månadsarkiv: december 2019

Nu är det jul igen!

Hej ! Det har tyvärr blivit ett fel som håller på att åtgärdas. Detta är inte startsidan utan den hittar du i meny under Vrakat.se – ett strandstädningsprojekt.

NYHET: Anders Lange, vår tekniske chef, har utvecklat  kartorna som visar depåer och städområden. Gå in och titta! Nu kan man klicka på ett städområde och då dyker det upp en bild med de personer som städar kuststräckan. Elegant, eller hur! Gillar ni inte bilden skicka en ny så byter Anders ut den gamla, men det gäller naturligtvis endast era egna bilder. Ett riktigt stort tack till Anders.

Ett år har gått! Ett helt fantastiskt år för Vrakat-projektet!

Summering av 2019

Vrakat.se har gått från tre mogna män till över 100  ” vrakare” där hälften är idrottsungdomar. Vad underbart att få med de unga i vår kamp för ett plastfritt hav. Ungdom +++++(=seniorer) gör också en mycket stor insats i projektet.

Vrakat.se har städat 3,5 mil kuststräcka och nu när allt plastskräp är vägt så blev det 4,5 ton. Skrämmande mycket men så är det också mycket ”gammalt” skräp som rensats bort. Vilket jobb alla gjort.

Vrakat.se har från några få följare nu 135 personer som följer bloggen, förlåt 136 skall det vara ,välkommen Gunnar P.

Vrakat.se har gjort en insats som i pengar är värt minst 200.000:-.

Vrakat.se fick Kungsbacka Kommun’s miljöpris (delat) för 2019.

Vrakat.se har filialer i Budskär, på Orust och Vallda Sandö startar 2020.

Vrakat.se har svenskt rekord (tror jag) att efter 33 år ha funnit  avsändaren till en flaskpost som flutit iland på svensk kust.

Vrakat.se har uppmärksammats av pressen. Ett inslag i TV 4 riksnyheter sändes sammanlagt nio gånger. Radiointervju i Lokalradion Halland. Tidningsartiklar i Hallandsposten, Norra Halland, Kungsbackaposten och Kaparbladet. Även omnämnt i Trossen.

En otroligt vacker vrakdag. Foto Per J

TACK!

När jag skulle ta emot Kungsbacka Kommun’s miljöpris tänkte jag att det här är det närmaste Oscarsgalan jag kommer. Min bild var ett podium och en förväntsfull publik. Jag hade förberett mitt tal med alla TACK. Nu blev ceremonin, med kommunstyrelsens ordförande Hans Forsberg,   i den bortre delen av ladan på Tjolöholm med ett antal halmbalar utplacerade på en upphöjning. Publiken bestod av de ”närmast sörjande” och någon marknadsbesökare som hade förvillat sig till denna avlägsna del av ladan. Det var inte läge att hålla tacktal då så det kommer nu.

Vrakat.se vill framföra sitt stora tack:

  • till alla vrakare som tillsammans samlat ihop 4,5 ton plastskräp. Ni är projektets hjältar!
  • till alla följare som läser bloggen och ger en sådan positiv feed-back i kommentarer, via mail och inte minst när vi träffas.
  • till Annelie Ohlsson på Länstyrelsen i Halland som hela tiden ger oss så positiva kommentarer och var avgörande för att vi startade Vrakat.se
  • till Magnus Erikson, Fältvaktmästaren AB, som på Länsstyrelsen i Hallands uppdrag hämtat upp drygt 3,5 ton plastskräp från våra depåer. Det har varit ett nöje att samarbeta med Magnus.
  • till Lennart Torgersson, Sebastian Ågren och Jan Falebjörk, Kungsbacka Kommun        som stöttat vår verksamhet och tagit hand om nästan ett ton plastskräp från vår depå vid Ebbes brygga.
  • till Västkuststiftelsen och Ren Kust som bidragit till våra driftskostnader. Speciellt tack för bidraget till våra ungdomsidrottslag och till en elutombordare.
  • till SS Kaparen och Thomas Hansson-Mild  för att vi fått låna klubblokalen för våra sammankomster.
  • till Ebbe Bruhn för att vi får ha en depå vid hans brygga.
  • till familjen Locking som sponsrat Vrakat.se (det blir nog till fler skräpplockare)
  • Till min hustru Mona som orkat höra allt mitt prat om Vrakat.se och så ett litet tack till mig själv för att jag fick en sådan strålande ide’.

