Vi går mot vår

Kära följare och vrakare, vi går mot vår. Vid nyår brukar man tänka tillbaka på det år som gått och de flesta av oss konstaterar att tiden går fort. Nu i januari hoppas jag att tiden går lika fort så att vi snart kan välkomna den underbara våren.

Strandstädningsprojektet

Planeringen inför våren och aktiv strandstädning är i full gång. Vi har redan en aktiv vrakare i Lillemor som var först ut att välja sin kuststräcka som går från Abbelås till Röde Holme (det riktiga namnet). Den är nu döpt till Lillemors runda och hon har redan plockat ihop plast som blev en full sopsäck. Barbro har också valt kuststräcka och som aktiv vandrare i Europas olika bergsmassiv tog hon den klippiga sträckan från Röde Holme till Knallekil och den döps härmed till Barbro´s bergstur. Fler rundor är på gång, hundrundan kommer bli populär. De tre roddarna Peter, Per och Gösta har rott till ett antal vikar och öar för att samla in plastskräp. Det blev ett tiotal säckar med plast samt lådor, dunkar, linor m.m. Det känns väldigt bra och enkelt att samarbeta med Länstyrelsen. Fältvaktmästaren kom och hämtade det insamlade skräpet vid Ebbes brygga. Nu går vi vidare och har ett möte med ansvariga personer för reservatet och planerar inför det kommande arbetet.

Sist men inte minst planerar för ett möte med alla vrakare under mars månad.

Plast i havet och på land

Jag tror att det är några av oss som tillbringar viss tid i väntrum hos tandläkare, läkare och för diverse provtagningar. Väntrummen är oftast försedda med olika tidningar för att fördriva tiden med. Jag har sedan något år tillbaka börjat kolla hur gamla de är. Just nu leder Vallda Vårdcentral med en Allt om mat från 2013.  Senaste besöket i Varberg fanns det en illustrerad vetenskap från 2017 och jag hade tur, det var ett specialnummer om plast.

I tidningen visade man all nytta som plasten gör och kan göra i framtiden men även baksidan av den. Jag såg nyligen ett TV-program (Plast) som visade fiskar och maneter fulla av plastbitar i Medelhavet och stränder fulla av plast i Asien. Verkligen nedslående! Man hör inte  ofta att Norge har stora problem med plast som flyter in på deras västkust. Min gode vän Kjell från Bergen  skickade mig en tidningsartikel och bilder som visar hur illa det är ställt med plastskräp i Bergens kustområde. Enligt artikeln gör havsströmmarna  denna kuststräcka till den mest utsatta i världen. Det beräknas ligga mellan 500-1000 ton avfall i de 1800 vikarna . Detta är bara en del av Norges långa kust så det ligger ett stort arbete framför våra norska grannar. Även här är det många frivilliga engagerade men det behövs stora insatser både från kommun och stat.

 

Finns det något att göra åt detta? En holländare har konstruerat en insamlingsutrustning, bestående av länsar som driver med ”plastöarna” och samlar upp plast som sedan kan sugas upp. Jag såg i en delning på Facebook att till och med USA gått in i projekt för att samla upp dessa plaster. Här på västkusten har Ren Kust samlat in cirka 30.000 säckar under tre år i Bohuslän med hjälp av många frivilliga. Så det görs förvisso en hel del goda insatser men det finns mycket kvar.

Vrakat arbetar efter devisen ”Ingen kan göra allt men en vrakare kan göra något” Det går att rensa stränderna men politikerna kan inte förvänta sig att frivilliga skall ta över deras ansvar fullt ut. Vrakat gör det vi förmår eftersom vi vill ha en vacker och ren kust nu.

Vad är möjligt att göra för att plastskräpet inte hamnar i havet? Det mesta plastskräpet som finns vid stränderna i Asien och som plastöar i Stilla havet ligger där för de inte har något värde. I programmet Plast visade man att två kanadensare startat ett projekt i Asien där man betalade för insamlad plast och att detta kunde ge människorna där ett bättre liv. Om man inte kan införa ett pantsystem borde tillverkarna betala för insamling av plast och sätta ett rimligt högt pris på insamlat material. Effekten borde vara självklar. Man slänger inte det som är värdefullt och gör man det ändå så är det någon annan som plockar upp det.

Upprört medelhav i Katalonien

Till sist. Ett tips till er som orkat läsa ända hit. Filmfestivalen i Göteborg visar en film som heter Aquarela. Den handlar om världens hav, sjöar och floder. En uppslukande, tankeväckande och helt unik grandios filmupplevelse. Allt enligt festivalens programblad.

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Nya inlägg, Vrakat projektet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vi går mot vår

  1. Annelie Ohlsson, Länsstyrelsens naturvårdsenhet skriver:

    Jag hoppas att er insats för vår miljö kan inspirera andra längs våra kuster, även utanför Halland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *