Efter studier i Göteborg och med en studentlägenhet på 90 kvadratmeter i ett landshövdingehus bestämde min hustru (samma hustru nu 49 år senare) och jag att flytta ut på landet. Vi är båda uppvuxna på landet och ville att våra barn skulle växa upp i det gröna.
Huset vi köpte låg i en backe och hundra meter från E 20 s utanför den lilla byn Tollered. När vi flyttade in fick vi hjälp av goda vänner att flytta in. Vi hade hyrt en liten lastbil som var fullpackad och med ett piano längst bak. Jag körde in på vår lilla väg och vännen Kjell tittade upp på backen och vände sig mot mig och sa: Gösta detta är inte en brant backe, det är ett stup. Det går fortfarande att känna hjärtslagen och svettningen men det fanns ingen återvändo. Ett rejält tag i ratten, in med ettan och sedan full gas. Väl uppe snabb högersväng och vi var uppe.
Backen var det som präglade vårt boende. Våra vänner var nästan alla lättade när det kommit upp men sedan skulle de ner också och när backen slutade var det endast 20 meter till E 20 och utfarten. Vissa var nervösa hela vistelsen hos oss. Som tur var hände ingen riktig olycka men bilar gled av vägen vid några tillfällen. Det värsta var när det hade snöat och traktorn som skottade inte hade kommit, det gällde att ha tungan rätt i mun för stannade man i backen började man glida nedåt. Detta hände mig en söndagskväll, bilen gled över vägkanten och blev hängande. Jag förstod att bärgningsbil var det som gällde men det kändes genant så jag bad dem komma vid 23-tiden när grannarna hade lagt sig. Min förhoppning var att den skulle smyga upp för backen och diskret dra upp vår bil. Men icke sa nicke, varenda saftblandare, dvs orange ljus som satt på bärgningsbilen, lyste upp hela grannskapet och ljusen tändes i grannarnas hus, jag var avslöjad.
Eftersom backen var så besvärlig beslutade vi att asfaltera vägen och göra en något enklare parkering. Vår goda vän Annika skulle komma på besök och vi tänkte att vi måste visa henne in på den nya parkeringen. Mitt i vägen vid parkeringens infart placerade vi en spann fylld med grus och en bräda i den samma. Högst uppe på brädan satte vi en stor pappkartong och målade en stor pil. Vi såg Annika komma med bilen och sedan satsa för att komma upp. Hon ökade farten uppför backen och sedan flög spann, bräda och pappkartong åt alla håll. Annika, såg du inte skylten, var en naturlig fråga och svaret blev Vilken skylten?
Under många år så firade jag och mina syskon julafton tillsammans och alternerade mellan våra hem. Oavsett vägunderlag så parkerade min syster alltid bilen innan backen och familjen gick upp istället för att utsätta sig för fara. Denna julafton som jag skall berätta om var det för en gångs skull några decimeters snödjup. Backen var skottad, saltad och sandad inför mina syskons ankomst och alla kom upp till vårt hus. Vilken julstämning det var, i köket sprakade vedspisen och långbordet stod dukat, men innan det goda julbordet så var det naturligtvis Kalle-Anka på TV. Under Kalle stektes korvar och köttbullar och sill, lax och löjromsmousse ställdes fram. Det saknades inget på bordet och lantköket rymde hela släkten. Det verkar vara en regel att de äldre skall äta sakta för att barnen skall få vänta lite till på sina julklappar. Efter maten flyttade alla in i vardagsrummet där det brann en brasa i den öppna spisen och det doftade jul av alla hyacinterna.

Björkeberga i snöskrud
Eftersom vi alternerade med julen så hade vi tomteutstyrseln i en påse som togs med till årets julfirande och regeln var att den man var hos också skulle vara tomte. Så var det dags för tomten och att då säga något om att köpa tidning var inte aktuellt, närmsta kiosk låg en mil bort. Men vi hade en vattenbrunn uppe i skogen och den brukade krångla. Alltså måste jag gå och kolla brunnen. Jag tog med påsen ner i källaren och kollade att allt var med. Vad i all världen, det fanns inget tomteskägg med och en tomte utan skägg finns inte på kartan. Med full fart rusade jag upp till badrummet, det måste finnas bomull, men det var nästan slut. Då ser jag något som kan rädda tomten, på hyllan står en sprejburk med rakskum. Med tomtekläderna på så var det bara att spruta skummet på kinder, haka och under näsan. Det blir riktigt fint, på håll.
Tomten plumsade i snön uppför backen och hade en säck med klappar på en pulka efter sig och en ljuslykta i handen. Snön gnistrade och det kändes som att ingå i ett av Jenny Nyströms julkort, om man tar bort plastpulkan förstås Det gällde att gå en bra bit upp i backen så barnen kunde se tomten komma från skogen. Tillräckligt högt upp var det dags att vända och gå ner mot huset. Det blev besvärligt att dra pulkan för den åkte hela tiden förbi mig i backen och säcken ramlade ideligen av. Tomten fick dagens andra goda idé, han satte sig på pulkan och tog säcken i famnen. I början gick det lugnt och fint. Barnen stod i fönstren och såg tomten sakta närma sig huset med pulkan. Det var endast renarna som saknades. Då händer det, pulkan kommer in på den uppkörda pulkabanan och tomteekipaget satte upp farten och hastigheten ökade mer och mer. Tomten såg framför sig hur pulkan kom ner på vår väg och fortsatte mot E 20. Något måste göras och det snabbt. Tomten slänger sig till vänster och riktar in pulkan mot farstudörren. Barnen tittar skräckslagna ut på tomten som i superfart närmar sig. Det ser illa ut men den skickliga tomten gör en bredsladd, ställer sig upp och knackar på dörren, Finns det några snälla barn? Barnens ögon tindrade igen och de sprang före till vardagsrummet. Efter kom tomten som fick en stol att sitta på. Julklappsutdelningen började och jag kände den höga värmen i rummet. Sakta började rakskummet mista sin form och mustachen rann ner i munnen. Tomtens tal blev lite sluddrigt med allt rakskum i munnen. Därefter började skägget på kinderna att sakta förflytta sig nedåt. Min syster gjorde allt för att hålla sig för skratt och var juste och hjälpte till med den fortsatta utdelningen medan jag hade en hand för ansiktet. Oroligt såg jag på barnen om de upptäckt att skägget försvann men alla var fullt upptagna med julklapparna och efter sista klappen smet jag fort ut. Jag är otroligt glad att min kreativa förmåga lyckades lösa situationen och att det blev en lyckad julafton.
GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Ett annat skägg!!
Vilken härlig berättelse Gösta! Som äldst i barnaskaran med tindrande ögon kommer jag ihåg tomtens pulkafärd mycket väl. Vi såg bara en luva som flög mellan träden och sen kom en tomte som var mer vit än röd🤣🎅🏼. God jul!
Ja, vad roligt vi hade på våra jular. Alltid hände det något. Skrattar gott när jag läser din berättelse. Åhhhhhh backen ! När man var nästan uppe såg man BARA himlen. Hu, hu
Trevligt ! ❤️
Tack för de historierna. När kommer memoarerna?
Tack Gösta för din fina julberättelse! Jag känner att jag är den Annika du berättar om…..Förvarnad av Kjell (min fd man) om ”stupet” gasade jag på ordentligt när jag körde upp i backen första gången. Inte såg jag någon hink med grus och någon pil, Mona och Karin,som åkte med i bilen,var chockade, själv var jag helt förvånad då jag inte sett skylten. När jag Mona hämtat sig från chocken visade hon mig den fina asfalterade parkeringen. Efter det övade jag länge på ”vänstersväng” vilket till slut innebar att jag fick ”hälsa på” fler gånger.
