Vrakat har blivit förening

Strandstädningsföreningen Vrakat

Förening

Vrakat startade som ett projekt 2018 och initiativtagare var Gösta Franséhn. Det var tre personer, Pelle, Peter och Gösta, som gav sig ut på den första vrakturen. Vrakat samlade fler och fler strandstädare och när även ungdomsidrottslag kom med och städade växte Vrakat snabbt till cirka 250 deltagare. Nu när det finns en bra organisation kändes det rätt att bilda förening och bli en egen juridisk person. Föreningen har bildats och har en interimsstyrelse tills vårt första medlemsmöte som kommer att bli i slutet av januari, där vi väljer vår styrelse. Tanken har varit att styrelsen skall ha sex ledamöter och två suppleanter. Av ledamöterna skall tre vara äldre (70+) och tre yngre (40-50 år) samt hälften kvinnor och män. Det är väldigt stimulerade att vi nu fått ihop en styrelse med stor kompetens och ett gediget intresse för vårt hav och våra stränder

 Styrelsen presenteras i januari i samband med vårt medlemsmöte. De skall givetvis väljas på medlemsmötet.

Medlemsskap

Medlem blir man enklast genom att returnera mailet du fick med en notering att du vill vara medlem. Det går naturligtvis också att använda kontaktformuläret på Vrakat.se. Vrakat kommer inte att ha någon medlemsavgift. Styrelsen anser att man inte skall behöva betala för att strandstäda och det är viktigt att alla som städar är medlemmar. En del frågor och information kommer endast att gå ut till medlemmar.

Strandstädning

Göteborgsregionen där Kungsbacka Kommun ingår har antagit en ny avfallsplan där strandstädning ingår. Följande mål har ställts:

-Kommunen ska säkerställa att kustlinjen städas regelbundet.

-Skräp på marken ska minska med 50%.

Vrakat har under 2021 strandstädat nio mil kustlinje vilket utgör drygt 35% av Kungsbacka Kommun´s totala kustlinje om 25 mil. Dessa nio mil är helt säkerställda att städas även 2022. Under 2019 samlades in cirka 4 ton plastavfall och under 2021 har denna siffra sjunkit till 1,5 ton vilket är drygt 50% lägre volym.

ETT STORT TACK TILL ALLA VRAKARE för att ha uppnått det mål Göteborgsregionen ställt upp för den kustlinje Vrakat har tagit ansvar för. Det känns tillfredställande att kunna redovisa att Vrakat har nått målet för 2021.Vi har vi inte ännu någon information om hur Kommunen och övriga intressenter har redovisat sin strandstädning och hur långt man nått för att nå målen.  Ambitionen är att göra en mer ingående redovisning för 2021 som publiceras i januari. Ett speciellt tack till Anders som håller våra kartor uppdaterade. Vad vi vet arbetar ingen annan med kartor och städade kuststräckor, vilket är förvånansvärt.

Referenskuststräckan

Vår referensstrand ”Mrs B´s beach” fick det mest fantastiska fyndet under 2021. En glasflaska från 1700-talet som troligen innehöll kolsyrat vatten, enligt efterforskning på nätet. Vi som trodde att det var minst vin och så var det en föregångare till kolsyreautomaten.

Kolsyreflaska från 1700-talet

En av våra värsta avfallsvikar hålls numera kontinuerligt ren genom att de flesta som promenerar där också plockar upp plastskräp och lägger det i depån. Även avfallet på denna kuststräcka har halverats sedan 2019. Det är flera som sett Mrs B plocka plast på stranden. Man vet inte om hon varit där eller kommer dit!

 

Mrs B beach utan plastskräp

 

Önskar interimsstyrelsen  Gösta Fransehn, Anders Lange och Per Jonson.

Publicerat i Blandat, Nya inlägg | 12 kommentarer

Antikrundan, konsten att köa

Antikrundan, konsten att köa.

 

Sommaren började gå mot sitt slut. Denna förmiddag sken solen och gav en härlig värme. Det skulle kunna bli en riktig fin sensommardag. Flocken rörde sig oroligt på fältet när vallhundarna försökte fösa flocken mot sorteringsfållan. När någon ur flocken försökte smita in före de andra så var en vallhund genast där och gläfste. Allting skedde med god ordning och snart hade en lång kö bildats med två meters avstånd mellan varje gruppering. Det kändes som att det låg en lång erfarenhet för att uppnå den perfekta kön. Det är lätt att tro att vi var på en fårfarm men det är fel för vallhundarna hade alla samma uniform och var vakterna som Antikrundan hade hyrt in för att hålla reda på oss bångstyriga, nyfikna och förväntansfulla besökare till Antikrundans dag på Tjolöholm.

När vi väl kommit in på området ser vi oss vara början av en oändlig kö som sakta slingrar sig mot det hägrande målet, den stora röda byggnaden där experterna fanns. Det intressanta är att studera alla dessa människor som står där med sina dyrgripar väl inpackade. Helt plötsligt hörs ljudet av prasslande papper när en febril verksamhet startas för att packa upp klenoderna. Varför denna aktivitet? Då såg jag en man i mörk kostym , vit skjorta, slips och slätkammat hår som går utefter kön och spanar. Var det godsherren eller bankdirektören, nej det var Experten. Han tittade noga på vad som fanns i väskor och i vagnar. Fanns det något oväntat värdefullt? Han gled fram mellan grupperna av besökare som den värste Ingemar Stenmark.Han lämnade efter sig både glada och sorgsna ansikten.

 

Vi hade tagit med oss två föremål. För femtio år sedan hittade jag ett ilandflutet ornament  som är utskuret trä med snidade lejontassar mm och som förmodligen suttit i fören på ett skepp. Det är förvånansvärt välbehållet och det finns guldfärg på den. Utanför Onsalahalvön ligger Nidingen, Sveriges första fyr, och runt den har mellan 600-700 skepp förlist genom åren. Det skulle vara spännande att veta vilket skepp det kunde vara och dess öde. Jag har försökt att få  information på museer men inte lyckats få någon vetskap vilken typ av skepp det kan vara. Därför är jag på Antikrundan för att få kontakt med en skeppsexpert. Dessutom har jag en lerskulptur av min farfar David utförd av Ninnan Santesson, en känd skulptris, som för övrigt var född på Tjolöholm.

 

Experten närmade sig vårt lilla läger, jag visade upp ornamentet, hans blick svepte snabbt förbi den och så var han borta! Det var inte skeppsexperten så jag tappade inte modet. Nu vibrerade det i kön igen, ungefär som hur man känner när det kommer ett tåg. Vad var det som hände, jo en expert till i kön. Han var mer ledigt klädd med uppknäppt skjorta och rutig kavaj. Jag kommer inte ihåg hans namn men han har ett eget program om gamla gårdar. Han gick nästan ännu fortare förbi mitt ornament, det var inte gamla skepp som var hans specialitet. Det lugnade ner sig i kön som i sakta mak rörde sig mot Tjolöholms Magasin, och nu kunde man se målet för köandet. Det är märkligt med köande, i alla  fall för mig, för jag tittar på folk omkring mig och efter ett par timmar tror jag att jag känner dem sen tidigare och ger dem passande namn.

Nu rörde det sig i kön igen, vad händer? Det var ett kamerateam som gick utefter kön och intervjuade besökare. Reportern var en ljushårig man med halvlångt år. Det var ju han som intervjuade gamla besökare till Antikrundan och på grund av pandemin, blev det 2020 års sända Antikrunda. Han kan heta Magnus och hade med sig en expert också. Teamet började närma sig vår parkeringsplats och jag noterade att det måste vara en excentrisk expert, byxorna flaggade på halva benen och han hade inga strumpor. De stod  endast tio meter från oss och jag håller upp mitt ornament och möts av samma tomma ögon som förut. Nu får det bära eller brista. Jag tar ornamentet och går fram till Magnus och frågar var han tror att jag har hittat den. Experten började också prata och det gick inte att ta miste på att det var Måns Nilsson, Måns och Ankan känner de flesta till. Det måste vara ett nytt grepp i Antikrundan att ha med en mer lättsam person. Jag tycker att jag och Måns tillhör samma humoristiska skikt, min fru brukar säga att jag är skojfrisk. Det var den framfusigheten som behövdes för sedan berättade jag om ornamentet och inte minst om flaskposten som hittade sin avsändare efter 33 år. Det blev en hel del skratt och det var en skön berättelse med danskt gemyt som ni kan läsa på Vrakat.se och kanske få se på TV.

Vi hade avancerat till en uppsamlingsplatsen före Magasinet,  och nu stod vi spända på att komma in på  området där allting hände. Mitt hopp levde kvar att få träffa en skeppsexpert. Vi  släpptes in i nästa kösystem och det var utformat som handduksvärmaren i vårt badrum. På den går det ett rör fram och tillbaka där man hänger handduken. Kan ni se det framför er och överföra det till kön så gick vi alltså ner och upp på en gräsmatta sex gånger. Det kan låta tråkigt men det hände något hela tiden. I mitten på gräsmattan härskade Anne Lundberg men två kamerateam. Man värderade smycken hos henne men man kunde inte se om ägarna var glada eller ledsna, ungefär som svenskar brukar se ut. Kön gick alldeles nära Anne`s stol i utkanten av inspelningsplatsen. Hon verkade mycket duktig på att koppla av och när hon behövdes tryckte hon på on.

 

 

Solen hade vunnit kampen mot molnen och den gav en skön värme. Tre timmar hade gått och än hade vi inte tröttnat, dessutom såg vi den hägrande porten till Magasinet. Nu hade vi namngett ganska många i kön. Kålle och Ada, göteborgskan hördes över allt annat och de hade den finaste tavlan, kunde man höra. No comments! Övriga besökare är Donnan, Ovännerna, De nyförälskade  , De långsamma, Lycramannen, Obelix (stor näsa), Dorabella ( kommer ni ihåg julkalendern) och sist men inte minst Falken och Sparven. Lite längre fram i kön står en späd äldre kvinna, Sparven, och troligen hennes barnbarn, en yngre man som är fullständigt ointresserad och som spanade efter något mer spännande bland besökarna. Det kan ha varit kvinnor eller kanske det var män han spanande in och förberedde en störtdykning. De hade en stor bagagekärra full med lådor, halva bohaget, och varje gång den skulle flyttas fick Sparven lyfta och köra den. Falken stod kvar och spanade medan irritationen spred sig i kön. Hade han inget hyfs i kroppen men ingen sa något, som vanligt (inte vi heller, skäms på oss).

Efter ytterligare en timma var vi framme där kön delade sig. De som hade med sig tavlor gick i VIP- kön medan vi andra fick gå i den oprioriterade kön. Väl framme möttes  VIP- kön av en Expert som visade in dem i Magasinet. När vår brokiga kö kommit fram stod en uniformerad vakt, det behövdes inte mer kompetens, och han visade oss till ett bås utanför den eftertraktade byggnaden. Han tittade snabbt på våra föremål och pekade på Övrigt, båset allra längst bort. Jag fick en tanke om att det kanske skulle stått Skräp på skylten istället. Besvikelsen var stor när vi passerade porten och inte fick se Experterna in action och kanske sett en glimt av producenten.

Äntligen var vi framme hos Experten, vår skeppsexpert? Han fastställer att ornamentet är från 1700-talet. Vad häftigt att det kan vara så välbehållet efter så många år. En teori är att skeppet ligger i lera och att en trål ryckt med sig ornamentet som sedan flutit i land. Det var inte skeppsexperten men jag kom en liten bit närmare att hitta vårt skepp! Han värderade den till 1000 kronor. Skulpturen, av Ninnan Santesson, klassades som en förstudie till en bronsskulptur och värderades också till 1000 kronor. Vi tror inte han hade riktig koll på hennes konstnärsskap och det kändes inte så bra och med viss besvikelse packade vi ner skulpturen i ryggsäcken. Jag vände mig och började gå.

Då ropade Experten och frågade vad det var för ryggsäck jag bar. Det var en reklamryggsäck från vinterOS i Lillehammer 1974, som jag fått av min bror. Experten sa att det fanns samlare av OS-prylar och den kunde vara värd uppemot 20.000:- kronor. Vilken överraskning och så glad jag blev men då vaknade jag ur min dröm, tog min fru i handen och vandrade till bilen en erfarenhet rikare. Nästa år skall vi komma innanför porten, vi får ta med Zorn!

 

Jag har varit i kontakt med Pernilla Månsson-Colt och hon skall ta med intervjun i programmet om den inte avviker för mycket från det andra innehållet i avsnittet. Vi kan vara för roliga!

Publicerat i Blandat | 5 kommentarer

Maritima dagen

Succé för Vrakat på Maritima dagen arrangerad av Båtmuseet i Onsala.

Hej vrakare och följare!

I år var det en Maritim dag på Båtmuseet i Onsala lördagen 28/8.

 

Förra året var det ingen tillställning pga. av pandemin så det var många som var sugna både att ställa ut och att komma och titta. Det blev ett rekordstort antal besökare enligt arrangörerna och det var många som sökte sig till Vrakat´s tält och många studerade de speciella strandfynden och även häpnade över hur mycket stora föremål som flyter i land.

Avfallet på bilden är hämtat från en enda depå som ligger på en ö i Kattegatt. Vi lät några av våra besökare ange varifrån de trodde avfallet kom ifrån. I stort sett alla sa att det kom från olika typer av fartyg, alltså kommersiell sjöfart. Den andra källan till avfall var fiskeindustrin.

I den folder som Västkuststiftelsen har om strandstädarkartan skriver man så här:

”Mer än 80% av det marina skräpet har sitt ursprung i land. Floder och vattendrag fungerar som transportvägar ut i havet.”

Detta ni ser är vår vardag i strandstädningsarbetet och en verklighet som beskriver en annan sanning. Det kanske endast är Kattegatt som har en ständig ström av kommersiella fartyg som passerar mellan Danmark och Sverige och som efterlämnar sig avfall. Ser gärna kommentarer av er i branschen!

Vår stora fender skänkte vi till Båtmuseet och överlämnades av Lars Bergfeldt till Båtmuseets styrelsemedlem  Bengt-Arne Henriksson.

 

Mia Sandblom skrev en mycket bra artikel om Vrakat och vår utställning så här kommer hela artikeln:

Gösta Franséhn tog initiativet till Vrakat och berättar om några av sakerna han hittat. Bild Mia Sandblom.

 

Gösta berättar om vrakfynden: ”Ska till Antikrundan nästa vecka”

Maritima dagen drog en hel del besökare till Onsalas båtmuseum på lördagen. Strandstädningsprojektet Vrakat bjöd kanske på den mest spektakulära utställningen.
– Jag ska visa upp den här för Antikrundan nästa vecka, säger Gösta Franséhn om ett av vrakfynden.

Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala arrangerade under lördagen Maritima dagen, ett återkommande arrangemang med tema havet. Fikaförsäljning, musikuppträdande och tipspromenad tillhandahölls, och det var en del företag och föreningar på plats.

Adoptera kust

Vrakats initiativtagare och grundare Gösta Franséhn berättade om verksamheten. Strandstädningsprojektet Vrakat bygger på att privatpersoner eller exempelvis ett lag i en förening adopterar en del av kusten och ansvarar för att den är städad och fri från skräp.

På marken vid tältet ligger en del av det som städats upp senaste veckan. Det är mycket rep, nät och plast, men också en sko, några bojar och en gigantisk fender.

– Ungefär tre fjärdedelar av det skräp vi plockar har drivit in från båtar till havs. Där vi städar är badgästerna ganska duktiga på att ta med sig sitt eget skräp hem, säger Per Jonsson som också är delaktig i projektet.

