Kategoriarkiv: Blandat

Vrakat.se möte och vårminnen.

 

Vi hade ett mycket lyckat möte i Vrakat.se. Det kan inte bli fel när det finns ett angeläget miljöarbete, engagerade och positiva människor, mycket hemmabakat kaffebröd och gästbesök från Sjöräddningssällskapet. Vi var 35 personer i Kaparens klubbstuga och om man lägger till familjemedlemmar och grannar, som inte var där, är vi nog ett 60-tal vrakare. Bloggen har nu sprängt ett nytt mål och nått 100 följare. Allt detta är glädjande och vi är redan igång på vissa kuststräckor och städar. Dessutom är de flesta kuststräckorna  bemannade så nu är projektet igång  i full skala. Det skall byggas färdigt uppsamlingsdepåer men det går bra att samla in plastskräp och sedan tala om var påsarna finns, så hämtas de.

  • Vårminnen med ägg

Under påsken äter man många hönsägg, men har ni ätit måsägg? Det har jag gjort under 50-talet. Jag vet inte hur långt bak i tiden man har ätit måsägg men under andra världskriget plockade man måsägg på våren för att använda till omeletter, sockerkakor m.m men man åt inte kokta måsägg, vad jag vet. Det blev en tradition för vår familj att ta sig ut till öarna och plocka måsägg. Många kallar allt som flyger i skärgården för fiskmåsar men det finns fiskmås som är den mindre måsen, den medelstora måsen är gråtruten och störst är havstruten. David, fiskar’n, kallade havstruten för ”hagall” kanske kom det från engelskans seagull.

Det var spännande att gå iland på en ö och börja leta efter reden av torrt gräs. Måsarna skränade när vi närmade oss deras reden och då visste man att det att det började att brännas. I redena lägger måsarna tre ägg och ni kanske tror att det blir ett mindre antal måsar om man tar deras ägg, men det är så vist ordnat att om man lämnar kvar ett ägg i redet så värper måsen två nya ägg. Så i slutändan blev det statusquo. På den tiden fanns det väldigt många måsar och trutar i skärgården så man skulle ändå inte ha saknat några få. När man plockat sina ägg så var det viktigt att kolla om de var färska. Man tager ett ägg och släpper det i vattnet. Sjunker det så är det färskt och flyter det så är det gammalt. Gissa varför!

Utanför den viken, Gjövik, där vi hade våra båtar ligger Gjöviksholmen. En liten, vindutsatt och karg ö. Där fanns en fiskmåskoloni som häckade och det var säkert minst trettio reden på ön. Jag minns en gång när jag och min kompis skulle ta oss dit för att plocka lite ägg. Vi rodde ut med träekan och när vi närmade oss ön startade ” hesa fredrik”. En varningssignal från ett helt kompani hesa strupar. Vi bestämde oss ändå för att invadera ön och vi kände oss som de ”onda”. När vi var några meter från land skickade man upp hela sin armada av det berömda brittiska planet Spitfire, denna variant var grå-vit och med gul nos. De började cirkulera runt och inta anfallsposition. Vi la till med båten och tog några steg in på ön när första anfallet kom, man hörde tjutet från planet , okey då fiskmåsen, när den tog sikte och störtdök mot huvudet och släppte sin bomb, en stinkbomb. Det blev ett krigets ljudinferno med skrikande fåglar och anfall från flera håll samtidigt. Doften av några exakta träffar spred sig in i näsan och nu gällde det att bättre fly än illa fäkta. Snabbt slängde vi oss ner i båten och rodde bort från ön. Måsarna tog ett extra varv och skrattade hånfullt åt oss innan de elegant gick ner för landning. De ställde sig bredvid sitt rede och sträckte stolt på halsen och hörde vi inte de kraxa it’s time for tea.

På sextio-talet bodde det cirka 2000 bofasta och 10 000 sommargäster i Onsala. Det märkliga har hänt att sommargästerna flyttat från stan och till kusten, medan måsarna lämnat kusten och flyttat till stan.

Vrakat.se har utsett Mona till projektets internationella koordinator och hon kommer att skriva om det internationella arbetet! I nästa inlägg kommer hon beskriva vad som händer i Llanca, Catalonien, Spanien.

 

Sjöräddningssällskapet kommer på lördag

Lite extra inför mötet på lördag. Sjöräddningssällskapet kommer upp ifrån Bua med en av sina båtar och Fredrik Nordenadler kommer att informera om deras verksamhet och vi skall reda ut vilken hårdplast som vi skall sortera till Optimist för havet.

I tisdags fanns det en artikel om Vrakat.se i Norra Halland. För er som inte har tidningen så finns den nu på norrahalland.se. Ni får bläddra ner lite så kommer artikeln. Läs och njut.

Inte nog med denna artikel. Idag ringde P4 Halland och frågade om projektledaren kunde bli intervjuad i direktsändning. Det var en helt ny erfarenhet för mig och jag hoppas att informationen om Vrakat.se gick fram. Om det är någon som vill lyssna på den finns denna länk https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1264284?programid=2163&start=7860

Det är ju nästan  så man måste öppna en ny kategori Press!

Det går fortfarande att anmäla sig till mötet gosta@vrakat.se

 

Det närmar sig…..

Hej följare och vrakare!

Nu närmar det sig! Det första mötet med Vrakat.se sker den 6 april klockan 14:00 i SS Kaparens lokaler i Gottskär. Många har anmält sig men det är kanske ytterligare någon eller några som glömt av detta. Vi vill att kaffe och bullar skall räcka, risken är annars att ni får vatten och hårt bröd! Gör anmälan till gosta@vrakat.se och skriv att ni kommer! Vi har inga bidrag för att arrangera mötet och tänker därför att ha ett lotteri med vinster som har anknytning till havet. Det är ytterligare en anledning till att komma.

Här ser ni David, min farfar fiskarn, på väg till Gottskär för att kappsegla. På den tiden var det en annan klädkod vid kappsegling, mörk kostym, vit skjorta och slips. Naturligtvis hade han sin finaste skärmmössa på sig. Det är ett litet tips till SS Kaparen att återinföra en proper klädkod i kappseglingsbåtarna.

Den här bohusjullen är mer smäcker än Davids julle och den blänker mycket mer.  Å andra sidan var hans hel medan denna bara är halv. Den fina jullen är gjord av min svåger Åke Arnold Carlsson och jag önskar att ni kunde se alla hans andra båtkonstverk i Lysekil.

Projektnytt

Nu börjar vi bli fullt utrustade för att möta utmaningen att rensa våra stränder från plast. Sedan tidigare har vi fått skräpplockare från Annelie på Länsstyrelsen och nu har Florina på Ren Kust givit oss handskar och det antal soppåsar som vi behöver. Likaså har  Sharon på Håll Sverige Rent skickat oss olika material för vårt möte. Slutligen har vi också fått big-sacks från Sjöräddningssällskapet att samla hårdplasten i. Det har tillkommit flera vrakare och kuststräckan Kreugers-strand till Mönster är i stort sett bemannad, men vi kan bli många fler aktiva vrakare, det finns kustremsor och det finns plast att ta hand om.

För att allting skall fungera med hämtning behöver vi ha nio uppsamlingsdepåer byggda av vrakved. Vi har byggt vår första och är riktigt nöjda med den!

Utnämningar

Under 1800-talet och fram till 1923 fanns titeln kustroddare. Kustroddaren var en tulltjänsteman med underordnad ställning som var besättningsman på tullbåtar. Vrakat.se har nu återupplivat denna titel och de två roddarna Per J och Peter S har nu befordrats till kustroddare. Detta innebär att de är besättningsmän på vår Vrakatbåt och har samma  underordnade ställning som tidigare kustroddare.

Vi ses på lördag! Välkomna!

Vraktur stenstranden

cropped-fc3b6rsta-stenstranden-0503.jpg

Min första vraktur i projektet gick till denna stenstrand i Hållsundsudde naturreservat. Om man tittar på bilden syns ingen plast men den finns högre upp på stranden inne bland buskarna. Jag plockade inte färdigt men jag kommer att få ihop minst en sopsäck.

Dagens fynd: Det blev intressant fynd i sanden. En riktigt stor sandorm. Skall tillreda den men man får inte äta för länge för då får man träsmak.

Sandormen är en havsborstmask och om ni tittar noga på bilden nedanför så ser man små sandtoppar  i sanden, när det är lågvatten. Under dessa toppar kan man hitta sandormen. I Danmark grävs den upp och används som bete när man fiskar rödspätta. Jag tror inte att de äter dem, men man vet aldrig. Jag har aldrig testat sandorm vid fiske utan vi använde blåmusslor eller sill när vi fiskade plattfisk.

Ebbes brygga (2) 2