månadsarkiv: december 2018

Strandfynd

 

Hej alla följare! Ni har blivit några fler än förra gången, det är ju mycket roligt och stimulerande. Nu blir det ett nytt år och det  kommer att bli helt fantastiskt  för Vrakat och de stränder som står under vårt beskydd. Vi kommer säkerligen också att få något stöd från något håll, så vi kan bygga upp en bra infrastruktur för projektet. Det behövs snyggt utformade uppsamlingsställen där ” vårdnadshavare” för sina adopterade kuststräckor kan lämna avfall och hämta nya kassar.

Att vraka är ju en gammal tradition  här på västra Onsala, lite grand som att plocka svamp. Man har ögonen öppna för nya inslag i skogen eller på stranden. I skogen finns det ju både kantarell och flugsvamp att hitta. Det är detsamma på stränderna, det kan finnas en bräda av äkta ek och också mycket flugsvamp, förlåt plast.

Det är ju naturligtvis så att vrakarna har en dröm om att det skall ha flutit in ett skepp med en skattkista full med guldpengar, i alla fall en mindre lyxbåt. Roddar-Per och jag börjar lite försiktigt med att vraka nedanstående kayak. Alltid en början.

Fyndplatsen är i viken vid Abbelås. För er som bor utanför Vässingsö måste detta verka vara ett konstigt namn, och jag vet inte hur det kommit till, men jag tillsammans med andra här ute vet var det är. Kayaken har säkert legat uppe på land någonstans i närheten och flutit iväg vid högvatten. Om någon vet vems den är eller var den legat, maila gosta@vrakat.se. Om ingen hör av sig får vi lämna in den på hittegodsavdelningen hos polisen.

Apropå vrakfynd så vill jag visa mitt finaste och märkligaste fynd under alla mina år som vrakare.

 

Det var en höstdag för 53 år sedan som jag tog mig till Hamnholmen för att vraka. Det är en klippö som ligger sydväst om Råö Rymdobservatorium och den bildar tillsammans med Öckerö den bästa naturhamnen i denna del av skärgården. Det var en vacker dag med hög och klar luft. Uppe på ön hade jag en bedövande utsikt, jag såg Nidingen där i sydväst och norrut kunde jag urskilja  den lilla ögruppen Rön. När jag drog in luften genom näsan, stack det till och jag fick en riktig lyckokänsla. Kunde det vara naturens lustgas?

Högst uppe på Hamnholmen ligger, vad jag tror, ett bronsåldersröse. Det är ett område med mycket mindre stenar. När jag var i tolvårsåldern berättade David, min farfar och fiskare, en historia från andra världskriget, sann eller skröna. Det var ju många fartyg som sänktes ute på havet. David berättade att det flöt in så många lik av soldater och sjömän att man inte hann att ta dem till kyrkogården utan begravde dem i detta stenröse. Ni kan säkert förstå hur spännande detta var för mig och min kompis Björn. Vi gav oss ut till Hamnholmen och lyfte bort sten i röset för att hitta benrester. Kraften och lusten försvann  snabbt när vi inte hittade något, men jag undrar fortfarande om det var sant.

Jag följde strandkanten ut till den höga klippan nordväst ut och fortsatte efter klippkanten när jag såg en bräda där nere på en klipphäll. Det konstiga var att den hade en rundformad kant. Jag tog mig ner och vände på brädan och blev förvånad och nästan lite chockad. Jag hade inte sett något liknande, någon form av dekoration ifrån ett gammalt skepp. Det är klart man undrade på vilket skepp den suttit och hur den kunde vara så oskadd efter så många år i havet. Det undrade jag då för 53 år sedan och det undrar jag fortfarande.

Jag har verkligen försökt att få reda mer på vilket skepp den kan ha suttit på. Sjöfartsmuseet kunde endast säga att det kommer från 1800-talet men inte på vilket typ av skepp det kunde ha varit. Jag har tittat igenom en mängd bilder på Digitala museet som Sjöhistoriska har, utan att finna något liknande. Det syns tydligt att detta är en del av ett större ornament och var satt den, i fören eller i aktern. Björn Åkerlund har gjort en otrolig publikation om vrak runt Nidingen. I den kan man läsa att 10 september 1903 förliste briggen Alix, byggd i Sunderland 1863, i en västlig orkan, på ett grund lite norrut från Hamnholmen. Åtta man omkom. Kan det vara detta skepp?

Jag hoppas på att någon av er kan hjälpa mig att hitta svaret. Jag är tacksam för alla tips för att få  bättre kännedom om mitt bästa strandfynd.

Julhälsning

Det blev fel i mailet som länkade hit det är strandfynd som är senaste inlägg! Gå till menyn och välj senaste inlägg.

 

 

 

Nu är snart 2018 till ända och det känns bra att projektet efter ett år har tagit form och att bloggen har över 50 följare. Vi tackar Länsstyrelsen som har stöttat vårt projekt och givit oss många uppmuntrande kommentarer. Ren kust -projektet har också följt Vrakat och givit positiv feed-back. Tack även till alla följare och de fina kommentarerna på bloggen. Det enda som är nedslående är att av alla medel som regeringen tillsatt för att städa stränder så blir det i Kungsbacka kommun inte en krona över till dem som plockar upp allt skräp. Nu förbereder vi oss för ett aktivt 2019 och så fort vädret tillåter ger vi oss ut längs stränderna och i år blir vi många fler som får frisk luft och spännande upplevelser.

Det är ju inte bara plast som flyter in utan även en och annan träbit.

 

Den mer marina sidan och som antikkännare säger, den är i original-färg.

Det är lite synd om ljusstaken i ek , den har ju som akterspegel haft ett tufft liv på havet och sedan gått i kvav och drivit omkring på havet tills den flöt iland på Malö för några år sedan. Upphittad av en hängiven vrakare och ställd i ett mörkt och kallt förråd under lång tid. När nu julen närmar sig blir den framplockad och borrad i och slipad på. Nu går den äntligen en ljusnande framtid tillmötes och får stå och lysa på en hedersplats.

 

 

Minns ni farbror Frej i Galenskaparnas uppsättning?

Nu skall ni se vad farbror Frej tar fram!

Sannolikheten för en vit jul är väl inte så stor, så njut av Mona´s vinterbilder ifrån det gångna året.

                               

En riktig God Jul och ett Gott Nytt År  önskar

Gösta och Mona

Vrakat.se

gosta@vrakat.se