Vårkänsla

Hej alla följare och vrakare!

Här kommer en berättelse av vårt strandstädningsarbete i april i år.

De tre gentlemännen kliver ut på bryggan och tar sikte mot Vrakatekan som ligger och guppar så fint längst ut på bryggnocken. Det var tre grånande herrar med lite olika kroppsliga besvär men med en riktig glöd för att utföra sitt uppdrag. PS hade ont i ryggen och i axeln och kunde inte ro och blev utnämnd till styrman. Nils G är kapten i projektet och i ekan men med sin skolios är han snart lika böjd som ringaren i Notre Dame. Till sist var det PJ just blivit opererad och redan var så återställd att han tog platsen som andreroddare. Med andra ord var det ett gäng som utstrålade energi.

Precis för två år sedan var dessa män på sin första vraktur och startade strandstädningsprojektet Vrakat.se. Miljöpartiet hade 2017 fått igenom en särskild satsning , 17 miljoner, för  strandstädning med prioritet av västkusten. Nils G hade gjort ett förslag om ett pilotprojekt som skulle göra en kartläggning och strandstäda en kustremsa i Onsala, Kungsbacka Kommun, Denna kustlinje skulle undersökas både avseende förekomsten av skräp och att arbeta efter en metodik där en eller flera adopterade en kuststräcka och städade den kontinuerligt. Det var en gedigen projektplan med detaljerad kostnadskalkyl.  Av de 17 miljonerna skulle det kosta 20.000:-. Västkuststiftelsen gillade pilotprojektet sa man, men kunde inte stödja projektet ekonomiskt. På Kungsbacka kommun var det ingen som läste projektplanen över huvud taget. Däremot betalade kommunen senare en upphandlad aktör 50.000:- för att göra en kartläggning utan någon som helst strandstädning.

Det var nu tre män i en båt men farvattnet var inte Themsen utan en vik på Hallands västkust. Det blåste en ganska hård nordostlig vind som gav medvind västerut. PJ, som var absolut vigast i gruppen trots operation, utsågs till hopp-i-land-kalle.  Han lossade fånglinan och med ett elegant hopp tog han plats på sin roddplats. Nils G tog ledarårorna och manövrerade ut ekan mot öppet vatten. PS skulle styra med för ändamålet iordninggjord styråra men den hade Nils G glömt. Istället fick PS medelst sina händer visa riktningen som ekan skulle ros. Viss tid såg han ut som en dirigent som satt i aktern och dirigerade Våren av Vivaldi! Händerna flög upp och ner och fram och tillbaka med stor inneboende känsla och ekans kurs blev i det närmaste perfekt.

Det var inte utan att Nils G var mycket stolt över att nu, två år senare, engagera över 250 strandstädare och som närmar sig 300 under 2021 i Vrakat.se. Vilket uppdrag hade nu de tre herrarna denna vackra men kyliga vårdag. Jo, idag skall referenskustremsan dokumenteras. Man kan tycka att det inte kan vara så svårt att mäta vad som flyter in från havet och avgöra varifrån det kommer men olika intressenter mäter olika. Referenskuststräckan är en kilometer och är en klippstrand, en fin sandstrand och en bit kust med stora och små stenar. Den ligger så att det flyter in skräp från sydväst och till nordväst och känns typisk för hur sammansättningen av de skräp som Vrakat.se samlar in ser ut. Kustremsan har blivit döpt till ”Mrs B`s beaches”och kommer att dokumenteras med bilder och kommentarer. Vem som är mrs B är en väl bevarad hemlighet. Vad är då tanken med en referensstrand, jo att dokumentera vad som flyter in från havet och göra en bedömning av hur det hamnat i havet. Förr kunde man hitta föremål som gick att återanvända eller vrakved som kunde eldas med. Är det bara skräp som flyter in nu för tiden eller kan man hitta något intressant?