Per Jonsson

Lång kuststräcka

Tre år efter att projektet startade är betydande delar av kommunens kust adopterade, men ännu mer återstår. På Kungsbackas hemsida står det att kommunens kuststräcka är åtta mil, men Gösta Franséhn säger att den är betydligt längre.

– Följer man stränderna in i varje vik längs hela kusten och även öarna utanför så har Kungsbacka kommun 25 mil kuststräcka.

Samlat skräp hela livet

Gösta har samlat strandskräp, eller ”vrakat”, i hela sitt liv. Någon enstaka gång gör man som vrakare ett fynd, vid sidan av de drivor av rep, nät och plastpåsar som driver i land.

Han visar upp sina finaste fynd, och berättar om dem. Inuti en rund och vacker vinflaska, med korken långt nertryckt, ligger en liten lapp. Gösta ville inte slå sönder flaskan för att få ut lappen, utan satt en kväll tillsammans med sitt barnbarn och en stark lampa och kämpade med att tyda texten på lappen.

Flaskpost från kärlekskrank dansk

– Jag såg ett namn och sökte på Internet. Jag hittade en mejladress till en man och hörde av mig.

Gösta Franséhn fick då höra historien om när tre danska killar från södra Jylland var på segelsemester i början av 80-talet. På tredje dagen började de sakna kvinnligt sällskap på båten.

– Vad gör man då? Jo, då tar man de tomma vinflaskor man har, 15 stycken efter tre dagar till havs, i det här fallet, säger Gösta och skrattar till.

– Sedan skriver man sina namn på lappar och slänger flaskorna i havet. Men det gick inte så bra, när jag hörde av mig efter 33 år så var det det första svar de fick.

Till Antikrundan med mystisk skeppsdetalj

En mer värdefull flaska har Vrakat också tagit med sig till båtmuseet. Det är en brun butelj, välbevarad sånär som på den halvt avslagna halsen. Den härstammar troligtvis från 1700-talet och hittades för ett tag sedan på Hällsundsudde.

Men finaste fyndet fann Gösta redan 1962 på en klippa vid Råö. Det är en del av en dekoration som bör ha suttit på ett skepp. Efter alla år har ingen säker information gått att få om när det tillverkades, eller vilket land det kommer ifrån. Det spekuleras om 1700-tal eller 1800-tal, och holländska skepp har varit på tal.

Gösta Franséhn hoppas på att få svar när Antikrundan anländer till Tjolöholms slott nästa vecka. Då ska han visa upp sitt gamla skeppsfynd och se om han efter nära 60 års grubblande får några svar.

– Jag vet inte om de har någon som är expert på just detta, men man kan ju alltid prova.

 

Tack Mia och jag önskar er alla en fin höst och sköna vandringar efter havet!

 

 

 

Publicerat i Blandat | 7 kommentarer

Vårkänsla

Hej alla följare och vrakare!

Här kommer en berättelse av vårt strandstädningsarbete i april i år.

De tre gentlemännen kliver ut på bryggan och tar sikte mot Vrakatekan som ligger och guppar så fint längst ut på bryggnocken. Det var tre grånande herrar med lite olika kroppsliga besvär men med en riktig glöd för att utföra sitt uppdrag. PS hade ont i ryggen och i axeln och kunde inte ro och blev utnämnd till styrman. Nils G är kapten i projektet och i ekan men med sin skolios är han snart lika böjd som ringaren i Notre Dame. Till sist var det PJ just blivit opererad och redan var så återställd att han tog platsen som andreroddare. Med andra ord var det ett gäng som utstrålade energi.

Precis för två år sedan var dessa män på sin första vraktur och startade strandstädningsprojektet Vrakat.se. Miljöpartiet hade 2017 fått igenom en särskild satsning , 17 miljoner, för  strandstädning med prioritet av västkusten. Nils G hade gjort ett förslag om ett pilotprojekt som skulle göra en kartläggning och strandstäda en kustremsa i Onsala, Kungsbacka Kommun, Denna kustlinje skulle undersökas både avseende förekomsten av skräp och att arbeta efter en metodik där en eller flera adopterade en kuststräcka och städade den kontinuerligt. Det var en gedigen projektplan med detaljerad kostnadskalkyl.  Av de 17 miljonerna skulle det kosta 20.000:-. Västkuststiftelsen gillade pilotprojektet sa man, men kunde inte stödja projektet ekonomiskt. På Kungsbacka kommun var det ingen som läste projektplanen över huvud taget. Däremot betalade kommunen senare en upphandlad aktör 50.000:- för att göra en kartläggning utan någon som helst strandstädning.

Det var nu tre män i en båt men farvattnet var inte Themsen utan en vik på Hallands västkust. Det blåste en ganska hård nordostlig vind som gav medvind västerut. PJ, som var absolut vigast i gruppen trots operation, utsågs till hopp-i-land-kalle.  Han lossade fånglinan och med ett elegant hopp tog han plats på sin roddplats. Nils G tog ledarårorna och manövrerade ut ekan mot öppet vatten. PS skulle styra med för ändamålet iordninggjord styråra men den hade Nils G glömt. Istället fick PS medelst sina händer visa riktningen som ekan skulle ros. Viss tid såg han ut som en dirigent som satt i aktern och dirigerade Våren av Vivaldi! Händerna flög upp och ner och fram och tillbaka med stor inneboende känsla och ekans kurs blev i det närmaste perfekt.

Det var inte utan att Nils G var mycket stolt över att nu, två år senare, engagera över 250 strandstädare och som närmar sig 300 under 2021 i Vrakat.se. Vilket uppdrag hade nu de tre herrarna denna vackra men kyliga vårdag. Jo, idag skall referenskustremsan dokumenteras. Man kan tycka att det inte kan vara så svårt att mäta vad som flyter in från havet och avgöra varifrån det kommer men olika intressenter mäter olika. Referenskuststräckan är en kilometer och är en klippstrand, en fin sandstrand och en bit kust med stora och små stenar. Den ligger så att det flyter in skräp från sydväst och till nordväst och känns typisk för hur sammansättningen av de skräp som Vrakat.se samlar in ser ut. Kustremsan har blivit döpt till ”Mrs B`s beaches”och kommer att dokumenteras med bilder och kommentarer. Vem som är mrs B är en väl bevarad hemlighet. Vad är då tanken med en referensstrand, jo att dokumentera vad som flyter in från havet och göra en bedömning av hur det hamnat i havet. Förr kunde man hitta föremål som gick att återanvända eller vrakved som kunde eldas med. Är det bara skräp som flyter in nu för tiden eller kan man hitta något intressant?

Ekan styrdes förbi den fina sandstranden där barnen kunnat bada om inte de betande korna absolut vill ha vattentoalett. Varje år hoppas reservatsbesökarna på att stranden skall inhägnas men tyvärr har det inte blivit något än. Efter stranden rundas en udde och sedan kommer en kustremsa bestående av stora och små stenar. Det har kommit in uppgifter om att det ligger plastdunkar här och med ett vigt hopp är PJ i land och tar sig sedan fram som en bergsget över stenarna och hittar dunkarna. Nils G stapplar fram bland stenarna och hittar en spännande bit ädelträ. Här finns också en mindre variant av Wilk’s Nemis, en träskulptur av vrakved. PS har fått uppgiften att plocka skräpet som ligger närmast havet. Plötsligt hörs PS`s stämma ljuda över vågornas skvalp ”Jag har hittat en glasflaska”! Visst är det ovanligt att hitta en hel glasflaska på en stenstrand men PS låter mycket exalterad när han tillägger att det är säkert 1800-tal eller tom 1700-tal. Det är verkligen ett märkligt och ovanligt fynd eftersom flaskan inte har någon rak botten utan den är rund och kan inte stå på ett bord. Halsen är nyskavd vilket tyder på att flaskan just flutit iland och hamnat i tången och bara blivit skadad i flaskhalsen. Dagen efter vi var ute gick vågorna höga igen och flaskan hade slagits sönder mot stenarna. DET ÄR OTROLIGT att tänka sig att där ute i havet ligger ett vrak från 1700-talet. Det var förmodligen kaptenen som drack upp innehållet i denna fina flaska och så ställdes den i lådan för att panta den i nästa hamn. Skeppet förliser i en svår storm och 300 år därefter bryts däcket till slut sönder och flaskan som har luft i sig flyter upp till ytan. Den flyter i de mjuka vågorna in mot stenstranden och ger juristen, som gjort en hel del bouppteckningar, ett riktigt svårt fall att utreda. Var är den tillverkad  och när samt vilket skepp har haft den med ? Han har redan börjat undersöka om det beskrivna  scenariot ovan skulle kunna stämma.