Stockholm och världen har Greta, Onsala har Gösta. Greta fick en utmärkelse av Time Magasin medan Gösta fick ett helt uppslag i Kungsbacka Posten.

Vrakat.se önskar er alla en

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Vår egna Vrakat-tomte Per J.

Länk till Julberättelse

En julberättelse

En julberättelse

Min barndoms jul

Jag växte upp på Storsagården i Onsala kommun. I Onsala var de flesta husen lite längre huslängor i ett plan. David ,farfar’n och fiskaren, kom från Källö-Knippla och när det skulle byggas ett nytt hus på Storsagården skulle de givetvis vara ett skärgårdshus med två våningar och glasveranda. Vårt hus låg på tomten bredvid och var inte så stort, så farfar och farmors hus upplevdes som gigantiskt. På övervåningen fanns två lägenheter som hyrdes ut till sommargäster och som sedan stod tomma resten av året. På undervåningen fanns ett stort lantkök och ett kombinerat vardagsrum och sovrum. De var uppvärmda på vintern medan övriga huset stod kallt. Där fanns också ett sovrum till och så salen. Salen öppnades bara på jul och när det kom Amerikafrämmat

Salen var den viktigaste och hemskaste platsen i min barndoms julfirande. Salen värmdes upp med vedkamin och det doftade instängt med ett stänk av rök. Salen var möblerad med ett stort bord och stolar med svarvade ben och sammetsklädsel. De var mycket fina, inte så konstigt eftersom de användes så sällan. På julafton stod stolarna uppställda runt väggarna. Längst in i salen fanns en dörr.

Salens fina stolar i sammetsklädsel.

Ute på landet kunde man inte gå ut och köpa kvällstidningen, så som ofta man gjorde i stan när tomten skulle komma. När telefonen ringde på julaftonen var det alltid tant Marie, som bodde ensam i ett hus lite längre bort på vägen, som hörde av sig. Stackars tant Marie hade blivit av med elen och satt i mörkret. Pappa var ju tvungen att hjälpa henne. Det konstiga var att strax därefter skulle alla samlas i salen.

Hela släkten satte sig på stolarna vid väggarna. Jag lyckades få min mor att sitta så långt ifrån den bortre dörren som möjligt och jag satt darrande i hennes knä. Det dunkade hårt på dörren och in kommer jultomten. Om ni tror att det var en gemytlig, lite rund gubbe med röd klädsel och vitt skägg tror ni fel. Vår tomte var klädd i en lång svart rock, ett par höga eskimåstövlar i grovt läder och tjocka skinnhandskar på händerna. Ansiktet var gummiaktigt med bara lite skägg och högst upp en svart mössa. I handen hade han en lång stav. Det var verkligen en gestalt att skrämma barn med. Och det gjorde han också. Han började gå runt i salen och dunkade sin stav i golvet. Han hälsade på alla och närmade sig mig i mammas knä. Jag höll på att dö av skräck. Jag minns inte vad han sa men efter det som kändes som en evighet gick han vidare och jag kunde andas igen. Nästa skräckfyllda ögonblick kom när tomten skulle dela ut klapparna och han satt på en stol borta vid dörren. Man skulle gå dit och hämta sin klapp. Det fanns ingen chans att jag skulle gå dit ensam. Hållande mamma hårt i handen gick jag; det kändes som flera mil och med ett snabbt tag grabbade jag tag i julklappen och flydde. Efter en långdragen ritual, värre än en högmässa, var klapputdelningen äntligen slut och monstret reste sig och gick ut. Gud ske pris.

Konstigt nog hade pappa lagat tant Maries ljus och kom hem en stund efter den hemska upplevelsen. Vi åt gröt i köket och alla var glada och nöjda. Jag var den gladaste av alla för att nervpressen var över och vad jag fick i julklapp, det har jag glömt.

Länk till nu är det jul igen

 

https://www.vrakat.se/2019/nu-ar-det-jul-igen/