Ekan styrdes förbi den fina sandstranden där barnen kunnat bada om inte de betande korna absolut vill ha vattentoalett. Varje år hoppas reservatsbesökarna på att stranden skall inhägnas men tyvärr har det inte blivit något än. Efter stranden rundas en udde och sedan kommer en kustremsa bestående av stora och små stenar. Det har kommit in uppgifter om att det ligger plastdunkar här och med ett vigt hopp är PJ i land och tar sig sedan fram som en bergsget över stenarna och hittar dunkarna. Nils G stapplar fram bland stenarna och hittar en spännande bit ädelträ. Här finns också en mindre variant av Wilk’s Nemis, en träskulptur av vrakved. PS har fått uppgiften att plocka skräpet som ligger närmast havet. Plötsligt hörs PS`s stämma ljuda över vågornas skvalp ”Jag har hittat en glasflaska”! Visst är det ovanligt att hitta en hel glasflaska på en stenstrand men PS låter mycket exalterad när han tillägger att det är säkert 1800-tal eller tom 1700-tal. Det är verkligen ett märkligt och ovanligt fynd eftersom flaskan inte har någon rak botten utan den är rund och kan inte stå på ett bord. Halsen är nyskavd vilket tyder på att flaskan just flutit iland och hamnat i tången och bara blivit skadad i flaskhalsen. Dagen efter vi var ute gick vågorna höga igen och flaskan hade slagits sönder mot stenarna. DET ÄR OTROLIGT att tänka sig att där ute i havet ligger ett vrak från 1700-talet. Det var förmodligen kaptenen som drack upp innehållet i denna fina flaska och så ställdes den i lådan för att panta den i nästa hamn. Skeppet förliser i en svår storm och 300 år därefter bryts däcket till slut sönder och flaskan som har luft i sig flyter upp till ytan. Den flyter i de mjuka vågorna in mot stenstranden och ger juristen, som gjort en hel del bouppteckningar, ett riktigt svårt fall att utreda. Var är den tillverkad  och när samt vilket skepp har haft den med ? Han har redan börjat undersöka om det beskrivna  scenariot ovan skulle kunna stämma.

Det mesta tyder på att denna flaska är från 1700-talet och det är ett mirakel att den inte blev sönderslagen mot stenarna. Den runda ringen är en luftblåsa i glaset!

Ekan lastas med säckar, dunkar,  vrakved och flaskan och  när den  kommer runt udden ökar vinden och nu får roddarna ta i ordentligt. Styrman dirigerar dem med precision för att ro den absolut kortaste vägen hemåt.

Detta är vad som hittades och sorterades:

Dessa fynd kommer förmodligen från handelsfartyg som trafikerar Kattegatt. Det slängs många dunkar i havet.

Plastskräp från konsumentprodukter. Det finns inga petflaskor med denna gång!

Linor är det värsta och kommer både från fisket och handelsfartyg.

En fiskmås har fått offra livet i kampen men en bit lina. Det är bedrövligt!

 

Fynd som går att återanvända:

Detta är en regel av något ädelträ som är hårt och är ett mycket ovanligt fynd. Det kommer att bli fyra Vrakat.se-lampor. Världen är uppdelad i dem som tycker om föremål med marin anknytning, tex lampor som doftar tjära, medan den andra delen tycker att det är fult och inte passar i ett hem. Om du tycker om Vrakat.se-lampan så hör av dig för jag lottar ut ett exemplar av denna fina ädelträbit.  Ni som kan mycket om träslag får gärna höra av sig om vilket träslag det kan vara. Kan det vara mahogny, det känns kompaktare än ek. Det blir en raritet för det kommer nog inte att flyta in  någon mer liknande ädelträbit. Använd gärna kontaktformuläret nedan!

Det vi hittade på cirka 200 meter kustremsa har flutit in i år och vi har nu en startpunkt för vår referenskustremsa. Vi kan dra slutsatsen att handelsfartyg, färjor och kryssningsfartyg står för en stor andel av det som flyter in om också trossar och tjockare linor även kommer från denna kategori.. Fiskarna får stå för det mesta av mindre linor och lintrassel medan konsumentrelaterade skräpet, vad som avser vikt, utgör den minsta andelen av skräpet. Vi hoppas att ”Mrs B” uppskattar vår rapport och ett sådant flaskfynd kommer vi nog aldrig göra mer.

Nästa inlägg som även det kommer att publiceras under maj tittar närmare på hur Kungsbacka Kommun har hanterat sitt bidrag till strandstädningen och vad den nye samordnaren vill åstadkomma under 2021. Alla ni som redan varit ute och städat kommer bli omnämnda och det är inte för sent att skicka bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.

1 svar på Vårkänsla

  1. Björn skriver:

    Spännande som vanligt och jag gillar verkligen din stil att skriva! Och vilken fin flaska!
    Vad händer med den?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *