Författararkiv: Gösta Franséhn

Vrakat.se möte och vårminnen.

 

Vi hade ett mycket lyckat möte i Vrakat.se. Det kan inte bli fel när det finns ett angeläget miljöarbete, engagerade och positiva människor, mycket hemmabakat kaffebröd och gästbesök från Sjöräddningssällskapet. Vi var 35 personer i Kaparens klubbstuga och om man lägger till familjemedlemmar och grannar, som inte var där, är vi nog ett 60-tal vrakare. Bloggen har nu sprängt ett nytt mål och nått 100 följare. Allt detta är glädjande och vi är redan igång på vissa kuststräckor och städar. Dessutom är de flesta kuststräckorna  bemannade så nu är projektet igång  i full skala. Det skall byggas färdigt uppsamlingsdepåer men det går bra att samla in plastskräp och sedan tala om var påsarna finns, så hämtas de.

  • Vårminnen med ägg

Under påsken äter man många hönsägg, men har ni ätit måsägg? Det har jag gjort under 50-talet. Jag vet inte hur långt bak i tiden man har ätit måsägg men under andra världskriget plockade man måsägg på våren för att använda till omeletter, sockerkakor m.m men man åt inte kokta måsägg, vad jag vet. Det blev en tradition för vår familj att ta sig ut till öarna och plocka måsägg. Många kallar allt som flyger i skärgården för fiskmåsar men det finns fiskmås som är den mindre måsen, den medelstora måsen är gråtruten och störst är havstruten. David, fiskar’n, kallade havstruten för ”hagall” kanske kom det från engelskans seagull.

Det var spännande att gå iland på en ö och börja leta efter reden av torrt gräs. Måsarna skränade när vi närmade oss deras reden och då visste man att det att det började att brännas. I redena lägger måsarna tre ägg och ni kanske tror att det blir ett mindre antal måsar om man tar deras ägg, men det är så vist ordnat att om man lämnar kvar ett ägg i redet så värper måsen två nya ägg. Så i slutändan blev det statusquo. På den tiden fanns det väldigt många måsar och trutar i skärgården så man skulle ändå inte ha saknat några få. När man plockat sina ägg så var det viktigt att kolla om de var färska. Man tager ett ägg och släpper det i vattnet. Sjunker det så är det färskt och flyter det så är det gammalt. Gissa varför!

Utanför den viken, Gjövik, där vi hade våra båtar ligger Gjöviksholmen. En liten, vindutsatt och karg ö. Där fanns en fiskmåskoloni som häckade och det var säkert minst trettio reden på ön. Jag minns en gång när jag och min kompis skulle ta oss dit för att plocka lite ägg. Vi rodde ut med träekan och när vi närmade oss ön startade ” hesa fredrik”. En varningssignal från ett helt kompani hesa strupar. Vi bestämde oss ändå för att invadera ön och vi kände oss som de ”onda”. När vi var några meter från land skickade man upp hela sin armada av det berömda brittiska planet Spitfire, denna variant var grå-vit och med gul nos. De började cirkulera runt och inta anfallsposition. Vi la till med båten och tog några steg in på ön när första anfallet kom, man hörde tjutet från planet , okey då fiskmåsen, när den tog sikte och störtdök mot huvudet och släppte sin bomb, en stinkbomb. Det blev ett krigets ljudinferno med skrikande fåglar och anfall från flera håll samtidigt. Doften av några exakta träffar spred sig in i näsan och nu gällde det att bättre fly än illa fäkta. Snabbt slängde vi oss ner i båten och rodde bort från ön. Måsarna tog ett extra varv och skrattade hånfullt åt oss innan de elegant gick ner för landning. De ställde sig bredvid sitt rede och sträckte stolt på halsen och hörde vi inte de kraxa it’s time for tea.

På sextio-talet bodde det cirka 2000 bofasta och 10 000 sommargäster i Onsala. Det märkliga har hänt att sommargästerna flyttat från stan och till kusten, medan måsarna lämnat kusten och flyttat till stan.

Vrakat.se har utsett Mona till projektets internationella koordinator och hon kommer att skriva om det internationella arbetet! I nästa inlägg kommer hon beskriva vad som händer i Llanca, Catalonien, Spanien.

 

Sjöräddningssällskapet kommer på lördag

Lite extra inför mötet på lördag. Sjöräddningssällskapet kommer upp ifrån Bua med en av sina båtar och Fredrik Nordenadler kommer att informera om deras verksamhet och vi skall reda ut vilken hårdplast som vi skall sortera till Optimist för havet.

I tisdags fanns det en artikel om Vrakat.se i Norra Halland. För er som inte har tidningen så finns den nu på norrahalland.se. Ni får bläddra ner lite så kommer artikeln. Läs och njut.

Inte nog med denna artikel. Idag ringde P4 Halland och frågade om projektledaren kunde bli intervjuad i direktsändning. Det var en helt ny erfarenhet för mig och jag hoppas att informationen om Vrakat.se gick fram. Om det är någon som vill lyssna på den finns denna länk https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1264284?programid=2163&start=7860

Det är ju nästan  så man måste öppna en ny kategori Press!

Det går fortfarande att anmäla sig till mötet gosta@vrakat.se

 

Det närmar sig…..

Hej följare och vrakare!

Nu närmar det sig! Det första mötet med Vrakat.se sker den 6 april klockan 14:00 i SS Kaparens lokaler i Gottskär. Många har anmält sig men det är kanske ytterligare någon eller några som glömt av detta. Vi vill att kaffe och bullar skall räcka, risken är annars att ni får vatten och hårt bröd! Gör anmälan till gosta@vrakat.se och skriv att ni kommer! Vi har inga bidrag för att arrangera mötet och tänker därför att ha ett lotteri med vinster som har anknytning till havet. Det är ytterligare en anledning till att komma.

Här ser ni David, min farfar fiskarn, på väg till Gottskär för att kappsegla. På den tiden var det en annan klädkod vid kappsegling, mörk kostym, vit skjorta och slips. Naturligtvis hade han sin finaste skärmmössa på sig. Det är ett litet tips till SS Kaparen att återinföra en proper klädkod i kappseglingsbåtarna.

Den här bohusjullen är mer smäcker än Davids julle och den blänker mycket mer.  Å andra sidan var hans hel medan denna bara är halv. Den fina jullen är gjord av min svåger Åke Arnold Carlsson och jag önskar att ni kunde se alla hans andra båtkonstverk i Lysekil.

Projektnytt

Nu börjar vi bli fullt utrustade för att möta utmaningen att rensa våra stränder från plast. Sedan tidigare har vi fått skräpplockare från Annelie på Länsstyrelsen och nu har Florina på Ren Kust givit oss handskar och det antal soppåsar som vi behöver. Likaså har  Sharon på Håll Sverige Rent skickat oss olika material för vårt möte. Slutligen har vi också fått big-sacks från Sjöräddningssällskapet att samla hårdplasten i. Det har tillkommit flera vrakare och kuststräckan Kreugers-strand till Mönster är i stort sett bemannad, men vi kan bli många fler aktiva vrakare, det finns kustremsor och det finns plast att ta hand om.

För att allting skall fungera med hämtning behöver vi ha nio uppsamlingsdepåer byggda av vrakved. Vi har byggt vår första och är riktigt nöjda med den!

Utnämningar

Under 1800-talet och fram till 1923 fanns titeln kustroddare. Kustroddaren var en tulltjänsteman med underordnad ställning som var besättningsman på tullbåtar. Vrakat.se har nu återupplivat denna titel och de två roddarna Per J och Peter S har nu befordrats till kustroddare. Detta innebär att de är besättningsmän på vår Vrakatbåt och har samma  underordnade ställning som tidigare kustroddare.

Vi ses på lördag! Välkomna!

Inbjudan till Vrakat.se-möte

Vårens stora händelse i Onsala. Vrakat.se skall ha sitt första möte den 6:e april klockan 14:00 i SS Kaparens lokaler i Gottskär, Onsala. SS Kaparen är tillsammans med Sjöräddningssällskapet och Håll Sverige rent de som driver projektet ” Optimist för havet” och där vi är underleverantörer av ilandfluten hårdplats. Vi får tillgång till deras lokal utan kostnad, så vi har fått vår andra sponsor. Den första är Länsstyrelsen som försett oss med tjugo skräpplockare. Ett stort tack till båda. Klubblokalen ligger längst ut mot väster på hamnplan i Gottskär.

Mötet

Mötet kommer att bli ett stimulerande möte mellan människor som vill göra något för miljön genom att bli vrakare. Ni vet att det finns Greta och så finns Gösta. Vi gör vad vi kan just nu. Det gör nytta både för kropp och själ att komma ut till havet och jobba för mindre mikroplast i vår fisk. Vi jobbar för ett rent hav. Det är viktigt för alla som skall vraka att komma på mötet, eftersom vi går igenom var plastavfallsdepåer är placerade, hur vi sorterar och tar hand om farligt avfall m.m. Vrakat.se skall drivas med så lite byråkrati som möjligt, men det kommer att bjudas på fika och då behöver vi veta hur många som kommer. Alla följare är givetvis välkomna ( ni behöver inte bli vrakare), bjud in vänner och ta med barn och barnbarn. Det är härligt att många kuststräckor är ”adopterade” men det finns fortfarande kvar. Vi visar på mötet var vi behöver fler vrakare!

Fyll nu i nedanstående formulär. Under meddelande kan du tex skriva, vi vill inte missa denna unika händelse och vi kommer fyra vuxna och två barn. Hoppa över webbplats.

Vårfiske och Sjöräddningen

Havslaxöringsfiske på 50-talet

Vintern började övergå till vår. Isarna hade släppt sitt grepp om havsvikarna. Det var då laxöringsfisket började. På den tiden när jag var litet barn var det gott om laxöring och fisket skedde med garn. De sattes i havsviken nära stranden och roddes ut mot djupare vatten. Garnen sattes sent på kvällen och drogs tidigt på morgonen, annars kunde tångkrabbor och måsar äta upp öringarna. De få minnen man har från den tidiga barndomen tycks vara skarpa i konturerna. Jag minns den tidiga kalla morgonen, rimfrosten på marken och det första morgonljuset som silades mellan träden. Farfar, som vrickade (att ro med en åra som en propeller i aktern) vår flatbottnade eka mot korkvälet som flöt stilla på vattenytan. Det var en otrolig spänning att se David lyfta välet och ta tag i linan och börja dra upp garnet. Jag hängde över relingen och när solen lyste ner i vattnet kunde man se hur det glittrade som av silver på botten. Sakta drogs silverskatten upp och det kunde vara upp till tio laxöringar i ett trettiometersgarn. Det var underbart att få fin fisk på bordet efter en lång vinter. Om det varit en kall vinter med isfiske fanns det torsk att äta men mildvintrar fanns det mest fiskbullar på burk, som jag både då och nu vägrar att äta. Laxöringsfisket var så viktigt att när jag skulle födas i början av mars och mamma åkte in till BB i Kungsbacka kunde pappa inte följa med för att han måste dra laxöringsgarnet först. Jag vet inte om han fick någon fisk men han fick ju i alla fall mig den dagen.

Mor och far i flatbottnad eka

 

De flatbottnade ekor vi fiskade med hade min pappa byggt. Alla träekor torkar när de ligger på land och när de läggs i havet läcker de en hel del. Vid den första turen måste man vara tre personer i båten, en som rodde, en som öste och en som ropade på hjälp.

Samarbetsavtal med Sjöräddningssällskapet

Sedan i höstas har jag haft en dialog med Sjöräddningssällskapet om att samla in hårdplast för att förse deras projekt, Optimist för havet, med plastmaterial för att bygga optimistjollar. Vi har nu träffat ett samarbetsavtal där Vrakat samlar upp hårdplast och Sjöräddningssällskapet hämtar det. Hur vi skall sortera kommer vi informera om på det kommande Vrakatmötet och likaså vilka uppsamlingsställen vi skall sortera på.

Ni som är medlemmar i Sjöräddningssällskapet och får tidningen Trossen kan läsa min förfrågan som blivit en insändare, just om hårdplasten, i kommande nummer.

Nya vrakare

Wiveka´s vända går ifrån vägbron på Fjordskärsvägen till Skallahamn.

Wiveka Warenfalk, konstnär och ordförande i Kulturföreningen Vingen.

Vår första filial

Det är mycket roligt att vi har fått vår första filial utanför Onsala. Lite norrut innan Kullavik ligger Stora och Lilla Bosholmen . Maria Losman, ledamot i kommunfullmäktige för miljöpartiet, kommer att städa sina öar vi och ingå i Vrakat.se.

Vad sker nu ?

Nu håller vi på med att planera bemanningen av de olika kuststräckorna som ännu inte är klara. Vi förbereder vårt första Vrakat.se-möte som kommer att ske i slutet av mars alternativt början av april. Plats och tid kommer i nästa inlägg om cirka två veckor.

Etappmål är i hamn

Hej följare och vrakare!

De flesta av oss har väl arbetat i någon form av projekt och vet vilka problem som kan uppstå, tidsplanen går snett och framförallt håller inte budgeten. Då vill chefen, controller och revisorer veta varför. Jag ledde för många  år sedan ett projekt som på grund av externa faktorer gick fel. Alla visste varför men ändå kom alla dessa papper som skulle besvaras. När VD skickade ytterligare en blankett för att få svar skrev jag som det var ” Det gick åt helsike”. Med viss tvekan fick jag behålla jobbet.

Det är därför underbart att driva Vrakat-projektet, ingen chef och ingen byråkrati. Visserligen går inte allt som man hoppats , men det har varit många positiva genmälen både för projektet och bloggen och allt kommer vara på plats när säsongen börjar. En av de personer som har varit mycket positiv till projektet och dessutom obyråkratisk är Annelie M Ohlsson på Länsstyrelsen i Halland. Tack vare hennes aktiva arbete har vi nu färdigt med nio uppsamlingsplatser inom reservatet och Magnus på Fältvaktmästaren kommer att hämta plastavfallet tre gånger per år. Vi kommer att bygga stora trälådor av vrakved där plasten skall läggas. Finansieringen får vi fortsätta arbeta med även om det förmodligen inte blir några extra pengar till strandstädningen i den nya budgeten.

Jag var tillsammans med Per för första gången på ett Kommunfullmäktigemöte. Vi kom in i en möteslokal med bord och stolar och längst fram ett podium med talarstol. Längst bak i mörkret fanns besöksstolarna. Jag som under en veckas tid varit på filmfestivalen kände mig hemmastad. Definitivt hade fullmäktigemötet fler repliker än  filmen Aquarela som endast hade sex repliker i hela filmen.

Nu var miljöpartiets interpellation om strandstädning uppe som punkt 4.Det var fyra frågor som besvarades av Hans Forsberg (moderat och kommunstyrelsens ordförande). Av svaren kunde man förstå att en del av strandstädningsansvaret överlåtits till Västkuststiftelsen och Ren kust. Det uttalades inte heller att något speciellt stöd skulle utgå till de olika frivilliga strandstädningsiniativen. Det som kändes väldigt bra var att Maria Losman (miljöpartiet) presenterade Vrakat för hela fullmäktige och önskade att kommunen tog ett större ansvar och även bidrog med stöd till organisationer som Vrakat.

Nya vrakarrundor 

Kasper, Lena och Anders har tagit ansvar för sträckan ifrån de inre bryggorna och till Ebbe´s brygga och döpt den till Strandvägen.

Eva, Gösta och Hans har döpt sin runda på Sönnerbergen till Syskonrundan och det är delvis deras egen mark.

Nästa inlägg i slutet av februari kommer innehålla både karta med tänkta rundor och de nio uppsamlingsställena. Vi fortsätter att bemanna projektet och alla får döpa sin runda. Det är bara att maila gosta@vrakat.se om du är intresserad.

 

Vi går mot vår

Kära följare och vrakare, vi går mot vår. Vid nyår brukar man tänka tillbaka på det år som gått och de flesta av oss konstaterar att tiden går fort. Nu i januari hoppas jag att tiden går lika fort så att vi snart kan välkomna den underbara våren.

Strandstädningsprojektet

Planeringen inför våren och aktiv strandstädning är i full gång. Vi har redan en aktiv vrakare i Lillemor som var först ut att välja sin kuststräcka som går från Abbelås till Röde Holme (det riktiga namnet). Den är nu döpt till Lillemors runda och hon har redan plockat ihop plast som blev en full sopsäck. Barbro har också valt kuststräcka och som aktiv vandrare i Europas olika bergsmassiv tog hon den klippiga sträckan från Röde Holme till Knallekil och den döps härmed till Barbro´s bergstur. Fler rundor är på gång, hundrundan kommer bli populär. De tre roddarna Peter, Per och Gösta har rott till ett antal vikar och öar för att samla in plastskräp. Det blev ett tiotal säckar med plast samt lådor, dunkar, linor m.m. Det känns väldigt bra och enkelt att samarbeta med Länstyrelsen. Fältvaktmästaren kom och hämtade det insamlade skräpet vid Ebbes brygga. Nu går vi vidare och har ett möte med ansvariga personer för reservatet och planerar inför det kommande arbetet.

Sist men inte minst planerar för ett möte med alla vrakare under mars månad.

Plast i havet och på land

Jag tror att det är några av oss som tillbringar viss tid i väntrum hos tandläkare, läkare och för diverse provtagningar. Väntrummen är oftast försedda med olika tidningar för att fördriva tiden med. Jag har sedan något år tillbaka börjat kolla hur gamla de är. Just nu leder Vallda Vårdcentral med en Allt om mat från 2013.  Senaste besöket i Varberg fanns det en illustrerad vetenskap från 2017 och jag hade tur, det var ett specialnummer om plast.

I tidningen visade man all nytta som plasten gör och kan göra i framtiden men även baksidan av den. Jag såg nyligen ett TV-program (Plast) som visade fiskar och maneter fulla av plastbitar i Medelhavet och stränder fulla av plast i Asien. Verkligen nedslående! Man hör inte  ofta att Norge har stora problem med plast som flyter in på deras västkust. Min gode vän Kjell från Bergen  skickade mig en tidningsartikel och bilder som visar hur illa det är ställt med plastskräp i Bergens kustområde. Enligt artikeln gör havsströmmarna  denna kuststräcka till den mest utsatta i världen. Det beräknas ligga mellan 500-1000 ton avfall i de 1800 vikarna . Detta är bara en del av Norges långa kust så det ligger ett stort arbete framför våra norska grannar. Även här är det många frivilliga engagerade men det behövs stora insatser både från kommun och stat.

 

Finns det något att göra åt detta? En holländare har konstruerat en insamlingsutrustning, bestående av länsar som driver med ”plastöarna” och samlar upp plast som sedan kan sugas upp. Jag såg i en delning på Facebook att till och med USA gått in i projekt för att samla upp dessa plaster. Här på västkusten har Ren Kust samlat in cirka 30.000 säckar under tre år i Bohuslän med hjälp av många frivilliga. Så det görs förvisso en hel del goda insatser men det finns mycket kvar.

Vrakat arbetar efter devisen ”Ingen kan göra allt men en vrakare kan göra något” Det går att rensa stränderna men politikerna kan inte förvänta sig att frivilliga skall ta över deras ansvar fullt ut. Vrakat gör det vi förmår eftersom vi vill ha en vacker och ren kust nu.

Vad är möjligt att göra för att plastskräpet inte hamnar i havet? Det mesta plastskräpet som finns vid stränderna i Asien och som plastöar i Stilla havet ligger där för de inte har något värde. I programmet Plast visade man att två kanadensare startat ett projekt i Asien där man betalade för insamlad plast och att detta kunde ge människorna där ett bättre liv. Om man inte kan införa ett pantsystem borde tillverkarna betala för insamling av plast och sätta ett rimligt högt pris på insamlat material. Effekten borde vara självklar. Man slänger inte det som är värdefullt och gör man det ändå så är det någon annan som plockar upp det.

Upprört medelhav i Katalonien

Till sist. Ett tips till er som orkat läsa ända hit. Filmfestivalen i Göteborg visar en film som heter Aquarela. Den handlar om världens hav, sjöar och floder. En uppslukande, tankeväckande och helt unik grandios filmupplevelse. Allt enligt festivalens programblad.

 

 

 

 

 

 

Strandfynd

 

Hej alla följare! Ni har blivit några fler än förra gången, det är ju mycket roligt och stimulerande. Nu blir det ett nytt år och det  kommer att bli helt fantastiskt  för Vrakat och de stränder som står under vårt beskydd. Vi kommer säkerligen också att få något stöd från något håll, så vi kan bygga upp en bra infrastruktur för projektet. Det behövs snyggt utformade uppsamlingsställen där ” vårdnadshavare” för sina adopterade kuststräckor kan lämna avfall och hämta nya kassar.

Att vraka är ju en gammal tradition  här på västra Onsala, lite grand som att plocka svamp. Man har ögonen öppna för nya inslag i skogen eller på stranden. I skogen finns det ju både kantarell och flugsvamp att hitta. Det är detsamma på stränderna, det kan finnas en bräda av äkta ek och också mycket flugsvamp, förlåt plast.

Det är ju naturligtvis så att vrakarna har en dröm om att det skall ha flutit in ett skepp med en skattkista full med guldpengar, i alla fall en mindre lyxbåt. Roddar-Per och jag börjar lite försiktigt med att vraka nedanstående kayak. Alltid en början.

Fyndplatsen är i viken vid Abbelås. För er som bor utanför Vässingsö måste detta verka vara ett konstigt namn, och jag vet inte hur det kommit till, men jag tillsammans med andra här ute vet var det är. Kayaken har säkert legat uppe på land någonstans i närheten och flutit iväg vid högvatten. Om någon vet vems den är eller var den legat, maila gosta@vrakat.se. Om ingen hör av sig får vi lämna in den på hittegodsavdelningen hos polisen.

Apropå vrakfynd så vill jag visa mitt finaste och märkligaste fynd under alla mina år som vrakare.

 

Det var en höstdag för 53 år sedan som jag tog mig till Hamnholmen för att vraka. Det är en klippö som ligger sydväst om Råö Rymdobservatorium och den bildar tillsammans med Öckerö den bästa naturhamnen i denna del av skärgården. Det var en vacker dag med hög och klar luft. Uppe på ön hade jag en bedövande utsikt, jag såg Nidingen där i sydväst och norrut kunde jag urskilja  den lilla ögruppen Rön. När jag drog in luften genom näsan, stack det till och jag fick en riktig lyckokänsla. Kunde det vara naturens lustgas?

Högst uppe på Hamnholmen ligger, vad jag tror, ett bronsåldersröse. Det är ett område med mycket mindre stenar. När jag var i tolvårsåldern berättade David, min farfar och fiskare, en historia från andra världskriget, sann eller skröna. Det var ju många fartyg som sänktes ute på havet. David berättade att det flöt in så många lik av soldater och sjömän att man inte hann att ta dem till kyrkogården utan begravde dem i detta stenröse. Ni kan säkert förstå hur spännande detta var för mig och min kompis Björn. Vi gav oss ut till Hamnholmen och lyfte bort sten i röset för att hitta benrester. Kraften och lusten försvann  snabbt när vi inte hittade något, men jag undrar fortfarande om det var sant.

Jag följde strandkanten ut till den höga klippan nordväst ut och fortsatte efter klippkanten när jag såg en bräda där nere på en klipphäll. Det konstiga var att den hade en rundformad kant. Jag tog mig ner och vände på brädan och blev förvånad och nästan lite chockad. Jag hade inte sett något liknande, någon form av dekoration ifrån ett gammalt skepp. Det är klart man undrade på vilket skepp den suttit och hur den kunde vara så oskadd efter så många år i havet. Det undrade jag då för 53 år sedan och det undrar jag fortfarande.

Jag har verkligen försökt att få reda mer på vilket skepp den kan ha suttit på. Sjöfartsmuseet kunde endast säga att det kommer från 1800-talet men inte på vilket typ av skepp det kunde ha varit. Jag har tittat igenom en mängd bilder på Digitala museet som Sjöhistoriska har, utan att finna något liknande. Det syns tydligt att detta är en del av ett större ornament och var satt den, i fören eller i aktern. Björn Åkerlund har gjort en otrolig publikation om vrak runt Nidingen. I den kan man läsa att 10 september 1903 förliste briggen Alix, byggd i Sunderland 1863, i en västlig orkan, på ett grund lite norrut från Hamnholmen. Åtta man omkom. Kan det vara detta skepp?

Jag hoppas på att någon av er kan hjälpa mig att hitta svaret. Jag är tacksam för alla tips för att få  bättre kännedom om mitt bästa strandfynd.

Julhälsning

Det blev fel i mailet som länkade hit det är strandfynd som är senaste inlägg! Gå till menyn och välj senaste inlägg.

 

 

 

Nu är snart 2018 till ända och det känns bra att projektet efter ett år har tagit form och att bloggen har över 50 följare. Vi tackar Länsstyrelsen som har stöttat vårt projekt och givit oss många uppmuntrande kommentarer. Ren kust -projektet har också följt Vrakat och givit positiv feed-back. Tack även till alla följare och de fina kommentarerna på bloggen. Det enda som är nedslående är att av alla medel som regeringen tillsatt för att städa stränder så blir det i Kungsbacka kommun inte en krona över till dem som plockar upp allt skräp. Nu förbereder vi oss för ett aktivt 2019 och så fort vädret tillåter ger vi oss ut längs stränderna och i år blir vi många fler som får frisk luft och spännande upplevelser.

Det är ju inte bara plast som flyter in utan även en och annan träbit.

 

Den mer marina sidan och som antikkännare säger, den är i original-färg.

Det är lite synd om ljusstaken i ek , den har ju som akterspegel haft ett tufft liv på havet och sedan gått i kvav och drivit omkring på havet tills den flöt iland på Malö för några år sedan. Upphittad av en hängiven vrakare och ställd i ett mörkt och kallt förråd under lång tid. När nu julen närmar sig blir den framplockad och borrad i och slipad på. Nu går den äntligen en ljusnande framtid tillmötes och får stå och lysa på en hedersplats.

 

 

Minns ni farbror Frej i Galenskaparnas uppsättning?

Nu skall ni se vad farbror Frej tar fram!

Sannolikheten för en vit jul är väl inte så stor, så njut av Mona´s vinterbilder ifrån det gångna året.

                               

En riktig God Jul och ett Gott Nytt År  önskar

Gösta och Mona

Vrakat.se

gosta@vrakat.se

Vraktur i kyla

 

 

Rimfrosten gnistrar på den tidigare så gröna gräsmattan och trädstammarna står där som de vore vita stearinljus och nu träffar dagens första solstrålar trädens toppar som om stearinljusen tändes. Kylan bränner lite  i kinderna och fötterna förnimmer att hösten nu går mot vinter. Det hörs ljud av steg och där kommer han i sin röda dress. Har han några klappar med sig? Nej, han bär på en tom IKEA-kasse, det är inte tomten , det är ju Vrakaren Per. Strax därefter äro de tre vrakare och de är  de tre vise männen, och varför är de då så visa,  undrar säkert ni. Jo, för de arbetar aktivt med miljöarbetet , för en plastfri kust.

Idag är de tre vise männen inte på väg mot ett åsnestall utan till en klippö för att plocka upp plastskräp som ett antal åsnor slängt i havet.  Vi får skrapa rutan på båten och kan sedan styra ut på ett lugnt hav mot Lyngholmen. En ö med ett par vikar som består av många hala stenar och resten av ön är klippor som på sina ställen stupar brant  ner i havet. Denna dag är det halt på den svarta klippan vi lägger till vid och vrakaren med överlevnadsdress får uppdraget att ta sig land. Alla tre kommer i land på ön och dagens värv kan börja.

Här är vrakarna Peter och Gösta i full gång med att fylla sina kassar, tyvärr inte med julklappar  utan använda dunkar, repstumpar m.m

Det är underligt med havet. Denna stenstrand ligger i lä av en udde och allt skräp borde flyta förbi men strömmarna är väldigt starka vid östsidan av Malö och knuffar in skräpet här. Fynden är de vanliga; dunkar, rep och linor, andra plaster och märkligt nog en jacka. Varje gång vi varit ute har vi hittat uttjänta jackor som av bekvämlighetsskäl slängts i havet. Vår målsättning är att återvinna så mycket som möjligt och denna gång blev det en stubbe.

Detta är vrakaren Per med sin stubbe.

Bilden är lite suddig och det beror på att fotografen är så nervös för att han skall tappa stubben på sina fötter.

 

 

Så har då stubben funnit ett nytt liv.   

Nu har den sin plats i denna rofyllda och vackra miljö i Per och Anitas fina trädgård. Där kan man sätta sig på stubben och meditera över havets outgrundliga dragningskraft hos så många av oss.

Vi tackar Ebbe Bruhn att vi kunnat deponera skräpet vid hans bryggor och nu hoppas vi att få hjälp att få bort det!