Det mesta tyder på att denna flaska är från 1700-talet och det är ett mirakel att den inte blev sönderslagen mot stenarna. Den runda ringen är en luftblåsa i glaset!

Ekan lastas med säckar, dunkar,  vrakved och flaskan och  när den  kommer runt udden ökar vinden och nu får roddarna ta i ordentligt. Styrman dirigerar dem med precision för att ro den absolut kortaste vägen hemåt.

Detta är vad som hittades och sorterades:

Dessa fynd kommer förmodligen från handelsfartyg som trafikerar Kattegatt. Det slängs många dunkar i havet.

Plastskräp från konsumentprodukter. Det finns inga petflaskor med denna gång!

Linor är det värsta och kommer både från fisket och handelsfartyg.

En fiskmås har fått offra livet i kampen men en bit lina. Det är bedrövligt!

 

Fynd som går att återanvända:

Detta är en regel av något ädelträ som är hårt och är ett mycket ovanligt fynd. Det kommer att bli fyra Vrakat.se-lampor. Världen är uppdelad i dem som tycker om föremål med marin anknytning, tex lampor som doftar tjära, medan den andra delen tycker att det är fult och inte passar i ett hem. Om du tycker om Vrakat.se-lampan så hör av dig för jag lottar ut ett exemplar av denna fina ädelträbit.  Ni som kan mycket om träslag får gärna höra av sig om vilket träslag det kan vara. Kan det vara mahogny, det känns kompaktare än ek. Det blir en raritet för det kommer nog inte att flyta in  någon mer liknande ädelträbit. Använd gärna kontaktformuläret nedan!

Det vi hittade på cirka 200 meter kustremsa har flutit in i år och vi har nu en startpunkt för vår referenskustremsa. Vi kan dra slutsatsen att handelsfartyg, färjor och kryssningsfartyg står för en stor andel av det som flyter in om också trossar och tjockare linor även kommer från denna kategori.. Fiskarna får stå för det mesta av mindre linor och lintrassel medan konsumentrelaterade skräpet, vad som avser vikt, utgör den minsta andelen av skräpet. Vi hoppas att ”Mrs B” uppskattar vår rapport och ett sådant flaskfynd kommer vi nog aldrig göra mer.

Nästa inlägg som även det kommer att publiceras under maj tittar närmare på hur Kungsbacka Kommun har hanterat sitt bidrag till strandstädningen och vad den nye samordnaren vill åstadkomma under 2021. Alla ni som redan varit ute och städat kommer bli omnämnda och det är inte för sent att skicka bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Blandat | 3 kommentarer

Karta Övriga områden

Publicerat i Blandat | Lämna en kommentar

Tomteskägget

 

Efter studier i Göteborg och med en studentlägenhet på 90 kvadratmeter i ett landshövdingehus bestämde min hustru (samma hustru nu 49 år senare) och jag att flytta ut på landet. Vi är båda uppvuxna på landet och ville att våra barn skulle växa upp i det gröna.

Huset vi köpte låg i en backe och hundra meter från E 20 s utanför den lilla byn Tollered. När vi flyttade in fick vi hjälp av goda vänner att flytta in. Vi hade hyrt en liten lastbil som var fullpackad och med ett piano längst bak. Jag körde in på vår lilla  väg och vännen Kjell tittade upp på backen och vände sig mot mig och sa: Gösta detta är inte en brant backe, det är ett stup. Det går fortfarande att känna hjärtslagen och svettningen men det fanns ingen återvändo. Ett rejält tag i ratten, in med ettan och sedan full gas. Väl uppe snabb högersväng och vi var uppe.

Backen var det som präglade vårt boende. Våra vänner var nästan alla lättade när det kommit upp men sedan skulle de ner också och när backen slutade var det endast 20 meter till E 20 och utfarten. Vissa var nervösa hela vistelsen hos oss. Som tur var hände ingen riktig olycka men bilar gled av vägen vid några tillfällen. Det värsta var när det hade snöat och traktorn som skottade inte hade kommit, det gällde att ha tungan rätt i mun för stannade man i backen började man glida nedåt. Detta hände mig en söndagskväll, bilen gled över vägkanten och blev hängande. Jag förstod att bärgningsbil var det som gällde men det kändes genant så jag bad dem komma vid 23-tiden när grannarna hade lagt sig. Min förhoppning var att den skulle smyga upp för backen och diskret dra upp vår bil. Men icke sa nicke, varenda saftblandare, dvs orange ljus som satt på bärgningsbilen, lyste upp hela grannskapet och ljusen tändes i grannarnas hus,  jag var avslöjad.

Eftersom backen var så besvärlig beslutade vi att asfaltera vägen och göra en något enklare parkering. Vår goda vän Annika skulle komma på besök och vi tänkte att vi måste visa henne in på den nya parkeringen. Mitt i vägen vid parkeringens infart placerade vi en spann fylld med grus och en bräda i den samma. Högst uppe på brädan satte vi en stor pappkartong och målade en stor pil. Vi såg Annika komma med bilen och sedan satsa för att komma upp. Hon ökade farten uppför backen och sedan flög spann, bräda och pappkartong åt alla håll. Annika, såg du inte skylten, var en naturlig fråga och svaret blev Vilken skylten?

Under många år så firade jag och mina syskon julafton tillsammans och alternerade mellan våra hem. Oavsett vägunderlag så parkerade min syster alltid bilen innan backen och familjen gick upp istället för att utsätta sig för fara. Denna julafton som jag skall berätta om var det för en gångs skull några decimeters snödjup. Backen var skottad, saltad och sandad inför mina syskons ankomst och alla kom upp till vårt hus. Vilken julstämning det var, i köket sprakade vedspisen och långbordet stod dukat, men innan det goda julbordet så var det naturligtvis Kalle-Anka på TV. Under Kalle stektes korvar och köttbullar och sill, lax och löjromsmousse ställdes fram. Det saknades inget på bordet och lantköket rymde hela släkten. Det verkar vara en regel att de äldre skall äta sakta för att barnen skall få vänta lite till på sina julklappar. Efter maten flyttade alla in i vardagsrummet där det brann en brasa i den öppna spisen och det doftade jul av alla hyacinterna.

 

Björkeberga i snöskrud

Eftersom vi alternerade med julen så hade vi tomteutstyrseln i en påse som togs med till årets julfirande och regeln var att den man var hos också skulle vara tomte. Så var det dags för tomten och att då säga något om att köpa tidning var inte aktuellt, närmsta kiosk låg en mil bort.  Men vi hade en vattenbrunn uppe i skogen och den  brukade krångla. Alltså måste jag gå och kolla brunnen. Jag tog med påsen ner i källaren och kollade att allt var med. Vad i all världen, det fanns inget tomteskägg med och en tomte utan skägg finns inte på kartan. Med full fart rusade jag upp till badrummet, det måste finnas bomull, men det var nästan slut. Då ser jag något som kan rädda tomten, på hyllan står en sprejburk med rakskum. Med tomtekläderna på så var det bara att spruta skummet på kinder, haka och under näsan. Det blir riktigt fint, på håll.

Tomten plumsade i snön uppför backen och hade en säck med klappar på en pulka efter sig  och en ljuslykta i handen. Snön gnistrade och det kändes som att ingå i ett av Jenny Nyströms julkort, om man tar bort plastpulkan förstås Det gällde att gå en bra bit upp i backen så barnen kunde se tomten komma från skogen. Tillräckligt högt upp var det dags att vända och gå ner mot huset. Det blev besvärligt att dra pulkan för den åkte hela tiden förbi mig i backen och säcken ramlade ideligen av. Tomten fick dagens andra goda idé, han satte sig på pulkan och tog säcken i famnen. I början gick det lugnt och fint. Barnen stod i fönstren och såg tomten sakta närma sig huset med  pulkan. Det var endast renarna som saknades. Då händer det, pulkan kommer in på den uppkörda pulkabanan och tomteekipaget satte upp farten och hastigheten ökade mer och mer. Tomten såg framför sig hur pulkan kom ner på vår väg och fortsatte mot E 20. Något måste göras och det snabbt. Tomten slänger sig till vänster och riktar in pulkan mot farstudörren. Barnen tittar skräckslagna ut på tomten som i superfart närmar sig. Det ser illa ut men den skickliga tomten gör en bredsladd, ställer sig upp och knackar på dörren, Finns det några snälla barn? Barnens ögon tindrade igen och de sprang före till vardagsrummet. Efter kom tomten som fick en stol att sitta på. Julklappsutdelningen började och jag kände den höga värmen i rummet. Sakta började rakskummet mista sin form och mustachen rann ner i munnen. Tomtens tal blev lite sluddrigt med allt rakskum i munnen. Därefter började skägget på kinderna att sakta förflytta sig nedåt. Min syster gjorde allt för att hålla sig för skratt och var juste och hjälpte till med den fortsatta utdelningen medan jag hade en hand för ansiktet. Oroligt såg jag på barnen om de upptäckt att skägget försvann men alla var fullt upptagna med julklapparna och efter sista klappen smet jag fort ut. Jag är otroligt glad att min kreativa förmåga lyckades lösa situationen och att det blev en lyckad julafton.

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Ett annat skägg!!

 

 

Publicerat i Berättelser, Blandat | 11 kommentarer

Året som gick

Initiativtagare, projektledare Gösta Fransehn vid julpyntad depå byggd av Kjell och Hans.

Hej alla följare och vrakare!

Vilket år det varit med denna eländiga corona. Många har drabbats och mått dåligt och tragiskt nog också kanske mist någon nära. Då är det en lisa för själen att vandra vid havet och helt riskfritt inandas den friska och rena luften. För Vrakat.se har det varit ett fantastiskt år, vi har växt från drygt 100 vrakare till cirka 250 och har nu med oss sju ungdomsidrottslag som adopterat kuststräckor och vi tackar Linus och Florina på Västkuststiftelsen för bidragen, 5000:- per lag. De har också bidragit till vår drift, som blir under 10.000:- detta år. Jag är övertygad om att Vrakat.se  har den mest kostnadseffektiva strandstädningsmetodiken och ett minimum av administration. Vi har samlat ihop drygt två ton plastskräp från tre naturreservat förvaltade av Länsstyrelsen i Halland. Tyvärr har vi inte kunnat få en siffra på vad Kungsbacka Kommun hämtat och lämnat vidare för förbränning. När det inte är några problem för Fältvaktmästaren AB som är Länsstyrelsens entreprenör att ge oss underlag borde det inte vara det för kommunen heller, kan man tycka!

ÅRETS FYND FRÅN HAVET 

Vrakaren för året

Martin årets vrakare med ovanligt fynd en vägbom och tung tross som han slet med själv.

Värstingen i Åsa

Trålrester som hittades vid Gårda Brygga av ungdomsidrottslagen ledda av Mathias Franzen och Christer Salestam hjälpte till att få iväg eländet till Smögen.

Trålrester som vägde nästan ett halvt ton. Togs om hand för återvinning av Fiskareföreningen Norden i Smögen.

 

Värdefullaste fyndet

I år är det ett fenderår. Vi har försökt hitta ett skepp till den stora fendern men inte lyckats än.

Fendrarna är ganska dyrbara och den stora hittades av Lasse dessutom var både Pelle J och Hans F delaktiga i att den hamnade i vår depå.

Värsta fyndet

Färska räkor

I våras hittade jag den här lilla flaskan med texten ”färska räkor” med instruktionen att blanda den tillsammans med vatten i en tank och sedan lägga i räkorna för då håller de sig färska längre (enligt texten). Det lät mycket oroväckande med tanke på hur gott namn våra västsvenska räkor har och man vill ju inte ha några tillsatser. Efterhand hittade vi fler flaskor och det kändes nödvändigt att försöka reda ut hur de användes.

Jag är intresserad av matlagning och främst av det som kommer från havet och är därför mottagare av information från Sjömatsfrämjandet. De kanske vet, tänkte jag, och skickade ett mail. Jag fick svar av Linda Frithiof som också är utbildningsansvarig på Göteborgs Fiskeauktion och hon har lagt ner tid för att hitta svaret.

Räkor och kräftor som lagras färska kan ganska snabbt få svarta fläckar på skalet och tillsatsen ”prawn fresh” förhindrar detta. Svenska räk- och kräftfiskare kokar fångsten ombord på båten och använder inte tillsatsen. Däremot så kokar inte danska fiskare sina kräftor utan använder tillsatsen och kastar flaskan i havet.

Det visade sig att Linda också bor i Onsala och är ordförande i Röde Holme Badförening som återupptog strandstädningen av Röde Holme Viken på påskafton i år. Glädjande var att Badföreningen gick med i Vrakat.se våren 2020. 

Vrakvedsbyggare av årets depå

Hans Fransehn, har varit delaktig i flest byggen av depåer och blir härmed utsedd till 2020-års depåbyggare. Han har valt ut depån på Öckerö, där fiske- och jaktstugan låg, till årets depå. Alla våra depåer är fina på sitt sätt men detta är en minnesrik plats och jag kan rekommendera ett besök. Det är Hans och Britt-Marie, Martin och familjen Fritzne som städar den norra delen av Öckerö inklusive ett antal öar.

En stilren depå vid trappan till bastun vid fisk-och jaktstugan.

Vänligast

Tack Svante Odén för att du hittade min kula till hummertinan och tog kontakt, som tur var hade jag två kulor. Det var en hummer i tinan.

 

 

 

 

Vemodigaste fyndet

 

Jag fick denna ros som hittades på en strand i Falkenberg. Det var på min födelsedag så det kändes bra tills jag kom på  varför man kastar  en ros i havet. Det är många som gått bort som vill få sin aska spridd över havet. Det känns vemodigt det här året och jag återbördade rosen till havet för att hedra alla de som gått bort i covid 19.

Våra ungdomsidrottslag

Frillesås FF

Till våra stora glädje har våra ungdomsidrottslag utvidgats med Frillesås FF som har gjort sin första strandstädning nu på höstkanten. Ni är hjärtligt välkomna i gänget och det innebär att vi har med sju ungdomsidrottslag i Vrakat.se.

Onsala BK

Fredrik Tallsten är projektledare för tjejernas strandstädning.

OBK F 09 in action

Vilket skräpberg. Mycket bra prestation att samla ihop allt detta av F 09

Fredrik skrev följande:

Vi hade en toppendag ute på Lönnö med tjejerna. Det blev städning från 9:00-12:30 och därefter ett snabbt avkylande bad innan vi gav oss hemåt. Tjejerna hade väldigt kul och det är även en bra chans att bättra på lagkänslan och att umgås på annat sätt än på träning och match. Vi hade därefter årets tuffaste match kl 16:00 där tjejerna hade det lite tufft i värmen men de kämpade på grymt!

 

OBK F 06 på Vikaholm norra.

Fredrik skrev:

Vi städade denna höst den 15 november och var ca 20 tjejer och 7 ledare. Med glatt humör och ryggsäckarna fulla med mat och fika gav vi oss av kl 09:00 mot Vikaflacket för att vara strandens riddare och ännu en gång försvara den mot plastens inkräktare. Denna gång fick vi inte ihop lika mycket plast mätt i kg men gängen plockade länge i en av vikarna där det finns mycket småplast. Efter ca 3,5 timme gav vi oss hemåt mot eftermiddagens träning på Rydet.

Onsala Innebandy

Josef Wideström är projektledare för strandstädningen.

Onsala Innebandyklubb pojkar födda 2010.

 

Onsala innebandykillar födda 2006. Bild från 2019.

Innebandykillarna födda 2006 var först ut att ”adoptera” en kuststräcka i Onsala. Vid den första städningen var det mycket gammalt skräp att samla ihop. I en liten vik plockade man ihop nästa ett halvt ton skräp under 2019. 2020 har volymen blivit mindre beroende på att det blåst mycket från syd och ost. Dessa vindar för inte med sig skräpet från Nordsjön vilket inneburit  mindre plastskräp.

Åsa IF

Tjejlag i Åsa med ovanligt mycket trä i sin hög!

 

VRAKATMÖTET

Höstens inplanerade Vrakat-möte blev inte av på det sättet som tänkt. Det blev i alla fall ett möte på en sandstrand. Vi var ett trettiotal vrakare som deltog, alla är inte med på bilden. Det var verkligen roligt att träffas och vi höll alla avstånd efter bästa förmåga.

Vi hade inte någon föredragshållare utan våra projektledare för de nya städområdena presenterade vad som hänt under säsongen.

Mathias Fransehn och Christer Salestam berättade om strandstädningen som omfattar i stort sett hela Åsa och når till Gårda brygga i norr. Dessutom städar damlaget öar i fjorden med stöd från Handelsbanken i Kungsbacka. Naturreservatet Näsbokrok ingår också och med tanke på alla besök som varit där under pandemin är det extra tillfredställande att kusten varit strandstädad. Mathias fick frågan hur många de var och han började räkna och kom fram till cirka 90 personer. Vi har räknat med hälften i våra beräkningar.

Marika och Ove Persson har utvecklat strandstädningen på naturreservatet Vallda-Sandö. Gruppen är nu uppe i tio personer och så cirka 20 innebandyspelare från Onsala. Av okänd anledning fick vi ingen respons från Lerkils IF på vår förfrågan om något lag ville strandstäda på Vallda-Sandö och få 5000:- i ersättning. Onsalas yngre innebandyspelare var däremot på hugget och adopterade en något besvärligare kuststräcka och bidrar nu till en bättre miljö. Den dagen OIBK P10 skulle strandstäda så mötte de Vallda-Sandö innebandylag P 10 på förmiddagen och slog dem med 8-0 för att sedan åka och strandstäda. De var verkligen på hugget den dagen.

Håkan Karlsson har tillsammans med grannar på Draget har tagit sig an den svåra sträckan ut mot Hållsundsudde. Det är skönt att också denna sträcka tas om hand och för att underlätta logistiken kommer man bygga en depå ute på udden under våren 2021.

Linda från Badföreningen i Röda Holme berättar om återupptagen tradition.

Linda Frithiof berättade om hus Badföreningen tagit upp den gamla traditionen att strandstäda på påskafton och sedan elda en påskbrasa. Det blev en succé och mellan 30-40 personer kom för att städa och det blev 19 säckar med skräp. Nästa år blir det förmodligen mycket mindre med skräp när man nu gjort en så bra grundstädning.

När de nya ”vrakarna” presenterat sig avslutade vi med att Ola Carlsson berättade om Vässingsöbornas insats för miljön. Han har  tillsammans med sina grannar  uppehållit en tradition sedan trettio år  tillbaka att strandstäda på långfredagen. Det är en mycket fin tradition som vi verkligen hoppas på en fortsättning i många år till.

Thomas Hansson-Mild var inte med på mötet eftersom SS Kaparen hade sin städdag på Mönster samma dag som vårt möte. Det var uppemot 30 deltagare, vilken uppslutning, som städade bland annat Stora Skedevik. Namnet betyder nog Skitviken och har varit den vik på västsidan som får ta emot mest skräp. Nu på hösten var det inte mycket skräp och den viken har aldrig haft så lite skräp som nu tack vare Thomas och hans klubbmedlemmar. Thomas har skrivit mycket bra artiklar i Kaparbladet om strandstädningen

 

Alla tillönskas

EN GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR

 

 

 

Publicerat i Blandat, Nya inlägg, Strandstädningsprojektet Vraka, Vrakat projektet | 3 kommentarer

Jakt-och fiskestugan

 

Jag sitter och tittar på ett foto av David, min farfar och hummerfiskare som sitter på en sten vid vattenbrynet och röker cigarr. Det är inte vilken cigarr som helst utan ser ut som en finare sort kanske en Havannacigarr. Hur i hela fridens namn kan en enkel hummerfiskare ha råd med dylika cigarrer. Den berättelsen skall jag berätta nu och lite mer.

I början av femtiotalet fanns det en företagsledare, vi kallar honom direktör S , som letade efter jaktmarker att arrendera för att jaga sjöfågel på. Han hade hittat Öckerö, en mindre namne av sin kusin i Göteborgs södra skärgård. Det behövdes en båt och någon som körde den och på detta sätt kom direktör S och David att träffas och det blev en vänskap som varade livet ut.

Direktör S ville ha en jaktstuga på ön dit han kunde ta med sina affärsvänner. Han ägde ett stålgrossistföretag och hade mycket representation för kunder från Europa. Hur skulle Direktör S få tillstånd att bygga en stuga?  Jo, David var genom skifteslaget (mark som ägs gemensamt av gårdarna) delägare av Öckerö. David var inte mycket för tillstånd så han sa till direktör S att bygga stugan i David’s namn.  Utåt var det David’s fiskestuga men alla visste att det var direktör S som byggt den och alla gillade inte det. Materialet skeppades ut och snart hade snickare byggt färdigt stugan. David gjorde en insats med att frakta snickare och visst material ut till ön.

Jakt- och fiskestugan

Jaktstugans placering på den blåsigaste platsen på Öckerö förvånade många och David hade nog istället velat ha den i den skyddade viken innanför Hamnholmen. Där finns det lämningar efter små stugor från sillperioden och dåtidens fiskare visste nog vad de gjorde. Men Direktör S ville imponera med en magnifik utsikt ut mot havet och horisonten och han betalade stugan och fick som han ville.

När man steg in i stugan så var det fönstret mot väster det första man såg. Fönstret hade åtta rutor, tänk er nutidens zoom med åtta vackra bilder som tillsammans  bildade en gemensam vy av hav och himmel. Under fönstret fanns diskbänken och gasolköket. När man tittade till vänster fanns det ett likadant fönster mot söder, där man såg den lugna viken och i fjärran konturerna av Nidingen. På varsin sida om fönstret stod två väggbyggda dubbelkojer med en tillbyggd bänk utanför de nedre kojerna. Mitt framför fönstret stod bordet två meter långt. Varje koj hade ett draperi och man satt precis utanför kojen. Mycket praktiskt för den som blev trött att bara böja sig bakåt och så låg man i kojen. Taket var välvt och byggt med bastupanel och gav stugan sin speciella karaktär. På väggarna hängde fiskedon och två vättar i trä. Den hade verkligen en känsla av jakt och fiske och hade en speciell doft av instängt blandat med doften av hav och tjära.

I stugan, som vi kallade den, kom det att ske mycket representation och David såg till att det fanns hummer på bordet och hjälpte till att ta hand om gästerna. Det sköts gräsänder i skymningen och i fotogenlampans sken åt man sedan hummer med pilsner och snaps. David kunde inte prata några andra språk men efter ett par snapsar och med hjälp av händer och fötter förstod man varann. Direktör S kunde flera språk och kunde översätta och tyckte nog det var underhållande när David pratade tyska. David blev så populär att han fick följa med på middagarna i Direktör S stora villa i land. Den blåvitrandiga kostymen, den vita skjortan, Amerikaslipsen och den nya skärmmössa gjorde honom till en stilig karl. Bordet var dukat med många glas och många bestick och David spelade nog dummare än han var och Direktör S och gästerna fann stor glädje att hjälpa honom till rätta. Efter middagen drack man kaffe och rökte Havanna-cigarrer och det dukades fram cognacskupor. Direktör S hällde 4-5 cl cognac i botten på det stora glaset enligt kutymen.  David tittade upp på honom och sa ” men käre Gustav (direktör S’s förnamn) du får väl hälla ända upp”! Nu förstår ni var de tjocka Havanna-cigarrerna kom från.

Mina egna minnen från stugan är i 17-års-åldern när jag och tre kompisar fått låna stugan. Vi hade det trevligt på dagarna med fiske och bad men kvällarna blev långa. Vi spelade kort men sedan kom någon på att vi skulle göra snurra flaskan. Det går ut på att man tillsammans skulle hitta på något som den som fick flaskhalsen mot sig skulle utföra. Det var  kunde vara att stå på ett ben och gala som en tupp eller dricka upp den värsta drink som någonsin blandats av tillgängliga drycker varav rödtjutet Parador utgjorde en stor andel. Kvällen hade övergått till natt och det var svårt att komma på något som alla var villiga att göra om flaskhalsen stannade på vederbörandes yta. Det sista uppdraget blev att i kalsongerna springa ett varv barfota runt stugan med toalettspannen från utedasset i handen. Det var fullmåne och helt stilla. Månskenet speglade sig i havet och som en solfjäder utstrålades månskenet in mot stugan. Vi tittade ut genom fönstret och från höger kommer en yngling trippande så lätt och graciöst på stenarna med armen sträckt så långt från näsan som möjligt bärande en blå spann. Det var en vacker och oförglömlig silhuett emot månens sken och den bilden glömmer jag aldrig.

Den sista gången jag lånade stugan var jag en vuxen man med flickvän. Våra vänner Annika och Kjell, båda från inlandet , skulle verkligen få uppleva västkusten och bo i en fiskestuga på en kal klippa. Jag hade en mindre träbåt med en inombordsmotor , Göta-motor, på fyra hästkrafter. Båten gick framåt men inte fort och den startade bara om den hade lust. Denna sommardag hade den startat på första försöket och min blivande fru, Mona, och jag tuffade till nästa vik för att hämta upp våra vänner.  Det var en härlig sommardag med svag nordvästlig vind .Vi gjorde en elegant tilläggning vid bryggan utan att träffa någon annan båt och hann att få stopp på båten före bryggan, det var inte alla gånger detta lyckades. Där stod Annika och Kjell med en packning som om de skulle vara borta en månad. Runt om dem sprang yrvädret, Edit, en border collie, det är en hund som man inte alltid vet vad som är fram eller bak. Vi stuvade in bagaget där det fanns plats och lyckades få Edit att stanna i båten och den blev definitivt fullpackad. Då säger Annika ” Sune skall också med”. Jag tänkte vem i all sin dar är Sune, en raggare från Dalslands inre med brylkräm i håret? Hur skulle detta gå, båten skulle kanske sjunka med en stor Sune ombord och hur rolig skulle helgen bli. Då kommer Annika bärande på en fågelbur med kanariefågeln Sune och jag håller på att sjunka genom durken. Det fanns ingen annan plats än på det lilla fördäcket att ställa fågelburen och jag hoppades av hela mitt hjärta att ingen skulle se oss. Det var nog det märkligaste ekipage som någonsin färdats till Öckerö.  Efterhand kunde jag se det komiska i situationen och gapskratta åt den. Det blev en underbar helg , Sune smet inte sin väg, Edit fångade ingen fiskmås och det kom att vara min sista gång i stugan.

Åren gick och andra tog över att sköta stugan och allt slutade tyvärr med att stugan revs eller eldades upp. Orsaken tycks ha varit olika syn på hur stugan skulle utnyttjas.

Jag äger en tolftedel av David´s ägarandel av Öckerö och ibland dagdrömmer jag om att bygga en identisk stuga och flyga den till Öckerö en tidig morgon. Vad då tillstånd, kunde David kan väl jag och det är väl ingen som skulle tänka på att stugan varit borta, eller?

Publicerat i Berättelser, Blandat, Nya inlägg | 14 kommentarer

Plastfritt

Hej kära följare och vrakare!

Det är otroligt glädjande att kunna säga att över fem mil av Kungsbacka kommuns kuststräcka aldrig har varit så plastfri som nu. Alla våra vrakare, unga som gamla, har varit ute och strandstädat och allt plastskräp är uppsamlat och har hämtats av våra duktiga samarbetspartners Magnus på Fältvaktmästaren AB (jobbar för Länsstyrelsen i Halland) och Sebastian m.fl på Kungsbacka Kommun. Vrakat.se strandstädar nu tre naturreservat, Hållsundsudde-Sönnerbergen, Vallda-Sandö och Näsbokrok. Nu under coronakrisen har många vallfärdat till naturreservaten och då är det extra roligt att kunna visa upp nästan plastfria stränder. Det som jag tror är unikt för Vrakat.se är att vi inspekterar och städar varje meter på kuststräckan och inte endast badstränder.

Åsa

Nya insatser har gjorts av ungdomsfotbollslagen i Åsa IF. Trots tråkigt regn gav de sig  ut och strandstädade i stort sett hela Åsa inklusive naturreservatet Näsbokrok. Har ni inte varit där så gör ett besök. Det är vackert, det är välskött, det finns en barnvagnsvänlig stig och det finns toaletter!

 

 

Det är verkligen bedrövligt att stora fiskredskap inte lämnas iland för återvinning utan att de hamnar i havet och driver ända in till stranden vid Gårda brygga. Vi hör ofta att det inte flyter in så mycket plast i norra Halland jämfört med norra Bohuslän och så är det säkert. Men när det gäller gamla fiskredskap, trossar och lintrassel får vi säkert vår beskärda del.

 

Fiskareföreningen Norden har startat en ny verksamhet med att återvinna uttjänta fiskredskap och trålen på bilden ser väldigt uttjänt ut. Efter ett samtal till Alexander på föreningen kom han ock hämtade trålen efter två dagar. Vi skall nu försöka samla på oss trossar och linrester så att de kan återvinnas istället för att eldas upp. Det går ändå framåt med att ta hand om fiskeindustrins plastavfall. Härligt!

Malö

Det är en fantastisk naturupplevelse att vandra från Malö´s sandstrand och ta den lilla stigen upp mot en rullstensås. Där öppnar sig landskapet med hela Kattegatt i synfältet och där i väst ligger Sveriges äldsta fyr, Nidingen. Strandängen lyser rosa av strandtrift och strandskatan är mycket irriterad över vår närvaro.

Malö-gänget tog sig med båtar ut till ön och gjorde en god insats på syd- och västsidan. Det blev inte lika mycket plastskräp i år som förra året vilket är glädjande.

Nu har Inspektor Jonsson tagit över ansvaret att koordinera strandstädningen på Malö och planera för Malö-gänget m.fl att utföra sina uppdrag. Han är också depåchef och har byggt, med viss hjälp, en ny depå i Sydviken (vårt egna namn).

Inspektor Jonsson på depån i Sydviken

Vikaholm

Innebandylaget P06 har städat sträckan mellan Vikaholm och Gövik. Resultatet syns på bilderna men det märkliga var att vår depå låg på stranden och så mycket har det inte blåst.

Vallda-Sandö

Marika skickade denna rapport från strandstädningen i maj:

Vi var ett litet men starkt gäng som kom för att plocka plastskräp utefter kusten.

 Det mesta av skräpet fanns i vikarna och mest handlar det om gamla trasiga repdelar men även större som gamla madrasser, nät och någon boj.

Övrigt

Sist men inte minst måste vi nämnda andra duktiga vrakare:

Barbro har städat den tuffa sträckan mellan Röda Holme och Knallekilen och vår ”first” lady Lillemor sköter om sin kuststräcka.

Det är extra roligt att Gun-Inger och Annika har engagerat sig och gått med veteranen Kristina vid Abbelås södra strand. Där  fanns det risiga snår med vassa taggar, t o m blodvite uppstod.

Ha nu en riktigt skön sommar!!

Till Vespan!

 

Publicerat i Blandat, Nya inlägg, Strandstädningsprojektet Vraka | 2 kommentarer

Vespan

Vespan

Brottet är sedan länge preskriberat men det är något som jag fortfarande ångrar, i alla fall lite. Jag skall nu berätta denna historia för er, så får ni själva bedöma brottets svårighetsgrad. Jag vill varna de kvinnliga läsarna om att detta är en berättelse om unga män och deras väg att för en kort tid skapa en spännande sommar. Jag hoppas att både män och kvinna läser vidare!

 

När sommargästerna kom ut till Onsala på sommaren blev det fullt med ungdomar som inte visste vad de skulle göra. Vi var ett gäng som samlades vid affären i Orrviken, i stort sett varje kväll. Det var över tio killar och endast två tjejer. Tillsammans var vi väl femton ungdomar som uppehöll sig, eller med nutidens ord, hängde vid affären. När en del av sommaren hade gått kunde man varje skämt som drogs för vilken gång i ordningen och alla idéer som dog för att den riktiga orken inte fanns. En dag berättade Tommy ( jag har för säkerhets skull fingerat alla namn) att han hade fått nys om att det stod en vespa gömd i skogen i Mölndal. Det skulle vara en tung vespa (man måste ha körkort för att köra den) och den hade stått där länge och var antagligen stulen. Då kom den sprudlande idén att ta ut vespan till Orrviken och köra med den på småvägarna. Det var otroligt spännande för mopedkillarna om man kunde få köra vespa istället. Killarna hade inte körkort än och vespan var antagligen stulen, kunde det bli mer spännande. Det var ju bara ett litet problem, hur skulle man få den transporterad fyra mil, från Mölndal till Onsala. Janne P kom på att hans brorsa Ove hade bil, en Citroen CV 2. Om vespan skulle kunna komma in i bilen och om Ove ville köra, var den stora frågan. Vi kom överens om att fråga honom och det otroliga hände, han svarade ja.

En dag bestämdes och då åkte Janne och Ove in till Mölndal. Tiden gick och vi väntade spänt på att de skulle komma tillbaka. För varje bil som kom runt kurvan steg hoppet för att sedan försvinna när det inte var Cittran. Men vad var det för ekipage som kom körande runt kurvan ? Framdörren var nästan helöppen och ut stack ett vespadäck och ett styre! Det var en ljuvlig uppenbarelse! Hur de hade fått in vespan i CV2:an var ett mysterium. Till slut lyckades vi bända och slita ut vespan ur bilen. Det var faktiskt värre än att ta ut en krabba ur krabbgarnet.

Där stod den nu, skönheten, som kunde komma upp i närmare 100 km i timman. Det var nästan slagsmål om vem som skulle köra först men förnuftet segrade. Tommy hade hittat den och Janne P hade fått ut den till Onsala, alltså fick de köra premiärturen. Efter kraftfullt kickade (på den tiden fanns inte elstarter) startade motorn, ettans växel kom i läge, kopplingen släpptes sakta upp och iväg for vespan. For och for, den hoppade mest men tog till slut fäste i marken och fortsatte tjutande på ettans växel. Nu skulle tvåans växel in och Tommy frikopplade motorn och kämpade med växelhandtaget. Allt hände på en gång, tvåans växel kom in, frikopplingen släpptes och så hördes smällen när växelkabeln gick av. ”Visst gör det ont när kablar brista” som någon så vackert diktat. (Förlåt Karin Boye)

Premiärturen var ingen succé, men vi hade i alla fall en vespa. Efter många lagningsförsök av växelkabeln löstes problemet med ett snöre. Snöret bands fast i växelreglaget nere vid bakhjulet och om man drog i snöret kunde man nu växla från ettans till fyrans växel, men ville man växla ner fick man stanna och dra tillbaka växelreglaget manuellt. Vespan kördes på de små vägarna mestadels på tvåans växel. Efterhand blev detta inte tillräckligt utmanande och då kom vespa-gänget på att det fanns en långsträcka på minst 500 meter vid Knastås. Nu startade tävlingen. Varje lag bestod av en förare och en växlare. Växlaren höll i snöret och när föraren frikopplande skulle växlaren dra i snöret så pass hårt att han växlade upp till nästa växel. Det var inte så lätt som ni tror, det krävdes skicklighet att nå ända till fyrans växel. Det team som uppnådde högst hastighet vann. Vinnarhastigheten blev 93 km i timmen precis innan bromsen trampades i botten och vespan sladdade ner i diket. I vinnarteamet ingick Gösta och Björn (fingerade namn).

 

Efterhand som tiden gick började oron sprida sig i gänget. Det måste vara en del som hade sett oss och kanske skulle polisanmäla våra tävlingar. Gänget började inse att det inte var något trevligt scenario om polisen kom. Vi måste göra oss av med vespan och det snabbt!

Flera i gänget var tokiga i att se actionfilmer, helst med biljakter som slutade med att en bil körde över ett stup och voltade i luften för att sedan slås i spillror. Givetvis skulle vespan gå samma öde till mötes och nu gällde det att hitta ett lämpligt stup. Ute på Mönster, jag säger inte var, finns det ett berg och ett stup ut åt havet ( stup och stup, det är en definitionsfråga)

Den okända klippan vid Mönster!

Det var fem unga, starka män som började färden mot avrättningsplatsen. Först kunde vespan köras till bensinen tog slut för att sedan släpas på den lilla stigen. Vår spejare och vägvisare, Lasse, visade att det var dags att lämna stigen och ge sig ut i vildmarken. Vi hade med oss fyra rep, som fästes på båda sidorna av vespan, och sedan tog vi vars sitt rep över axeln och började att dra. Färden gick över stock och sten, nästan som  när Amundsen med mannar släpade sina kälkar upp och ner för isbergen och till slut dog de. Skulle vi gå samma öde till mötes? Det var viss dramatik när det blev mer snårigt och otillgängligt, svetten rann, svordomarna osade och frågan restes vem som kommit på denna idiotiska idé. Då mellan två risiga enar såg vi toppen på berget, gänget fick nya krafter och vespan nästan flög till klippans topp.Till slut var då detta ekipage högst upp på klippan och repen lossades. Två killar på var sida av vespan och en längst bak som  började springa med vespan mot branten. En sista knuff och så for vespan över bergskanten och vi rusade ända till kanten för att se den berömda volten men möts av synen när vespan sakta hasar ner mot havet. Antiklimax uppnås när den träffar vattenytan och med ett bubbel skall sjunka ner mot djupet!  Men det är bara en halvmeters djup och där ligger den, vespan, fullt synlig. Det fick istället bli en annan slutscen från gangsterfilmer när bossen pekar på två iniativtagare och säger ”take care of this” (ordna upp detta).

Jag har inte sett vespan sedan dess och var den finns, det är en väl bevarad hemlighet som kommer att följa de två gangstrarna i graven.

Till plastfritt!

 

Publicerat i Berättelser, Blandat, Nya inlägg | 7 kommentarer