades. Då händer det, pulkan kommer in på den uppkörda pulkabanan och tomteekipaget satte upp farten och hastigheten ökade mer och mer. Tomten såg framför sig hur pulkan kom ner på vår väg och fortsatte mot E 20. Något måste göras och det snabbt. Tomten slänger sig till vänster och riktar in pulkan mot farstudörren. Barnen tittar skräckslagna ut på tomten som i superfart närmar sig. Det ser illa ut men den skickliga tomten gör en bredsladd, ställer sig upp och knackar på dörren, Finns det några snälla barn? Barnens ögon tindrade igen och de sprang före till vardagsrummet. Efter kom tomten som fick en stol att sitta på. Julklappsutdelningen började och jag kände den höga värmen i rummet. Sakta började rakskummet mista sin form och mustachen rann ner i munnen. Tomtens tal blev lite sluddrigt med allt rakskum i munnen. Därefter började skägget på kinderna att sakta förflytta sig nedåt. Min syster gjorde allt för att hålla sig för skratt och var juste och hjälpte till med den fortsatta utdelningen medan jag hade en hand för ansiktet. Oroligt såg jag på barnen om de upptäckt att skägget försvann men alla var fullt upptagna med julklapparna och efter sista klappen smet jag fort ut. Jag är otroligt glad att min kreativa förmåga lyckades lösa situationen och att det blev en lyckad julafton.

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Ett annat skägg!!