Gösta, Du är en fantastisk berättare! Måste få delge Er ett minne från min allra bästa julafton då jag var tio år! Min far var den allra bästa pappan i hela världen! Man kunde inte linda honom kring något lillfinger men han var väldigt svag för oss alla fem barn.
Jag hade sedan vaggan fullkomligt trånat efter en hund men det nekades mig i alla år. Denna aktuella julafton hade jag lagt in alla möjliga och omöjliga hintar om att i år kanske det skulle vara lämpligt att låta dotterns starka önskan gå i uppfyllelse??
Jag hoppades så starkt, höll alla tummar i hela världen så hårt knutna det bara gick för att få denna hund. Förväntan steg och steg under hela julaftonen , för jag kände att i år, i år skulle jag få denna önskan infriad!!
Julaftonskvällen närmade sig och jag hade lite funderingar över var pappa skulle ha gömt den lilla hundvalpen! Garderoberna gömde ingen och inte heller badrummet!
När alla julklapparna var utdelade så begrep jag till slut med sorg i hela ansiktet att någon hund skulle jag inte få men……. det ringde på dörren och pappa gick och öppnade och kom tillbaka med ett stort paket ca 50 ggr 50 cm som visst var till mig! När jag fick det överräckt vägde den absolut ingenting!!!
Jag fattade inget! Skulle pappa luras? Det var han mycket bra på annars. Paketet innehöll ingen hundvalp men mycket färskt hö???
Pappa gick tillbaka till ytterdörren och ” hittade” en liten skokartong som hade perforerat lock. Nu, nu ligger den lilla hundvalpen där i och äntligen skulle min starka önskan gå i uppfyllelse?!?
Nej någon hundvalp var det inte men den allra sötaste, lenaste och mest väldoftande lilla skapelse. Ett liten marsvin som döptes till Lillorvar. Han var med mig överallt, i sängen, när jag läste läxorna och när en ung flicka bara ville få dela all sin kärlek på en liten trogen kamrat. Han var med mig i fem år och denna julaftonen hade jag fullt upp med att mata honom med ömsom clementinklyftor och morötter.
Min pappa var den allra bästa pappan i HELA VÄRLDEN!! God Jul alla/ Eva Bergfeldt
Tusen tack för trevlig läsning! Den backen var något i hästväg!
Jag önskar er En Riktig God Jul🌲🌹🌲
Härligt skum historia om tomtens skägg. Det är ett nöje att läsa dina texter, Gösta.
Minnet av backen har förevigats i två sånger, den här skriven till Göstas 40-årsdag. Ur texten, till melodin Som en duva:
Han vakade ensam i backen
När alla i Tolered sov
Där ute var hösten snart gången
Och natten var kylig och rå
Då börja´ det sakta att snöa
I hans backe, och han förstod
Att det gäller att skotta och sanda
Och dra huvan över luvan
Det blir vinter och bilen den slinter
Och han huttrade till där han stod
La la la…
Och till melodin Jag hade en gång en båt:
Det fanns en backe av grus
Nedanför hans hus
Men regnet öste och rann
Och gruset försvann
Svara mej du, var är det nu
Vi bara undrar, var är det nu?
Tack Pelle och ,Olav också, som framförde dessa sånger vid mina födelsedagskalas. Ni är så bra tillsammans, som vi fick uppleva på Vrakatmötet förra året.Backen formade mycket av vår tillvaro på landet men det konstiga är att vi fundetade inte speciellt mycket på backen när vi köpte huset.
Alltid lika intressant att läsa dina fantastiska historier! Varför valde ni att bo nära en brant backe Igen? God fortsättning och hoppas på nya historier i år.
Som vanligt en underbar historia! Vilka minnen har vi inte av våra barndoms jular. De var ju de bästa. Tack för ett fantastiskt 2020 och god fortsättning på 2021!