Första fångsten

”Havet ligger som en spegel och det enda ljud som hörs är dunket av en fiskebåt”, så började min uppsats som jag vann uppsatstävlingen i Barnens Brevlåda med och farbror Sven läste hela uppsatsen i radio. Det var stort för en tolvårig kille. Ni som är äldre vet vem Sven Jerring var och ni yngre kan googla.

Denna morgon är också väldigt fin men havet är mer som en lite sprucken spegel och fiskebåtsdunket har bytts ut mot en femtiohästars Mercury´s vrål över havet när båten går upp till planing och tar kurs mot grunden där tinorna är satta.

Här står förste kulupptagare. När det är lugnt väder går det lätt men i blåsigt väder och stark ström är det nog så svårt. Idag gick det bra och oftast är det båtföraren, dvs jag, som inte lyckas när vi missar att få fatt i kulan med båtshaken. Mona är också andre båtförare men viktigast är att hon är  bloggens fotograf.

Den första tinan var riktigt tung och Mona trodde på minst 10 humrar men det var istället nästan 20 krabbor i den, i olika storlekar men alla var konstigt nog honkrabbor. Hummer går aldrig in i en tina där det finns krabbor och i denna var det dessutom fullsatt så det blev ingen hummer i tinan. I de övriga två fanns ingen hummer men några krabbor till.

 

En härlig syn. 25 krabbor. Nu startar nästa jobb, att koka dem. Det spadet vi gör är det som min mor alltid använde. Man behöver en stor kastrull och häller i 6 liter vatten, en halv burk öl, 1,5 dl grovt salt, 6 sockerbitar och en näve krondill.  Man kan koka cirka 10 krabbor i en sådan kastrull, givetvis beroende på krabbornas storlek. Koka dem i 15 minuter och låt dem sedan ligga kvar i spadet och förvara dem kallt minst en dag, så smakar de alldeles förträffligt. Det gjorde verkligen dessa. Problemet med krabbor att de inte alltid är fullmatade utan helt tomma och det rinner bara vatten ur dem. Av våra 25 var 7 tomma och 5 halvtomma men resten var helt utan anmärkning. Vi är helnöjda med fångsten men vi vill ju ha hummer. Min farfar David, som var hummerfiskare, (jag skall berätta mer om honom senare) slängde alltid i alla krabbor. Jag frågade honom varför han slängde i de fina krabborna och fick det självklara svaret ”Jag är hummerfiskare”.

 

 

 

Det här inlägget postades i Hummerfiske, Nya inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *